av Havre

Havre
lör, 2025-01-04 - 04:35

Hej gruppen 👋 Vilket härligt gäng ni verkar vara.

Jag har under de senaste åren funderat en del på mitt riskbeteende och ambivalenta relation till alkoholen. Jag har definitivt genen, detsamma gäller mina syskon. En dålig parameter har alltid varit att "jag är inte alkoholist eftersom jag inte har fysisk abstinens som mamma".

En del sorger har skett de senaste åren vilket har gett mig inblick ur hur jag använder alkohol som snuttefilt och flyktväg i ett akut skede av mina känslor, det vill säga "vill bara sluta tänka" och gå in i dimman. Däremot är detta nog inte mitt största problem eftersom man går sällan igenom stora sorgetider, men det är definitivt en anledningen för oro hur det kan bli i framtiden om man inte har bättre verktyg än alkohol att hantera starka känslor med. Vad som framförallt fick mig att inse min relation till alkohol var hur jag rest runt ensam i några månader och i princip tyckte att några öl var dag var helt rimligt eftersom jag blev ju sällan full, eftersom "jag tog hand om mig själv" som ensamresenär, med hög insikt om faran att rangla runt ensam på fyllan sent på natten 😂

För några månader sedan fick jag en karatefylla, minneslucka och vaknade upp med smärta i sidan eftersom jag rimligtvis har ramlat, mina nära och kära i mångt och mycket menar att 'det är sånt som händer ibland, du kommer skratta åt detta i framtiden'. Jag börjar nog helt enkelt inse att den sociala omgivning jag valt att omge mig av är också något selektiv eftersom nykterister och nyktra aktiviteter är rätt tråkiga. Festliga personer är ju mer roliga som får en att ta lätt på sin bakfylleångest eller gårdagen bravader.

Efter min karatefylla bestämde jag mig för "Sober rest of October", det vill säga 2 veckor nyktert. Det var den första gången jag aktivt valt att undvika alkohol med en typ av plan. 2 veckor nyktert gick galant och jag kände inget direkt sug efter alkohol och kunde även befinna mig på krogen och konserter till sent på natten fastän jag drack alkoholfri öl.

Sen kom de vanliga vanorna tillbaka, det vill säga supande kanske 2 gånger i veckan, 6-8 öl per tillfälle, något glas vin hemma ibland "för att nå känslorna" medan jag skriver journal och en och annan "oj, jag borde ha slutat dricka tre öl tidigare".

Jag kände en avsmak till alkohol framåt nyår och bestämde mig för att fira det nyktert för mig själv och bara ro om mig själv med blommor och en god middag och vaknade upp fräsch på nyårsdagen. Känslan var storslagen.

Nu kommer januari och jag har bestämt mig för att ha min första vita månad, och förhoppningsvis fler. Jag är inte särskilt orolig för fysisk abstinens, men däremot tristess och ensamhet eftersom många av mina sociala sammanhang handlar om alkohol och kvällstid. Min plan är att göra yoga osv, men det som är mitt största bekymmer är hur mitt liv kommer se ut om jag blir helnykterist. Jag förstår någonstans att jag måste skapa nya relationer, andra sammanhang och även tappa en del personer på vägen.

Har ni några tips på vart jag kan börja med att motivera mig under denna nyktra månad för att inte känna "äsch, det här var trist, äntligen februari - skål!". Det känns som att min nyfunna "nya relation" till alkohol är bräcklig jämfört med den alkohol romantisering och förmodligen förflyttade gränser för vad som är "normalt drickand" är både starkare men även till viss del förblindade när det kommer till mina egna alkoholvanor.

Jag har redan tagit kontakt med Mindler för att börja kunna sätta ord eller se mina tankar och bias när det kommer riskbruk, men jag skulle gärna vilja ha mer information/motivation.

Tack på förhand!

