av Blidenjagvillvara77

LAO
lör, 2025-02-08 - 18:41

@Blidenjagvillvara77 vad bra med en kontakt med banken, och så ännu bättre att du gör det nykter. Försök att inte ta ut allt elände i förskott, händer det så är det så och då kan du gräma dig då.
Att få tillbaka tilliten till en partner är möjlig om båda vill, och vill ni det hoppas jag att ni lyckas🧡

Blidenjagvillvara77
tis, 2025-02-11 - 20:55

Var tvungen att gå in i appen för att räkna dagarna. 42 dagar som alkoholfri. Det har rullat på, kanske just för att jag inte räknat dagar utan försökt fokusera på annat och målet längre fram?
Som jag skrev tidigare har jag under lång tid, nästan ett par år, gått omkring och burit på saker som borde kommit i ljuset för länge sen, alltså typ för två år sedan. Ju längre tid som gått desto svårare har det blivit att berätta och vara ärlig. Det har lett till en spiral av skuld, skam och dåligt samvete. Ett rusande tåg på väg utför och på detta har jag druckit inser jag nu. Druckit för att slippa grubbla och tänka, druckit och stuckit huvudet i sanden… druckit och hållit för öronen. Och skammen och ångesten har vuxit sig större för varje ”dagen efter”. Jag har använt vinet som en rejäl flykt men också som en ”stötdämpare”, lyckobringare och avslappning.
I fredags la jag upp alla kort på bordet för min man och dagarna som följde var en enda stor ångest och oros-sörja! Fällt tårar och mått illa blandat med hopp och förtvivlan. Det har varit ett helvete rent ut sagt. Jag tog mitt ansvar och tog kontakt med det som behövde tas kontakt med och hade ett möte idag. Jag fick därifrån lite mer hoppfull och ikväll har vi pratat. Min man har i alla fall bestämt att stanna för nu och hjälpa mig att reda ut eländet jag ställt till med och det är mer än vad ens kunnat drömma om så jag är oerhört tacksam och lättad. En stor, tung sten har lämnat kroppen och den blöta, klibbiga filten känns inte lika kvävande längre. Inte en sekund under dessa dagar fulla av våndan har jag varit sugen på A. Men idag kära vänner, då gjorde sig djävulens påmind. Med lättnad kom plötsligt ett litet sug. En slug jävel den där A! Men jag vet att suget går över och jag vet att jag inte kommer dricka en droppe. Har även lärt mig att A inte är något jag längtar efter när det stormar som värst och livet krisar. Det känns i alla fall tryggt, för livet för med sig många svåra strider så jag tror inte detta var den sista. Nu mot dag 43! Tack till dig som orkade läsa. Så skönt att få ösa ur sig och jag vet att jag kommer sova gott i natt. Kram på er 💛

Nomi
tis, 2025-02-11 - 22:30

@Blidenjagvillvara77 Vilken fruktansvärd dag det låter som, vad modig du är. Hoppas natten erbjuder sömn och återhämtning. Låter som att du tagit enorma steg mot att bli den du vill vara. Sov gott⭐️

