av Anayh5

Anayh5
mån, 2025-02-17 - 17:19

Hej! Jag har levt ihop med en man i nästan 8 år, innan jag lämnade honom. Vi har 2 barn tillsammans.
Vi har inte haft den mest kärleksfulla relationen men vi har alltid älskat och funnits för varandra.
Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och har generellt haft många personer i min omgivning med alkoholproblem genom min uppväxt.
Nu till mina barns pappa, han har alltid sen vi träffades druckit ganska mycket folköl. Jag kan inte komma på en enda helg då han inte druckit förutom om han varit sjuk. Mängden folköl har ökats på efter tid. I början var det bara på helger, sen blev det ett sexpack även nån vardag osv. I dagsläget har han druckit i princip varje dag sen över ett år tillbaka. Ett sexpack och 2 större flaskor per dag och sen 2-3 sexpack per dag fre&lör. Det är "bara" folköl men jag märker att han blir påverkad. Jag har sagt till honom otaliga gånger att jag mår dåligt när han dricker så mycket, att jag kommer lämna honom osv osv, men det hjälpte kanske i en vecka max, sen var vi tillbaka på ruta 1 igen. Tillslut lämnade jag honom och har nu en egen lägenhet, men jag har svårt att släppa honom. Han lever på ett sätt jag inte vill leva. Men det är en omställning att vara själv och inte ha barnen på heltid. Tryggheten är liksom borta. Han säger att han ska sluta dricka, men bara om jag först tar tillbaka honom, vilket känns som alla andra gånger han lovat att sluta...
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske lite input, tips och råd av nån som varit med om liknande. Allt känns bara förjävligt hur jag än gör.
Jag vill inte leva resten av livet med samma skit jag växte upp med. Men jag lyckas inte heller gå vidare...
Hur gör jag?

has
mån, 2025-02-17 - 18:30

@Anayh5 när jag läser ditt inlägg blir jag lite orolig för barnen (förstår förstås att du också är det) som är hos sin pappa som dricker.

Utifrån det du skriver är det helt klart för mycket. Att det håller någon vecka efter att du påtalat problemet tycker jag berättar att han inte kan sluta, utan har fastnat.

När jag lämnade min man och han sedan insåg att han drack för mycket avvaktade jag tills han på egen hand förstod att han inte kunde dricka mer alls och sökte hjälp.

Han har nu varit nykter i ett år och vi lever tillsammans igen, men jobbar fortfarande med det som gick sönder i relationen av hans drickande och alla märkliga beteenden som hör till sjukdomen alkoholism.

Så var rädd om dig, om du vill att det ska vara alkoholfritt så tänker jag att det är bättre att avvakta tills det eventuellt blir så och att det förändrade beteendet håller i sig över tid.

Har du själv något stöd runt dig? Det är väldigt tungt att bära på allt själv så en egen samtalskontakt eller liknande kanske vore ett hjälpsamt steg för dig?

Med omtanke♥️

Anayh5
mån, 2025-02-17 - 20:35

@has tack för svar och råd🙏
Han verkar inte förstå varför han skulle sluta dricka innan jag tar tillbaka honom då han nu enligt honom själv dricker för att jag lämnat honom.
Jag är självklart orolig för barnen, på helgerna är jag oftast hos honom med barnen eller hos mig med barnen då jag vet att det kan bli lite mycket på just helgen.
Han säger att om det "bara" är hans drickande som är jobbigt för mig så slutar han med en gång. Det är bara det att den dagen kommer liksom aldrig och jag är trött på att vänta..

has
ons, 2025-02-19 - 08:51

@Anayh5 du har all rätt att inte vänta längre! På samma sätt som han fattar sina egna beslut, så är du i din fulla rätt att fatta beslut som blir bra för dig!

Men jag förstår att det känns väldigt svårt att släppa taget, eftersom barnen är där och du inte vet hur de har det.

Det låter också som att en orosanmälan skulle behöva göras gällande barnen som förstås inte ska behöva vara med en pappa som dricker.

Hur ser det ut för dig med eget stöd? Det låter för tufft att handskas med allt det här själv❤️