LAO
lör, 2025-01-04 - 08:24

@Havre godmorgon! Välkommen hit🤗
Vilken bra plan, och vad bra att du redan börjat reflektera runt ditt drickande. När jag sökte hjälp v 44 i år så trodde jag att jag skulle vara ensam i mitt slag och att alla andra som brottas med alkohol är av en helt annan typ än jag. Här inne har jag förstått att det verkligen kan se olika ut, men alla verkar så otroligt kloka.
Jag har inte druckit på 35 dagar idag, och förstår din rädsla över att bli tråkig för den hade jag också. Du blir inte tråkig av att inte dricka! Det går att göra allt nykter 🎉🤪🤓🤸. Nu tänker jag mer att man är tråkig när man pga alkohol zoomar ut under samtal, när man glömmer vad man lovat, när man avbokar det man bokade på fyllan, när man behöver hjälp för att ta sig hem, när ens vänner och familj ska oroa sig för en…. Hur många av dina nära skulle du välja bort om de inte drack?
Ta den här månaden, skriv här och läs det du vill. Och njut av att må bra🤗

Molnet
lör, 2025-01-04 - 09:36

@Havre Välkommen hit & vilken bra plan.Jo man måste ju ersätta tiden med något annat så inte tristess uppstår.Vilket är en öm punkt även för mig.Yoga låter ju superbra!.Har åxå använt A som snuttefilt för att hantera ångest & starka jobbiga känslor.Inget bra.Mindler blir väl perfekt att bolla med.Skriv mer om det sen.När man tar bort något så måste man ju lägg till trevliga nyktra aktiviteter.Skapa nya vanor & nya upplevelser.Jag kör med Fredagsspa med bastu på badhuset & lyxar med Sushi.Torsdag kväll & söndag em har jag anmält mig till danskurs.Skräckblandad förtjusning.Min ”svåra” dag är lördag mellan 14-18.Då har jag ofta starka sug & måste planera i förväg.Övrig tid jobbar jag samt återhämtar mig & vardagssysslor osv.

Havre
lör, 2025-01-04 - 10:09

@LAO Hej Lao och tack för ditt svar. Jag vet någonstans att det går att göra nyktert, men jag blir nog även rätt uttråkad av att sitta och dricka alkoholfritt med vänner medan de dricker alkohol och blir mer och mer blariga. Jag känner någonstans att jag behöver förändra mina aktiviteter och göra annat, däremot har jag en känsla att det till en början kommer innebära att jag för göra mycket själv. Jag har svårt att se att majortiteten av mina vänner skulle vilja byta ut en krogrunda mot en konstutställning eller promenad/fika en fredagskväll, jag skulle nog inte heller valt det om jag drack. Jag skulle såklart behålla min nyktra vän och tror inte kommer säga upp kontakten med mig 😊 Däremot kan man säkerligen glida ifrån varandra en del om ens till stordel gemensamma nämnare (förkärlek till alkohol) tas bort.

Hur känns det efter 35 dagar? Har du några insikter eller förändringar som skett för dig i din vardag? Tänker du fortsätta vara nykter?

Havre
lör, 2025-01-04 - 10:17

@Molnet Hej Molnet och tack för svar!

Vilken mysig fredag! 🥰 Det är lite så jag tänker med, man får fokusera på självkärlek och boosta sina endorfiner på annat vis. Kör du fredagarna på badhuset med vänner?

B.Å
lör, 2025-01-04 - 12:02

@Havre hej och välkommen!

Blir så glad att du hittade hit - jag känner igen det du skriver, känns lite som jag var på samma plats som du för några år sedan och om det är något jag ångrar så är det att jag inte tog tag i mitt drickande tidigare än jag gjorde, dvs innan jag hamnade på platsen jag var på innan jag äntligen inte orkade en dag till.

Jag har också ”genen” och har tidigare jämfört mig med andra, jag drack i iallafall inte sprit eller sket i att dyka upp på mina barns skolavslutningar, jag skötte mig minsann och hade jobb och var lite bättre än alla andra som uppenbarligen hade problem med alkohol (jag har haft många att jämföra mig med) jag tog inga återställare på morgonen eller slogs och gjorde sönder saker, jag hade nog inga riktiga problem utan jag tyckte bara det var mysigt att dricka lite vin och ha kul här i livet!