Blidenjagvillvara77
fre, 2025-02-14 - 06:43

Godmorgon gänget!
Har nu haft två nätter med usel sömn och dessutom blivit förkyld. Med tanke på att jag tog tjuren vid hornen och erkände mina misstag torde det vara tvärtom- spänningarna, oron, ångesten över att ha burit allt inom mig under så lång tid bör ju rimligen släppt och skänkt mig lite sinnesro men det blev tvärtom- sovit som en kratta och känner mig mer nedstämd och ledsen än någonsin. Det har liksom gett ringar på vattnet och självrannsakan har varit intensiv på alla plan. Vi har varit ett par i 19 år, gifta i snart 15 men alla problem vi haft under åren skylls i princip på mig. Om vi ska ha en chans är det jag som måste ändra på mig. Jag förstår att ett svek tar tid att komma över, jag om någon vet eftersom min make var otrogen för ca 10 år sedan. Redan då handlade om mina brister och att jag inte visade tillräckligt mycket kärlek. Nåväl, det är en lång historia men jag kunde se min del i det hela, och valde att gå vidare tillsammans. Nu känns det inte som att jag inte vet vem jag är längre. Jag vet inte vad jag har som är bra eftersom jag bara får höra det dåliga just nu och allt jag måste ändra för att bli ”förlåten”. Alkoholen har varit en del av våra (mina) problem- att jag inte kunnat hantera den och det har han påtalat många gånger under åren. Jag börjar allt mer känna att jag inte passar in i ekvationen och att jag bara förstör det roliga. Jag kan inte dricka alkohol så att dela en flaska vin och ha det mysigt (sätta guldkant) tillsammans går bort. Jag blir liksom ”avvikande” när vi umgås med våra vänner eftersom alkoholen är så central i de sammanhangen. Jag känner mig ledsen, ensam och utanför. Jag kan och vill inte prata med dem om detta och tänker mer och mer att det bästa för både mig och min man är att vi delar på oss. Det skulle ge honom helt andra möjligheter och liber skulle bli ”enklare” för honom eftersom jag är så ”svår”- kan inte dricka, är
Ganska introvert, svårt att visa känslor etc etc etc…. Självkänslan är i botten och den blir inte bättre av att känna så här. Han har på eget bevåg bestämt att skriva över huset på honom och jag får ut min del för att betala en del av de skulder jag dragit på mig… och detta är en historia för sig, det är ett beteende, ett flyktbeteende som jag måste gå till roten med. Men känslan av att inte stå som ägare på vårt hem längre är svår att beskriva. Jag känner bara en enorm sorg även om jag förstår och respekterar hans resonemang. Jag har inte någon vän jag kan dela detta med, kanske mitt problem att öppna mig och blotta mig är en anledning till det? Jag har i alla fall kontaktat vc för att få någon form av samtalshjälp. Jag klarar inte att reda ut alla känslor själv och min man och jag pratar olika språk känns det som…
Ursch vilket mörkt inlägg detta blev, på kärlekens dag dessutom. Men jag måste ut med det nånstans. Tack för att ni finns, känner mig mindre ensam när jag är inne här och läser 🙏💛

JHL
fre, 2025-02-14 - 07:19

Hej,
Ledsen att läsa att du går igenom en mycket tuff period just nu. Her ni provat parterapi? I en tvåsamhet ska ni ju luta er mot varandra och ge varandra stöd.
Jag kan inte din situation men att skylla sin otrohet på dig för att du har brister och inte visar tillräckligt med kärlek känns för mig som ett behändigt sätt att skylla på dig och inte ta ansvar för sina egna nedriga självvalda handlingar.
Ang huset, kan du beskriva vad du menar med din del? Din roll i ert förhållande riskerar att minskas när du blir inneboende hos din man.
Bra att du har kontaktat vc för samtalshjälp. Det är ofta nyttigt att prata med någon oberoende part som kan hjälpa till att reda ut tankarna oavsett vad resultatet mynnar ut i.
Glöm inte att sätta dig själv i fokus, särskilt när du går igenom en mycket tuff tid.
Du har mitt stöd och hoppas att familjesituationen löser sig. Att kämpa för nykterhet är nog så svårt och du behöver inte fler samtidiga problem att hantera.
Tillsist, du verkar vara urstark person som kämpar på. Ge inte upp det kommer bli bättre!

LAO
fre, 2025-02-14 - 07:57

@Blidenjagvillvara77 paus och stopp! Jag hinner inte svara nu men vill gärna skriva senare idag. Grunden är ändå att det inte är en massa fel på dig🧡

Blidenjagvillvara77
fre, 2025-02-14 - 08:32

@JHL tack för stöd 🙏 precis som du säger behöver jag hjälp att sortera tankar och känslor. Jag inser att jag inte kan, eller ska, ta på mig allt men det blir lätt så. När det gäller huset handlar det om att vi utökat bolånet med en summa som är hälften än vad vad jag skulle få ut vid en försäljning, alltså min del. Maken kommer därmed stå som ensam
Ägare och vid en eventuell försäljning eller separation har jag redan fått ”min del”, så har jag förstått det… och det är precis som du säger, jag blir en ”bifigur” i sammanhanget som inte är betrodd eller tillräckligt respekterad för att äga en del av mitt eget hem vilket ju så klart spär på den redan dåliga självkänslan. Men jag förstår att han agerar som han gör, han behöver försäkra sig om att inte bli barskrapad som han själv uttryckte det, om vi skiljer oss. Det är mycket tankar som snurrar nu och jag vet varken ut eller in, vad jag kan ställa för krav, kan jag ens det liksom? Ska jag ”kräla i stoftet” på obestämd tid i väntan på att han ger mig ok, eller slänger ut mig? Till hans försvar så ska jag säga att han inte kommer kasta ut mig och har varit tydlig med att vi måste hjälpas åt för barnens bästa. Om jag blir drabbad blir ju även barnen det. Detta är antagligen den bästa praktiska lösningen för oss alla just nu, även den mest ekonomiskt fördelaktiga. Detta hindrar ju ändock inte att jag känner som
Jag gör.

