av avan

avan
lör, 2025-01-18 - 13:38

Hej, jag kanske gjorde fel nu? Ny här hehe.. vet inte riktigt vart jag ska börja..

Jag har under några år, tyvärr, tänjt på gränserna för vad som är ”normalt” drickande. Anledningen håller jag helst för mig själv men, det har väl varit en flykt och en frihet från ens vardag. Det har också gjort det tråkiga kul, och det roliga ännu roligare.

Jag har gjort det helt själv, i smyg, vinflaska efter vinflaska, kväll efter kväll, år efter år och kunnat balansera jobb, familj och vänner utan större bekymmer. Tills nu då…

Min sambo gjorde en totalomänvändning för snart ett år sedan och har i samband med det börjat ifrågasätta mitt drickande. Med all rätt men jag har inte känt mig redo. Det är han jag har ”väntat på” ska ta tag i sig själv, och nu när han plötsligt gör det så har jag själv satt mig i skit?

Iaf, i november hade vi vår första rena månad. Det gick bra, typ. Efter 2 veckor drack jag 3,5or en kväll i smyg. Inget fusk enligt mig, nollställning enligt honom. Jag vet - han har rätt… men 3,5 mot vad jag drack förr är en vinst för mig. En rejäl vinst. Han har ingen aning om hur extremt mycket jag faktiskt har druckit förut.. allt fortsätter, 2 veckor senare tabbar jag mig igen. Värre denna gång. Jag erkänner att jag misslyckats. Vi börjar om på noll.

Julen är julen, vi firar den på distans. Jag dricker som jag brukar. Kommer hem. Vi tar det lugnt. Dricker på nyår - det går bra. Jag dricker lite dagen efter, han märker inget.

Januari då- där vi är nu. Mina vanor är så ofantligt mycket bättre. Från 1-2 flaskor om dagen till ingenting, förutom ibland då. Och det är allt från ett glas vin efter jobbet (och då menar jag ett!) eller någon flaska vi delar. Allt sker framför honom. Det är så jag vill ha det! Är så glad! Så kommer helgen den 17e januari- och jag kör inom systemet och handlar lite sprit (som inte ens är min go to) och 2 små flaskor vin. Jag gömmer detta. Dricker i smyg, blir påkommen och nu sitter jag här, på ruta ett igen… jag har förstört allt.. jag vill ju inte göra det.. jag vet inte vad jag ska göra? Är det kört för mig? VARFÖR gör jag såhär…

Jag är livrädd för att söka hjälp. Att berätta för mina vänner och familj vill jag inte heller, jag dör hellre som jag känner just nu.

Men jag måste ha något, något stöd eller någon.. jag fixar det tydligen inte helt själv. Livrädd för att skriva in mig på något som jag sen aldrig kan skaka av mig. Rädd för att ens erkänna detta för mig själv, och skriva såhär öppet om det. Har aldrig gjort det innan..

Maud
mån, 2025-01-20 - 04:33

@avan Men lilla Stumpan. Så här kan du inte ha det!
Sök hjälp, det finns bra hjälp att få. Vården vet att beroende finns. Det stora flertalet dömmer inte!
Det är inget att skämmas för. Den som ärligt ber om hjälp får det. Det är inte svagt att ta emot hjälp. Ibland är det det starkaste som finns ❤️

LAO
mån, 2025-01-20 - 06:49

@avan vad bra att du skriver här, och vad bra att du söker stöd.
Alkohol gör så som du skriver. Det är en sjukdom som blir värre och värre. Du väljer ju inte att dricka i smyg, det är ju inget du vill egentligen, det är beroendet som pratar.
Många bestämmer sig och satsar på 3 månader helt utan alkohol, det verkar vara en bra tid för återställning av hjärnan. Dom klarar det utan annat stöd. Andra gör självhjälpsprogrammet här inne, det är anonymt. Några går på AA. Jag sökte hjälp hos vården, för jag ser det som en sjukdom, och har fått stöd, kbt, medicin och provtagningar.
Ta nu och lägg en stund, en dag i taget mellan dig och alkoholen.
Stor kram