Men tillslut blev även jag en sån som uppenbarligen har problem med alkohol. Det tog mig några år att inse att så var fallet, jag ville så gärna inte vara alkis men nu är det så här att alkohol är beroendeframkallande och till slut hamnar vi där ändå. Jag lyckades iallafall bli beroende - det insåg jag till slut.

Nu har jag varit nykter i 165 dagar och det känns så magiskt att vakna utan ångest varje dag! Jag var så rädd när jag tog beslutet, trodde aldrig jag skulle tycka nyktert liv var ett roligt liv men där hade jag fel. Tycker det är hur mysigt som helst, går fortfarande på fester och skålar i läsk, tar bilen hem och går och lägger mig nykter, jag älskart!

Nu var det några år sedan jag slutade hänga med på AW och krogrundor men det beslutet tog jag för att jag hade blivit den som inte tyckte om att dricka måttligt, det blev karate var och varannan gång och jag insåg att det passade mig bättre att dricka ensam och däcka hemma där ingen kunde se hur patetisk och alkoholiserad jag äntligen blev tillslut 😓

Därför blir jag så glad av att läsa ditt inlägg, jag tycker du är så insiktsfull och klok som vågar sätta ord på hur drickandet styr och ställer våra liv! För det är så, det är så himla ”normalt” att planera (allt) kring alkohol, man ska vara normal som alla andra, inget kan vara kul annars, ”skål och välkomna” liksom och ”fan så gott med en kall öl i solen”, vilket egentligen är galenskap, att hälla i sig nervgift och tycka att det är trevligt och normalt, varifrån har vi fått den idéen från början 😮

Som sagt: jag tycker du gör helt rätt som testar att låta bli och kör en vit månad. Här inne (och överallt där alkisar delar med sig) rekommenderas 3 nyktra månader (det kallas ”ett längre uppehåll”) när man vill förändra sitt drickande och syn på alkohol, eller funderar på att sluta helt.

Jag bestämde mig för en vecka efter min sista ångestfyllda karatefylla, sen förlängde jag till 2 veckor och tillslut hamnade jag där jag är idag, nu är jag alltså den som inte dricker alls och det är ett beslut jag inte ångrar. Det enda jag ångrar är att jag lät det gå så långt, att jag inte var modigare (eller klok nog) och tog tag i mitt liv tidigare än jag gjorde.

Önskar dig lycka till och hoppas du fortsätter hänga här med oss. Precis som du säger; vi är ett härligt gäng och du är så hjärtligt välkommen 🤗

Se klart
lör, 2025-01-04 - 12:39

Hej och välkommen @havre
Jag känner igen- även om det var länge sen nu 🙂 den första tidens rädsla eller snarare panik kring tankar på ett helnyktert liv, vad skulle vara mys/avkoppling/flykt/galenskap/gemenskap/romantik - för mig då?
Det första jag vill råda är att hejda de där tankarna och känslorna, fokusera på här och nu och inte ta för stora tuggor av eventuell framtid, man kan må illa.
Det är jobbigt nog (åtminstone då och då) att parera ev sug, dagar som kan kännas småtrista/lära sig uppskatta nytt.
Utan att för den skull ta in hela framtiden, det blir så att säga helt omöjligt att härbärgera.
Det andra rådet- eller snarare insikten- är att lita till processen, tillit till livet, till dig själv. Din förmåga att skapa ett bra liv, att vara självomhändertagande, vara nyfiken.
Men det kommer lite senare.
Att vara nykter en lite längre tid (eller för alltid, som det blev för mig) är processer som flödar in och ut i och ur varandra. Inte en spikrak väg som går att förutse.

En erfarenhet jag bär med mig numera är att livet rymmer så mycket mer än jag trodde. Det patetiska ”två glas vin”- beteendet som omöjliggjorde all form av reell utveckling har ersatts av väldigt mycket annat. Där godare relationer och ett bättre psykiskt mående nog är de viktigaste delarna.
Se dig omkring med förstoringsglas på de nya platser du hamnar, samla smått och stort! Det kommer att gå bra. 😊

Havre
lör, 2025-01-04 - 12:58

@B.Å
Tack för ett fint och utförligt svar. Du träffade någon nerv som fick mig att fälla en tår när jag läste din text. Det känns fint och befriande.

