Hej, jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans men jag försöker göra en förklaring så gott det går & tackar för att ni tar er tiden att läsa.

Jag är en kille på cirka 27 år och har haft en uppväxt som har varit extremt destruktiv för mig själv & detta har jag kommit att förstå senare och senare i mitt liv, min far hade stora alkoholproblem när jag var mindre & upp till cirka tonårsålder där allt från våld och grov psykisk misshandel var en del utav min egna vardag, jag kommer ihåg att jag gång på gång sa till mig själv att det var jag som gjorde fel och fick min far att betee sig såhär mot mig & min mor, detta var på den tiden ett dagligt beteende från min egna far där en whiskey flaska om dagen + ett par starköl ej var något problem. Jag var livrädd som liten för att vistas hemma, då jag visste att detta innebar ett kokstryk eller att min mor skulle fara illa åt, finns mycket att berätta om detta men vill göra det kort just för stunden då detta ej är det problem jag behöver hjälp med.

Jag har inte varit så mycket för alkoholen vid tidigare ålder, cirka 14 till 21. Då jag istället höll på med andra dumheter så som att sno saker & göra mindre bra saker i samhället så att säga. Jag började sedan hitta mig själv lite mer & började jobba mera och började växa upp påriktigt och med det menar jag det vardagliga, ha ett jobb, betala hyra, m.m hade ett destruktivt förhållande på andra sätt men där var ej alkoholen ett problem i mitt fall det fanns andra problem där istället som otrohet m.m

Efter denna relation så började mina alkohol vanor att öka, jag var fortfarande ung och kände att jag inte ville missa det ”Festliga” livet. Så varje helg så vart det alldeles för mycket alkhol, då menar jag när det liksom svartnar jag kunde helt enkelt inte sluta. Jag vart elak mot folk och bråkade med inprincip varenda kille jag kunde se inte ordagrant men vill inte förfina nånting häller då det är något jag är expert på att göra, jag drack helt enkelt upp nästan allt som var kvar efter min lön efter hyra & räkningar.

Det jag vill komma fram till är att jag träffade min livs största kärlek, jag kan ej beskriva denna människa med ord men tänk er den människa alla drömmer om, alltid snäll, tar alltid alla andra före henne själv, ställer alltid upp i precis alla situationer & är verkligen världens vackraste och hon är ännu min cirka 5 år in i våran relation nu.

Våran relation skulle jag vilja säga började bra dom första veckorna som gick, vi båda var nykära och jag antar att dem som läser detta förstår vad jag menar med nykära allt är spännande och så fint.. till slut så började mina alkohol vanor visa sig & jag var oerhört elak, jag sa grejer som att hon var dum i huvudet och hittade liksom på grejer och förolämpade henne väldigt mycket, men denna fina tjej förlät mig alltid och gav mig nya chanser på nya chanser & jag sabbade mina chanser, jag kunde säga att jag skulle sluta med detta och ta det mycket lugnare med alkoholen, men detta kanske höll sig 1-2 månader så halkade jag ditt igen.. kommer liksom hem och spyr och söker mig till bråk och hon har absolut inte gjort nånting i huvud taget, det är precis som allt ont jag har i mig och det man varit med om tas ut över henne för att hon är den tryggheten jag har och att jag vet att hon alltid tar det och går vidare låter helt sinnesjukt och vet inte om det är en grund till min elakhet.

Jag har aldrig fört mig på henne fysiskt och skulle aldrig någonsin kunna göra detta, då detta är en oerhört stark grej för mig som jag såg när jag var liten det finns bara inte, men psykiskt så är jag så jävla otrevlig och dum så det finns inte.. jag kommer aldrig ihåg dagen efter & när jag får det förklarat för mig så mår jag så pass dåligt så jag inte vet vad jag tar ivägen, får oerhört mycket ångest och vet att jag verkligen har gjort fel & är väldigt tydlig med detta, då jag blir en helt annan person och då menar jag verkligen helt annan.

