av vanja_1310

vanja_1310
sön, 2025-03-02 - 09:05

Hej . Hoppas nån orkar ta sig tid att läsa , det hade betytt mycket , Min syster har ett alkoholberoende samt ett Benzo beroende . Ibland tar hon det ena , ibland det andra , ibland tar hon båda och då blir det katastrof Detta har pågått i ca 9 år . Hon lider också av ångest och har nog minst en diagnos som inte är utredd . Vi var förr otroligt tajta och har varit under hela uppväxten . Bästa vänner . Men nu har missbruket trasat sönder det . Hon har varit på 2 behandlings hem sökt sig till kyrkan , in och ut på psykakuten men är i dagsläget fortfarande fast i samma missbruk. Hon har pga detta dålig relation med mina barn , vår pappa som är skör har tagits så illa vid sig under dessa år och varit så orolig ständigt . Han har åldrats 40 år snabbare tack vare henne och jag hatar henne för det . Hon har en son som också haft ett helvete efter all fylla han sett och han bor nu hos sin pappa och hos mig när pappan arbetar kvällar och nätter . Efter varje fylla kommer de gråtande samtalen , hon hatar sig själv då och ber om förlåtelse, denna gång var den sista säger hon , men nej . Missbruket har gjort att hon förlorat sina vänner , sin son , sitt körkort , sin partner . Nu finns bara jag och mina föräldrar kvar . Under åren som gått har hon bara förstört mer och mer , sårat, stulit saker från mig i mitt hem som betydde mycket för mig . Jag vet att jag borde stötta henne och peppa och tro mig det har jag gjort . De första 5 åren . Jag ringde runt , kollade behandlingar berättade för henne hur värdefull hon är och kramade henne . Men nu vill jag bara slå till henne när jag ser henne .Jag är så otroligt trött på det Samtidigt saknar jag henne , drömmer om den tid som var , innan missbruket. Du är kall som is mot mig säger hon och det är sant . Jag har stängt av henne på nåt sätt och vet inte vad jag ska göra varken för mig själv eller för henne .

LAO
sön, 2025-03-02 - 10:21

@vanja_1310 vilket fint och modigt inlägg, det andas en enorm kärlek till din syster❤️. Det låter som om du lagt mycket tid och kraft på att hjälpa din syster, har du sökt nån hjälp för dig själv? Det här tror jag är för tungt och svårt att reda i ensam. Stor kram🧡

Nina_001
sön, 2025-03-02 - 19:08

Hej! Jag vill bara säga att jag förstår precis hur du känner, och det suger. Sitter i en liknande situation själv. En syster som sedan barnsben haft ätstörning och fortfarande har det, samt alkohol beroende i många år som på de senaste åren spårat ut. Hon har bott hemifrån i flera år men flyttade hem igen förra året pga. plugg. Hon är berusad och full varje dag, gömmer alkohol. Ex. Så är hon full redan efter frukost en söndag. I början ljög hon och jag ringde nästan ambulans en gång då jag trodde hon var dödssjuk, men hon var tydligen bara full. Blandar sprit i saftflaskor och allt för att dölja. Dricker tills hon blir utslagen och sover hela dagarna. Och som sagt äter ingenting och är så tunn att det känns som hon skulle gå av om jag petade på henne. Hela familjen har försökt hjälpt henne på alla sätt och vis i hur många år som helst, men inget funkar. Jag har gett upp nu, istället är jag bara så jädrans arg på henne hela tiden. Hennes sjukdom och missbrukande förstör relationerna mellan alla i familjen, och det blir bara bråk och tråkig stämning. Jag orkar inte med det längre, känner att jag inte kan bo kvar hemma, det är hemskt. Hon är oftast bara irriterad, sur och arg hela tiden, eller fylld med ångest. Spydiga kommentarer dagligen. Hemskt att se ens närstående förstöra sitt liv på det sättet och inte kunna ge någon hjälp. Känner mig hjälplös och arg som du. Och jag är rädd att det kommer sluta med att hon dör, samtidigt som jag själv ibland inte ens orkar känns någon medkänsla. Känns helt hopplöst.

vanja_1310
sön, 2025-03-02 - 21:46

Tack för ditt meddelande! Lite tröst eller vad man ska säga att läsa om att det finns fler som har det som oss , det är ju inget man direkt pratar om på jobbet så man känner sig ganska ensam . Ledsen att ni också går igenom samma sak . Otroligt många lögner har hon dragit genom åren för att dölja. Under åren har det hänt stora grejer , då min syster hamnat på sjukhus åkt dit för rattfylla förlorat vårdnaden om sonen ,då tänker man att nu kommer hon vakna upp , nu kommer det upphöra men nej , bara i 2-3 veckor max sen är vi där igen. Förstår inte varför viljan inte infinner sig hos henne ! Och allt i familjen kretsar runt henne och hennes mående , ringer föräldrarna är det oftast med frågan har du hört nåt från Lisa? (kan vi kalla henne) nej det har jag fan inte men vill du veta hur jag haft det i veckan kanske ? Det stör mig också ! Nåt hopp finns inte kvar i mig . Varför skulle det plötsligt vända en dag . Kramar till dig