Grattis till 165 dagar! Det är ju fantastiskt 🥰

Mitt mål är att helst fortsätta vara helt nykter en längre period, men jag vill inte sätta upp för stora mål (3 månader) med risk att det känns för övermäktigt och istället försätter mig i tankevärlden "3 månader.. det innebär detta datum, då kommer jag inte kunna dricka alkohol på dittan och dattan och det vore ju urtrist". Jag tror någonstans att efter 1 månad kommer jag ha "nya ögon" och får ta det vidare därifrån, såsom du också gjorde 😊

Min plan är att förhoppningsvis med råd, information och stöttning omvandla min tankevärld och motivation, något som det här forumet verkar vara till stor hjälp för.

Ett av mina större bekymmer är delvis min familj där synen på alkohol är osund och hur vi skojar bort alkholism eller förstärker vikten av alkohol. Jargongen kan vara "Vit månad? Jaha, ska du bara dricka vitt vin?" och gärna förtydligande om hur menlöst det är att vara nykter för man blir så mjuk i kroppen efter några öl.

Jag har även fått uppleva hur min syster snarare har stjälpts än hjälpts när hon har kämpat med sin beroendeproblematik. Det kunde se ut som att man var "rolig" för att man suktades med ett vinglas över ett videosamtal medan hon var på ett behandlingshem. Någonstans förstår jag att det är bäst om jag inte ber om stöttning av min familj, 1 vit månad kan jag komma undan med utan att "de kränks", men jag behöver styrkan att bemöta dem när jag väljer att ta det vidare in i februari.

vår2022
lör, 2025-01-04 - 14:32

@Havre Hej och välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit för att må bättre. Det är mycket igenkänning i det du skriver och framförallt om att livet blir så tråkigt och trist utan alkohol. Valet av socialt umgänge blev också med de som gillade alkohol och där man kunde skratta bort fyllor. Men så fel jag hade! Har varit nykter i över 3 år och livet är mycket roligare utan alkohol och jag slipper alla negativa effekter som ångest, skam, dålig självkänsla och trött hjärna och kropp. Jag har skapat en ny livsstil med nya goda vanor och känner livsglädje.

Du skriver om att familjen kan vara ett större bekymmer med osund relation till alkohol samt jargongen. Det låter inte som att de kommer att kunna vara ett stort stöd, som du säger. Det är en stor utmaning att gå emot strömmen och familjen, men också ett uppvaknande ur osunda mönster som kan leda till fördärv och det är en styrka. Bra att du tagit kontakt med Mindler som du kan prata med och som kan stötta dig. Psykologsamtal har lett mig till bättre självkännedom och till att se osunda mönster.

Jag tänker att det viktigaste är att vara sann och ärlig mot sig själv och i psykologsamtalen. Att våga möta det tuffa och jobbiga som ofta är underliggande orsaker till osunda alkoholvanor och beteende. Kanske kan du även på ett bättre sätt stötta din syster genom att bryta den osunda jargongen och ”gå mot strömmen”?

Kämpa på nu! Som nykter kommer du att se allt klarare, tänka annorlunda och hantera motgångar på ett annat sätt. Man blir mer robust och balanserad när hjärnan får återhämta sig ordentligt från alkohol. Vi stöttar dig på vägen! Kram❤️

B.Å
lör, 2025-01-04 - 15:16

@Havre du gör helt rätt som sätter kortsiktiga mål, vi här brukar ta ”en dag i taget” och på det viset växer man in i ett ”längre uppehåll”…vilket många gånger får oss att inse alla fördelar som kommer med nykterheten.

