av ankan123

ankan123
mån, 2025-02-17 - 03:55

Min man har haft ett osunt drickande i många år men han hanterar vardagen. Tidigare hade vi fler vänner som vi umgicks med, då blev han ofta väldigt berusad, nu har vi nästan inga kvar som vi umgås med längre. Vårt förhållande har blivit sämre och sämre och vi pratar nästan inte med varandra längre. Vi har två barn och har levt ihop i 16 år. Han börjar ofta dricka när jag går och lagt mig vid 22-tiden och fram till ca 02-03 på nätterna, han sitter i källaren och tittar på serier och dricker några glas vin varje natt. Han klarar av vardagen och gör det han måste, men han är oftast sur och vresig och han är oengagerad i mitt och barnens liv, han har inga vänner utöver de gemensamma vännerna vi har och som jag ser till att hålla vid liv. Jag är så trött på att dra runt allt, även om han gör det han ska och när jag ber honom om saker så är det jag som är själva motorn och tar yttersta ansvaret för barn och att få vardagen att rulla. Han är okänslosam och ointresserad av mig, vi har slutat att ligga, jag känner mig inte attraherad av honom, han försöker ibland men jag avvisar honom, då blir han sur och går oftast och lägger sig i källaren.
Eftersom han ändå sköter vardagslivet så är det ingen katastrof även om jag många år känt att jag behöver ta mig ur vårt äktenskap, men jag håller kvar vid det ändå eftersom det är mer praktiskt att vara två föräldrar som delar på vardagsbestyren. Vi har pratat flera gånger om han drickande och han har flera gånger sagt att han ska söka hjälp men det händer inget. Jag är uppgiven och vet inte vad jag ska göra.

has
mån, 2025-02-17 - 18:35

@ankan123 vilken jobbig situation! Jag tänker att det kan vara bra att läsa på om högfungerande alkoholister (vilket det tyvärr låter som din man är).

Sjukdomen är progressiv och jag märkte, precis som du skriver, hur humöret blev sämre och mer ostabilt med tiden.

Till sist gick det knappt att säga något utan att det blev bråk.

Ta väl hand om dig♥️

ankan123
mån, 2025-02-17 - 22:24

Stort tack för att du kommenterade på mitt inlägg ❤️ och tack för tipset, jag ska läsa på om högfungerande alkoholister, jag har faktiskt inte hört den formuleringen innan.
Efter att jag skrev av mig igår så kände jag att nu har vi nått ett vägskäl och att en förändring är ett måste, så jag hade ett samtal med min man, om att han behöver bestämma sig själv för en förändring i sitt liv, vilket han verkar positiv till, han vill ju inte heller leva det destruktiva liv han lever idag, jag har sagt att jag ger ett halvår på att det skall bli en positiv förändring på flera plan, så nu håller vi tummarna att vi kan vända spiralen uppåt.

minnie mouse
tis, 2025-02-18 - 18:41

Jag förstår hur du har det,själv går jag runt och försöker hitta mod att lämna en man jag varit gift med i 35 år och som alltid druckit mycket men alltid på helger. Men nu sen en tid tillbaka dricker han ute i garaget och ofta mitt i veckan oxå och tror att jag inte märker det på honom. Varför är det så att vi kvinnor inte vågar/orkar lämna? Eller varför ska detta gift ha så stor dragningskraft. Önskar dig all lycka och hoppas ni lyckas med ert mål.🥰

has
ons, 2025-02-19 - 07:00

@ankan123 skönt att det blev ett bra samtal. Jag lyssnade på boken ”Beroendepersonligheten” när jag förstått att min man faktiskt var alkoholist (det är lätt att en blir förvirrad vad gäller normalt förhållande till alkohol när man lever med en alkoholist), den var jobbig att läsa men ändå väldigt hjälpsam tyckte jag.

Hur kan du se till att ta hand om dig under kommande halvår?