Det som är så oerhört lustigt med detta är att det alltid går bra att ta ett par öl glas med min fästmö som vi nu är, men skall jag umgås med vänner/kollegor så är det gjort för att gå åt helvete, då halkar jag ditt igen och tar jag 1 så slutar det med minst 14-15 ute på krogen och kommer då hem näst intill medvetslös, spyr, försöker starta bråk verbalt m.m

Detta har hänt många gånger och jag har själv med min fästmö kommit på lösningar ”Endast 6 öl” ”Endast folköl”, dricker ej starksprit.. men ja som sagt det blir alltid lösningar som sen eskalerar då det har gått bra i kanske 3 månader, sen sitter jag där igen och har gjort bort mig åter igen.

Vill även tillägga att vi har ett underbart liv när jag är nykter och om vi tar något glas tillsamans, hon är väldigt nöjd med mig som människa för övrigt vilket är varför det har varit svårt för henne att ta steget för sig själv att gå vidare, då hon inte har något att klaga på annars (Vad hon säger till mig) och det litar jag på verkligen för hon är den mest trovärdiga människan man kan vara med.

Det har varit totallt 3 gånger där hon verkligen fått nog, vilket är fullt förståeligt. En gång så lämna hon mig & jag höll på att fallera som människa, så jag skärpte till mig ordentligt och visade under en längre tid att detta ej var jag längre och jag vann tillbaka henne, sedan var allt bra under cirka ett halvår allting flöt på så bra och jag fick tillbaka tilliten ifrån henne, såklart så spräckte jag ju denna tillit igen på fyllan, men hon förlät mig denna gång med och gången efter osv..

Sedan nu innan December så pratade vi ut om detta igen, droppen var nåd för henne och hon skulle nu lämna mig igen och när jag säger att det är förståeligt att hon vill det så menar jag verkligen ”FÖRSTÅELIGT” jag bönade och bad och sa att det inte skulle ske, igen jag skulle inte dricka med mina ”Vänner,Kollegor” igen jag skulle endast följa med och umgås, sedan cirka 3 veckor efter detta går jag på en fest där mina kollegor/vänner var på och började med att jag fick en välkommstdrink och där började det igen, jag vart alldeles för full och spydde m.m men jag var inte otrevlig mot henne, detta påverkade ju såklart henne endå för att jag svek löftet om att jag inte skulle dricka med dom något mer.

Senast idag när jag skriver detta meddelande så små bråkade vi om en skit sak, som eskalerade till att allt då togs upp igen och hon ville lämna mig igen alltså verkligen ville & det är ju helt rätt av henne att vilja göra det och att göra det.. men på något sätt så fick jag över henne en sista sista gång, där inga mer räddningar skall erbjudas och det är verkligen allvar.. och jag är så förbannat tacksamn över detta och så glad, för hon är liksom hela mitt liv. Jag förstår bara inte mig själv att jag kan ha gjort henne så illa psykiskt under alla dessa år.. jag har liksom blivit någon helt annan som jag inte känner igen själv i huvud taget när jag får det förklarat för mig, är annars en jätte glad och sprallig kille med mycket energi och omtyckt av omgivningen.. det är bara sjukt allting.

Nu efter igår så gäller samma sak, inte blanda ihop alkohol med mina vänner och endast ta något glas med henne när tillfället ges, jag vill påminna om att jag inte dricker ofta, det är när jag väl dricker med vänner/kollegor det går åt helvete..

Är det någon som har gjort samma eller upplevt samma situation som kan dela med sig eller kan prata med mig angående detta?

Jag tänker även är det verkligen värt att ha kvar alkoholen i huvud taget även fast jag kan beete mig när jag är med tjejen ensamn? Eller bör man bara ta bort den helt och hållet och bli nykterist? Känner ej ett behov av alkoholen, men tycker såklart det är gott att ta någon öl med tjejen när man blir ledig osv.