Jag förstår din oro gällande familjen som gärna skojar bort sitt och andras drickande (eller tom missbruk) tror inte alls det är ovanligt familjeproblem 🫣 ”att bara dricka vitt” har också skojats om i mina kretsar och jag var livrädd för att ”komma ut” om man säger så.
Gjorde planer och strategier för alla möjliga situationer som skulle kunna uppstå, nej tack är tvungen att ta bilen ikväll, kör en vit månad, äter penicillin just nu och avstår idag…ja allt möjligt hittade jag på för att vara förberedd. Men sen insåg jag att nästan ingen brydde sig, ibland märkte folk inte ens att jag skålade i läsk och jag har aldrig behövt visa strupen (om man säger så) och ta snacket om varför jag valt att bli nykter. Jag bara blev en sån och så är det 😅

När jag bestämde mig för att ta tag i allt det där började jag intressera mig för hur andra människor gör och har gjort för att känna sig tillfreds (hehe) med ett liv utan a. Jag läste här, dvs hur andra gjort, jag sökte information på nätet, jag la ner hur mycket tid som helst för att försöka förstå varför vi är så många i denna värld som inte klarar av att dricka. Jag läste på om hur hjärnan påverkas och ju mer jag läste började jag känna avsmak för att ens försöka dricka måttligt. För mig är det helt meningslöst att dricka måttligt (jag gillar rus!) och även om jag nu (ja du vet, har ju haft ett ”längre uppehåll” nu) hade (kanske men troligtvis inte) kunnat dricka måttligt tycker jag att det är en helt galen tanke att börja halsa nervgift igen. ”Hellre hade jag satt eld på mig själv” det skrev jag i min egen tråd när jag började se ljuset.

Och så mår jag idag med, jag har fått sug och jag har brottats med alkoholdjävulen på vägen, men idag kommer jag inte dricka och imorgon får jag bestämma mig igen. Alltså en dag i taget, om och om igen :)

Det har hjälpt mig att lyssna på andra, ta del av andras resor och dela med mig av min resa. Jag lyssnar fortfarande på poddar och ljudböcker som berör ämnet. En av de första poddarna jag lyssnade på var ”Är jag sjuk” där två hypokondriker och en läkare pratar om allt möjligt läskigt jag hittade alltså två avsnitt där som blev en ögonöppnare och lite av en mjukstart för mig.

”Alkohol” (avsnitt 26) och ”Tre månader utan alkohol” (avsnitt 36) var det ifall du nu vill veta det och kanske gillar att lyssna på poddar du med 🥸

Bli glad om jag lyckades träffa en nerv som du skrev, det är så vi gör här, vi delar med oss och stöttar varandra. Jag brukar alltid tänka ”lyckades en av oss bli beroende kan nog alla vi bli beroende” och då gäller det samma när vi tänker åt andra hållet: ”kan en av oss leva ett nyktert och lyckligt liv kan nog alla vi andra med!”.

Jag är fortfarande rätt ny-nykter och går i andras fotspår, litar på dem som går före mig och jag håller på och tillfrisknar…jag brukar tänka på alla forumvänner som livets reskamrater och det är så kul när nya vänner tillkommer och gör oss sällskap!

En dag i taget nu - vi har din rygg ❤️

LAO
lör, 2025-01-04 - 15:29

@Havre jag har ju mest druckit hemma, även om jag spårat ur på en fest eller två… i mitt umgänge har jag druckit mest så dom andra är nog mest nöjda nu. Jag tyckte att det var hemskt första fredagen och kunde inte förstå hur det skulle kunna bli helg utan bubbel, men redan fredag två kändes det lättare och igår var det inget konstigt alls.
En stund i taget, jag tror inte att du kommer att bli tråkig men kanske att du kommer tycka att krogen är det…
Hoppas att du får en fin lördag!

Havre
lör, 2025-01-04 - 15:43

@vår2022 Hej och tack för svar!

Jag vill gärna vara helt ärlig när jag talar med psykologen på Mindler men samtidigt känner jag en viss oro för vad som förs i min journal. Jag antar att jag har en rädsla för stigma eller särbehandling om det jag säger digitaliseras och delas mellan vårdenheter.

Gick du i KBT eller psykoanalys?
Har det gett dig några konsekvenser utifrån journalen? Exempelvis hos husläkaren eller annat?

Min syster har dessvärre börjat med alkohol igen men kommit loss från hennes primära huvuddrog för nu. Jag har också tänkt att vi kanske kan finna styrka tillsammans och gå på exempelvis AA-möten ihop. Jag tror hon kan vara med på banan att ge upp drickandet om det finns mer stöttning, motivation och nyktra sociala aktiviteter vi gör tillsammans.