Detblirbättre
fre, 2025-02-14 - 11:00

@Blidenjagvillvara77 kära du! Som andra redan skrivit så ska du ju verkligen inte bära allt detta själv! Tänkte på en sak gällande ägoarrangemanget; kan du få juridisk rådgivning här så du verkligen vet vad som gäller?
Men sen gällande ditt mående är det ju verkligen nödvändigt att du får samtalshjälp. Får en känsla av att din man är rätt dominant och på gränsen till manipulerar dej för att du ska känna dej så dålig som möjligt? Det blir ohållbart för dej att kräla i stoftet, du kommer ju att bli ännu mera förkrossad.
Känner igen mej i detdär att ha svårt att ta plats, uttrycka känslor och ”kräva min rätt”. Och det är förstås jättesvårt i din situation nu när all skuld läggs på dej.
Jag hejar på dej och tänker på dej och hoppas nu innerligt att du kan få hjälp❤️

JHL
fre, 2025-02-14 - 11:16

@Detblirbättre jag håller med, vid bodelning är det inte hälften var, det är väl första steget och sedan är det skuldavskrivning därefter är det hälften var. Jag är ingen jurist men jag tror att om en part har skulder större än sina tillgångar (halva hus, halva bil etc) så kan det efter skuldavskrivning bli så att den som har skulden kommer att få mer än initiala hälften. Skulderna ligger dock kvar hos personen som har skulden.

Sök juridisk hjälp.

Blidenjagvillvara77
fre, 2025-02-14 - 11:39

@Detblirbättre tack för pepp! Har satt igång en process för att få samtalsstöd så jag hoppas jag inte behöver vänta allt för länge. Förmodligen skulle vi behöva gå i parterapi också men jag känner att jag måste börja med mig själv 🙏

Blidenjagvillvara77
fre, 2025-02-14 - 11:42

@JHL ok, jag är väldigt lite insatt i det här med bodelning etc men hoppas det ska klarna när jag får läsa de juridiska dokumenten. De är inte påskrivna än så jag ska läsa de ordentligt när jag får ta del av dem. Ska även rådfråga jurist så jag vet vad som gäller. Tack för stöd 🙏

Blidenjagvillvara77
ons, 2025-02-19 - 19:33

Dag 50. Med tanke på att jag misslyckades förra gången efter lite mer än 120 dagar är jag försiktigt optimistisk. Än så länge har det varit enkelt, inga ohanterliga sug men visst ger de sig till känna ibland. Jag har insett att det finns många triggers (vanor?) i mitt liv som behöver hitta andra sätt att hanteras på. Det börjar också vara dags att hitta livssafarin som @carisie tipsat om. Alltså att fylla ”dö-tiden” med något meningsfullt. Tränar gör jag redan, likaså promenerar nästan dagligen. Jag behöver hitta något jag gillar som inte handlar om att fly från det tråkiga eller det som kan kännas krävande ibland.
Parallellt med detta genomgår jag just nu en kris kan man säga, med oviss utgång men som ändå känns mer hoppfull än för en vecka sedan. Jag har också insett att jag behöver hjälp att reda i mitt inre kaos, vem jag är, vad jag vill, vad jag måste förändra men också vilka egenskaper jag har som faktiskt är bra. Så ett första samtal är bokat om ett par veckor 🙏 samtidigt som jag känner mig stark och övertygad i att välja bort alkoholen känner jag mig ibland frustrerad och ledsen. Tycker jag gör ett jävla jobb rent ut sagt med att både välja bort alkoholen samtidigt som jag försöker bli en bättre människa på alla plan. Andra runt omkring mig försätter sina liv som vanligt och verkar ha nedförsbacke mest hela tiden medans jag kämpar i motvind. Kan t.o.m. bli provocerad och irriterad på andra människor som inte verkar fatta att man måste jobba med sig själv, inte alltid ta livet som en klackspark. Såja, så kom det lite tycka synd om mig själv också. Känner mig å ena sidan väldigt ensam samtidigt som jag känner mig instängd av att inte få eget utrymme hemmavid pga barn. Så ja, det finns en del att ta tag i. Skillnaden mot förra gången är att jag nu faktiskt tar tag i det. Jag har sökt samtalsstöd, berättat ALLT för min make och väljer bort alkoholen när ingen annan i min närhet gör det. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Tack för er alla här inne! Läser det mesta men hinner inte alltid göra avtryck hos alla. Men vi är grymma! 💛

JHL
ons, 2025-02-19 - 20:58

Vilken otrolig kämpe du är!!! Viktigt och bra att du tar tag i frågorna om dig själv. Vet du vem du är, vad du vill, styrkor och vad dom det behöver jobbas med. Det kommer att hjälpa mycket när du stakar ut din väg framåt.