Är så sjukt tacksamn för svar & tips och att jag är en idiot vet jag redan tro mig, vill gärna skriva mer men fråga gärna saker om det är något någon tänker på så ska jag försöka svara så tydligt som möjligt, även om det då är någon som befinner sig i samma situation som min fästmö.

God fortsättning & Trevlig helg.

Hejsan! @Detvetjagej98, Har läst dina tankar kring ditt drickande av alkohol och kan spontant som en som väl kastat bort det mesta av livet på fyllor. Bara säga att mitt spontana tips är att du ska satsa på helnykterhet och att du och din tjej inte ska ha någon alkohol alls hemma. För när alkoholbruk riskerar att förstöra nåt som i grunden verkar vara så fint som du har för det mesta med din tjej.

Så tycker jag, då du ju inte heller har hamnat i en situation med dagligt behov av berusning nog faktiskt har rätt så mycket att vinna på att satsa på helnykterhet. Det är mycket känslor av frihetslängtan inblandat i ditt drickande ute med kompisar/kollegor tycker jag att det verkar som liksom. Men det som är viktigast för dig verkar ändå vara att din relation med din tjej ska kunna blomstra på riktigt. Så innan alkoholen tar över och blir allt för viktig för dig är det nog dags att välja nykterhet.

Mitt råd då du nu endast kanske mest gillar smaken av nån öl då och då. Så borde nog du och din tjej komma överens om att ha ett alkoholfritt leverne. Du och din tjej, kan väl prova att gå över till nåt alkoholfritt alternativ när det gäller öl. Förstår att det kan var kul att att ”festa” till med kanske ytliga bekanta på lokal ibland. Men det är inte alltid man får tag på en så pass fin relation som du verkar ha kompis. Sammanfattningsvis är mitt tips att du nu alltså satsar helt på alkoholfrihet.

Ha det gott!

Flarran, uppskattar verkligen ditt svar och det värmer igenom kroppen att se att du lägger ner din tid Tack.

Vi har kommit fram till att jag ska bli nykterist, eller vi (Jag) har kommit fram till detta själv då droppen vart nåd för mig själv med känner jag, läste igenom extremt många fall här på alkoholhjälpen samt flashback och blev illamående och fick en helt annan syn på hur extremt jävla vidrigt mitt egna beteende har varit.

Så jag håller med dig om att det verkligen är värt att satsa på att sluta med alkoholen i huvud taget. Nöten kommer säkerligen vara svår att knäcka och kännas jobbig till en början, men inget skulle kännas jobbigare en att bli av med den fina fästmö man har satt där får man helt enkelt värdesätta det som betyder mest helt klart.

Känner dock inte att hon behöver sluta, för hon är väldigt duktig med sina alkoholvanor. Hon har stor respekt för alkohol och slutar efter endast något glas, då hon ej gillar ”Berusningen” och hon gillar att ha koll på sin omgivning, jag personligen får liksom inget sug när jag ser hennes bubbelflaska eller liknande.

Mycket tacksamn för att du tog din tid att prata med mig, väldigt fint att se att det finns så pass omtänksamma människor, har varit väldigt svårt för mig att prata om detta och har endast kunna ta detta med min fästmö, vilket inte alla gånger är den rätta vägen att gå! Tack