Jag ska ta ditt råd till och verkligen tänka på att inte underdriva eller försköna när jag pratar med psykologen, jag är ju faktiskt där för min egen skull. Men det är bra knepigt att låta okänt folk få gräva runt i ens sår, jag blir dessutom mycket mer lättkränkt när jag känner mig skör i början, jag antar att min skyddsbärriär aggression lätt träder in för att skydda "min stolthet/ego", eller att offerkoftan blir väldigt varm och mysig. Troligtvis finns det en del andra skyddsmekanismer såsom projektion och annat med.

Det är bra att du poängterar att jag måste vara ärlig med mig själv. Tack! Jag tror även det innebär att jag behöver ha i åtanke hur jag kan reagera (flykt) när obehag kommer.
Jag måste påminna mig själv om att ingen är egentligen min fiende eller söker att skada mig med flit. Det är ju faktiskt även mitt egna beslut och vilja till självkärlek som fört mig dit, ingen har ju tvingat mig.

vår2022
lör, 2025-01-04 - 16:30

@Havre Jag har gått i lite olika terapiformer under mitt liv, men framförallt psykodynamisk inriktning. Jag tilltalas även av ACT - Acceptance and Commitment Theraphy som är en gren från KBT och fokus på medveten närvaro. Många på Mindler jobbar med den metoden. Jag gick senast privat och då inte kommer in i journaler på 1177. Jag var på ett helt annat sätt rädd för allt som skulle komma i min journal tidigare, men idag känner jag inte samma sak. Tror att det beror på att jag inte känner skam längre på samma sätt som jag gjorde när jag drack och att det handlar om mig, inte vad jag tror att andra tycker. En bättre självkänsla. Att det är att ta ansvar när man tar itu med alkoholproblem och hjälp om man behöver.

Jag berättade inte om min alkoholproblematik i början med senaste psykologen och det gjorde att jag gick ”runt” saker. Jag kunde inte vara helt sann och ärlig. Berättade vid tredje samtalet och även psykologen kände att något stod i vägen. Efter det kunde jag/vi börja processa bättre, när jag var sann. Fokus på samtalet var ändå relationer, skam mm, men frågade om hur det går med mitt alkoholstopp. Därför rekommenderar jag att man är sann, för precis som du skriver, det är för din egen skull du är där. Det handlar om dig och psykologen är en hjälp till att finna verktyg och bolla dina tankar, känslor och reflektera.

Ja, projektioner, försvar och offerkofta är precis det som vi ofta behöver stöd i att upptäcka och jobba/bearbeta. Och det är helt naturliga och högst mänskliga mekanismer som lätt träder in. Bra att du är medveten om detta😁. Jag har intagit ett nyfiket närmande och undersökande av mig själv, då blir det rätt spännande faktiskt! Jag fascineras av hur vi fungerar psykologiskt, hur vi kan öka vår självkännedom och vilka tankar vi har om oss själva. Förstå hur vår barndom, våra invanda beteenden och tankesätt påverkar oss och hur det hänger ihop. Hur vi kan förändras i vårt tankesätt och acceptera oss själva som vi är och den lättnaden som sprider sig i kroppen när vi släpper garden och får kontakt med sitt inre.

Sköt om dig!❤️

Havre
lör, 2025-01-04 - 16:33

@B.Å Haha, jag förstår vad du menar med den där självcentreringen om att man tror att hela världen cirkluerar kring ens egna alkoholvanor medan andra är upptagna med deras egna liv.

Jag tror jag dömmer mig själv mycket utifrån hur jag själv har kunnat döma andra som 'tråkiga' när de inte dricker, exempelvis att jag aldrig skulle tänka mig att dejta en nykterist eftersom jag villl kunna dela dans och fyllesnack inpå natten tillsammans. Självfallet förstår jag ju någonstans att maka söker kaka, och att en nykterist hade varit en väldigt obehaglig spegel i min vardag. Min idé om att jag behöver skaffa ett delvis nytt socialt umgänge bottnar även lite i denna tanke, jag har egentligen inget emot att bli 'tråkig' för andra om det innebär sinnesfrid och naturligt producerade glädjeämnen för mig själv, snarare än konstgjord andning med hjälp av droger.

Behöll du samtliga av dina tidigare relationer, omvandlades de på något sätt eller var det mest du själv som bröt ett mönster inom dig själv? Har du träffat nya vänner på din resa?

Tack för tipset, jag är en poddare och kommer lyssna på de avsnitten. Jag såg att någon i forumet rekommenderade 'Beroende podd' vilket jag lyssnar på just nu. Haha
Dessförinnan har jag också lyssnat på mycket kring beroende, men i det fallet för att förstå min mamma, eller mitt egna medberoende. Jag har uppenbarligen haft en viss typ av bias när jag lyssnat på dessa eftersom jag i mångt och mycket alltid varit lite förblindad kring mig själv. Eller möjligtvis får jag se det som att jag redan då var på rätt väg, precis som nu, men att det är svårt att belysa sina egna beteenden och ansvar. Jag har rimligtvis en lång väg att gå, men jag ska ha i åtanke att börja tänka på metoden 'dag för dag' när nyhetens behag och den första motivationen jag har just nu har lagt sig, och alkoholdjävulen rimligtvis kommer och knackar på. När var din tuffaste period efter att du blivit alkoholfri i början?

Tack för din stöttning! Det betyder mycket.

Havre
lör, 2025-01-04 - 17:09

@LAO Vad skönt att du har ett umgänge som uppmuntrar till ett mer nyktert leverne. Jo, förhoppningsvis blir krogen lite mer tråkig. Glad för din skull att det känns normalt nu! Jag hoppas du också har en fin lördag.

B.Å
lör, 2025-01-04 - 17:46

@Havre min jobbigaste period var utan tvekan den första veckan, när jag vaknade upp en dag, med ångest (som många gånger tidigare) men bestämde mig för att ”hur jobbigt det än blir kommer jag inte bedöva den med alkohol”. Den veckan var för jävlig rent ut sagt.

Sen har det kommit dippar, dagar jag känt ”hur tråkigt kommer mitt liv bli” och även stunder jag har känt väldigt sug efter alkohol och tyckt synd om mig själv som inte är full och tokig som alla andra. Då har jag spänt blicken i mina kortsiktiga mål, mitt favoritmål är ”imorgon vaknar jag nykter och fräsch, utan fylleångest och dålig mage” jag kommer aldrig tröttna på mina nyktra morgnar.

Jag har nog behållit alla mina relationer fast vissa har förändrats sen jag slutade dricka. Jag kan tänka mig att du är yngre än mig…jag är i den åldern där man inte hänger så mycket med kompisar utan vi ses då och då, bjuder hem varandra på middag och sånt….som sagt jag hade redan lagt av med krogen och AW (mest pga jag blev oftast fullast av alla).

Har dock en barndomsvän som jag undviker och inte har träffat sen i somras, en vän som jag tidigare jämfört mig med, en sån som ”är mycket värre än mig” och jag gärna drack bubbel med. Vågar inte riktigt tacka ja till alla inviter som kommer därifrån, det blir så tydligt om jag dyker upp med bilen där, helt nykter och jag vet att den personen inte är intresserad av den nya versionen av mig. Precis som jag tidigare inte varit intresserad av att dricka kaffe med normala människor. Sånt hade jag inte tid med. Har dock bestämt att jag ska ta tag i den relationen snart, har lite dåligt samvete över hur avvisande jag varit men har känt att jag behöver fokusera på mig själv innan jag dyker upp som en moder Teresa hos min gravt alkoholiserade och goda vän 😭

Har fått massa nya vänner här, även fast vi är anonyma och aldrig ses känns det på riktigt ändå 😍 Sen har jag varit duktig på att höra mer av mig till personer som jag vet sen tidigare inte dricker som dårar. Har en kusin som dricker nästan aldrig och bor själv, han kommer hit ibland och äter middag och dricker kaffe. Har även varit på AA möten, där alla varit helt underbara men just AA passar inte mig….det har med mig själv att göra och vem vet; det kanske förändras när jag blivit lite friskare och jobbat med mig själv.