Hej,
Tack för ditt inlägg. Jag tycker att du tänker helt rätt att du behöver låta bli alkoholen helt. Det kan kännas stort och svårt i början, men vartefter då lär man sig hitta andra sätt att njuta och koppla av. Och när man väl landat i ett nyktert liv så saknar man inte alls alkohol så mycket som man tror i början. Men som sagt, det kan kännas stort i början, så tänk bara på en dag i taget, det är just i den här dagen du
tar beslutet att vara nykter. Har du varit på AA- möte någon gång? Många tycker att det är en stor hjälp. Gemenskapen här på sidan är också ett bra stöd. Ett par konkreta tips som jag tror kan hjälpa dig är till exempel att i alla fall just nu undvika situationer du brukade dricka i. Hitta på andra saker med vänner och kollegor. Spela pingis, gå på bio eller fotboll, eller vad du nu gillar. Om det känns ok kan det också vara bra att tala om att du behöver låta bli alkoholen, då går du förhoppningsvis stöttning från kompisarna. Sen tror jag det är bra att veta exakt vad man ska säga/göra om någon sätter en drink i handen på en. Tex säga tack, men jag kör alkoholfritt, eller ställa ifrån dig glaset och låtsas att du behöver gå till badrummet och sen bara låta det stå. En annan bra taktik är att se till att ha goda alkoholfria drycker i glaset. Och om alkoholsuget kommer, testa att äta något, eller distrahera dig med något en stund, för det går över.

Tack för ditt svar Kennie, att få prata såhär känner jag hjälper mig enormt då jag aldrig pratat med någon annan en min fästmö om detta. Så det känns väldigt skönt att få dessa tips och få en gemenskap av folk som ”Faktiskt” har varit med om liknande situationer eller allmänt har varit beroende eller sätt någon som har m.m

Jag har vid denna tid då jag jobbar sagt till mina vänner/kollegor på jobbet att jag nu tagigt avstånd från alkoholen och att man självklart följer med men att det är nolltolerans och detta skall hållas så är det bara, kändes skönt. Man har alltid varit den här roliga killen som alltid ska med & alltid den som bjuder lite väl mycket på sig själv, men skönt att berättat ett steg i taget.

Något som jag känner är skönt är att jag ej känner ”Beroendet” av att jag riktigt måste dricka som vid tillexempel ”Snus” har jag inte snuset blir jag ju helt tokig om du/ni förstår.

Det är väll mera att man kommer sakna den dära semester ölen, eller mys ölen med gumman osv osv. Men man kan ha exakt lika kul/mysigt utan så är det ju faktiskt, allt blir vad man gör det till och det är ju sedan gammalt.. sedan får jag mycket biverkningar får bakfylla utav helvete och ligger bara och mår piss med ångest m.m fyfan vad härligt att bli av med allt sådant skit tänker jag.

Även tänkt på hur det ser ut på utsidan och riktigt inte vågat ta steget förut häller pga hur andra skall reagera, ”Vadå bli nykterist är du dum i huvudet eller” eller förklara för ens föräldrar eller fästmöns föräldrar, men jag känner faktiskt att jag ser fram imot detta nu har liksom ett annat perspektiv känner jag, nånting hände när man läste alla dessa grejer och verkligen ”VERKLIGEN” förstod vad man utsatt sin käraste för.

Dem som ej respekterar att man väljer att gå den vägen man gör är ju häller ingenting att ha kvar då dem ej respekterar det jag behöver göra för att hålla kvar det som betyder mest för mig.

Tyckte jag hade ett hyfsat gott samtal med min fästmö imorse vilket ledde till tårar, men det var något fint i det hela. Det kommer ta månader om inte ett år eller mer att få tillbaka tilliten vilket är förståeligt, men hörni jag ska allt visa henne! Tack återigen för din respons, skriv gärna mer om du får lust :)

@Detvetjagej98 Hej! Välkommen hit! Tycker att du har tagit ett klokt beslut att sluta dricka helt. Att du inte vill sätta din fina relation på spel. Det är verkligen inte värt med en fylla till i utbyte mot din relation. Du skriver också om din extremt destruktiva uppväxt med en alkoholiserad pappa, våld och psykiskt våld mot dig och din mamma och hur rädd du var. Det gör ont att höra att du utsatts för detta. Verkligen den sämsta förebilden man kan ha av att vara pappa och make, det är något du kan göra en förändring i, bryta det mönstret och vara en trygg, pålitlig och fin partner och kanske längre fram pappa. Vissa, även jag, har en extra sårbarhet för att bli alkoholberoende och det är till viss del genetiskt betingat och vi inte kan hantera alkohol på ett sunt sätt. Ju längre man håller på och dricker desto djupare i alkoholträsket går man.