Jag har också varit ”nära anhörig” och väldigt medberoende, är uppvuxen med det och halva mitt liv har jag försökt rädda andra. Och ändå blev jag likadan, en plufsig vinkärring och smygalkis.

Blir så imponerad av dig som resonerar så klokt och är medveten om ditt riskbeteende och vad det kan leda till.

Du är grym och jag hejar på dig!

Carisie
lör, 2025-01-04 - 17:48

@Havre Hej och välkommen i gänget 🥳 Jag känner igen mig en del i det du skriver. Jag har blått bälte i karatefylla och tänker inte uppgradera. Jag hittade hit en tid efter min senaste karatefylla (feb -24) då jag bestämt mig att vara nykter på obestämd tid. När jag väl hittade hit så hade jag som mål att dricka måttligt och gjorde upp en mycket snål budget för det men innan jag började dricka måttligt var jag nykter i dryga två månader. Jag var sen mer än måttlig och upptäckte att jag inte kom
upp i kvot mer än enstaka gång när jag stannade upp och funderade om jag verkligen ville ha alkohol. Efter midsommar så har jag inte druckit något - för att jag inte haft lust. Eller sug. Här och nu ifrågasätter jag varför jag ens skulle vilja dricka. Man skulle kunna säga att jag råkat bli på nyktran 😅

Lyssningstips: "en beroendepodd". Du skrev nåt om att tycka det var tråkigt att inte dricka. Lyssna på avsnitt 68 med min husgud Markus Enochsson och 210 där han utvecklar sin uppfinning "livssafari". Sen är många andra avsnitt lyssningsvärda men förordar att lyssna från avsnitt ett så man hänger med i tänk och skiftningar. Sen tycker jag att "bara en till" första avsnittet med Annika Jankell som gäst är lyssningsvärt för insyn i hur det ser ut på medberoendesidan.

Fyll i alkoholkalendern & gör självhjälpsprogrammet. Skriv & läs. Tyck och tänk. Bolla och sålla. Ta åt dig av de saker som passar din personlighet. Markus E skulle sagt "beroendepersonlighet" men jag sätter inte etiketter eller placerar i fack.

Hoppas du finner väg och råd som passar dig att nå de mål du sätter för dig 🙏🏼
🩵

Amanda L
lör, 2025-01-04 - 17:58

@Havre Det är en vanlig föreställning att livet skulle vara tråkigt utan alkohol. Så trodde jag med, men nu när jag snart hållit upp två år tycker jag tvärtom. Visst, jag sitter inte lika mkt på krogen och snackar, men gör desto mer annat. En anledning är nog att jag fått både mer tid och ork.
En kväll på krogen (eller mkt dricka hemma) följdes oftast av bakfylla ibland flera dagar.
Det kändes som att hela tiden börja om…
Nu har jag hur mkt som helst kul att göra.
Det är också roligare att göra saker tillsammans med andra än att bara dricka ihop. Att simma, dansa, sjunga, måla, vandra, eller jobba som volontär med andra skapar (äkta) samhörighet. Skapar äkta glädje.
Man kan säkert leva livet på så många olika sätt. Men jag ångrar bara att jag inte gjorde slut med A för länge sedan.
Det tig alldeles för mycket och gav lite, mest ångest och skam …
Som många skrivit redan. Ta en dag i taget och lita på processen, allt kommer att lösa sig efterhand. Du kommer att se saker på ett helt annat sätt efter ett tag.
De som är alkoholberoende i din familj kommer ha svårt att stötta dig. Ditt beslut kan kännas som ett hot mot deras eget drickande. Den som är beroende vill helst umgås med folk som dricker själva, där man inte vill se sanningen om sitt eget drickande.
Men jag tror du kan klara det ändå.
♥️🥰

Havre
lör, 2025-01-04 - 19:35

Jag skulle vilja dela med mig om en väldigt magisk sak som just hände i samband med att jag idag skrivit om rädsla kring ensamhet på nykterhetsresan - från ingenstans ringer en person som jag inte pratat med på säkert 3 år och frågar glatt om livsuppdateringar osv. Livet är bra förunderligt ibland.