Du är ung och du ger dig en fin möjlighet att inte hamna där genom att sluta dricka och kan skapa dig ett bra liv i dina relationer utan alkohol. Du kan ändå vara den roliga killen som bjuder på sig själv. Jag har varit nykter i över 3 år och både min självkänsla och mitt självförtroende har ökat, det känns äkta, stabilt och balanserat. Jag kan idag bjuda på mig själv mycket mer och vara rolig, och på ett äkta sätt. Jag behöver inte skämmas, ha ångest och känna skam längre dagen efter som drucken i en sammankomst och det är guld värt! Ta verkligen ditt dåliga alkoholbeteende på allvar, om det fortsätter kommer det inte leda till något gott, för någon. Ta ditt ansvar för att du inte passar ihop med alkohol, att ni inte är en bra kombo. Jag har tagit mitt ansvar och accepterat att det är så för mig, men jag ångrar inte en sekund! Mitt liv har blivit så mycket bättre, roligare och jag känner livsglädje. Alkohol är verkligen en överskattad och romantiserad drog som tar ned så många i en misär. Det är så mycket härligare att leva utan.

Du verkar vara en klok ung man och jag lovar dig att även ditt liv kommer att bli så mycket bättre om du skippar alkoholen. Skriv här och berätta hur det går för dig. Vi hjälps åt! ❤️

@Detvetjagej98 En annan sak som jag tänkte på är det du skriver om andras reaktioner på att du väljer nykterhet. Om du är sann mot dig själv och din vilja och står stadigt i det, så kommer du att utstråla det. Du kan berätta för dina vänner att du inte mår bra efteråt och att det inte är värt det, att du mår bättre utan. Om de bryr sig om hur du mår så kommer det att förstå. Och vad gäller föräldrar så borde de om några, vara stolta över dig att du tar ansvar för ditt liv och ditt drickande och stötta dig. Jag är själv förälder till vuxna barn och skulle vara oerhört stolt och tycka att de är modiga och ansvarsfulla om det skulle ta ett sådant beslut om det hade alkoholproblem och stötta dem så mycket de går i det.

Så tro på dig själv, du är modig och du tar ansvar! Det är en fin egenskap😁

Vet inte vad jag ska börja, blir väldigt känslosam över alla era fina kommentarer och det känns så otroligt skönt att ha få brytit tystnaden om så mycket man har hållit för sig själv och endast berättat för sin fästmö.

Vår2022, tackar dig otroligt mycket, jag får en sån otrolig glöd av att läsa allt & är så otroligt tacksamn för att du tar dig tiden att skriva allt du gör. Det tar verkligen i hjärtat och jag kommer absolut att följa upp allting!

Så himla kul att se att du idag även mår så mycket bättre i dig själv och att du idag känner att det var värt varenda sekund, det får en att bara inse mer & mer vackert alltså & starkt jobbat över dig, jag är stolt över dig!

Jag känner verkligen att sista gången var för 8 dagar sedan, ser verkligen andra sidan av myntet nu känner jag och fy vad skönt det var att öppna sig och få prata om problemet utåt. Tusen tack ❤️

@Detvetjagej98 Härligt att det bringar dig glöd😁. Det är himla skönt att sätt ord på tankar och känslor och ta upp dem på ytan. Ofta finns det en hel del underliggande skav som kan trycka oss, men sätter man ord på det så lättar det. Man får också bättre syn på vad det kan handla om. Vi är lite rädda för att prata om svåra saker, men att göra det ger oss en djupare kontakt och bättre självkännedom och som kan hjälpa oss komma vidare med oss själva❤️