Jag fick nog i söndags. Bara nog.

Jag är en lyckligt gift trebarnsmamma som har en chefsposition på ett fantastiskt jobb. Jag är lagledare i ett av barnens hockeylag. Utåt sett har jag lyckats hålla upp en fasad i så många år.

Mitt drickande eskalerade i rasande fart de senaste fyra åren. Till slut så har jag druckit sprit praktiskt taget varje dag och fått skador på hjärnan antagligen, har en svår yrsel och hörselrubbningar.

Jag planerade att sluta igår. Men läste då på mig om DT och allt bara rämnade. Jag förstod att jag aldrig kommer att kunna bli nykter själv. Jag va så less på den här negativa spiralen som var på väg rakt ner i avgrunden. Till historien hör det också till att jag dragit på mig krediter för att ha råd med drickandet.

Jag gick in till min chef och sa att jag är alkoholist. Han va superstöttande. Det va fint. Jag kommer att få hjälp via företagshälsovården.

Sen var det nästa plåster som skulle av vilket va min man. Jag ringde hem honom från jobbet och la varenda kort på bordet. Han vet inte om han orkar stanna. Det gör mig förtvivlad men han hade gått förr eller senare ändå så utdraget detta blivit.

Jag åkte till beroendeakuten och vände i dörren. Jag kunde inte vara där med människorna som är där.

Jag valde att åka tillbaka och det va den vidrigaste upplevelsen jag haft. Mitt hjärta går sönder över den här drogen. Vidrigt! Att jag som lever ett så fullständigt liv inte kan låta bli.

Nu har jag fått tid på beroendecentrum 7/4 och är inne på andra dygnet som nykter. Är livrädd för DT och gör mitt bästa för att hålla ihop alls.

@Kartongen Hej och välkommen hit! Bra beslut att sluta dricka och vad otroligt modig du är som gick till din chef och lade alla korten på bordet inför din man! Vi är många som lever ”fullständiga” liv som brottas mot alkoholberoendet, men det positiva är att man kan komma ur det! Starkt av dig att vara nykter och att du fått en tid hos beroendecentrum.

Tråkigt med din mans reaktion, men det viktigaste är att du blir nykter och får ordning på dig själv och ditt liv. Förstod inte riktigt om du åkte tillbaka till beroende akuten och om du är kvar där?

Kämpa på nu! Skriv här, det är skönt att sätta ord på sina tankar och känslor och vi hjälps åt! Ta en dag i taget och snart kommer du att komma ur den värsta abstinensen och det kommer att lugna ned sig. Kram❤️

@Kartongen hej och välkommen hit! Kan du få hjälp med DT från företagshälsovården ifall det skulle behövas?
Vi är så många här som har levt som du beskriver. Fina fasader och enorm förnekelse tills det sedan inte går längre. Önskar dej all styrka i världen nu. Skriv här och berätta hur det går, här finns så många kloka och stöttande personer som kan hjälpa dej på traven.

Åh ❤️ Du är i gott sällskap här! Välkommen och grattis till ett bra beslut. Jag har bara skrapat ihop lite drygt tre veckor än så länge så jag går inte med säkra steg jag heller än, men för varje dag så går det lite lättare. Vi får ta rygg på dem som går framför och ta en dag i taget, en timme i taget, en kvart i taget om det behövs.
Stor varm kram

Du är verkligen INTE ensam! Modigt av dig! ❤️ En dag i taget. Ibland en kvart i taget. Många bäckar små. Jag är på dag 16.

Det som just nu håller mig i ”spåret” är det jag läst att ingen ångrar sin nykterhet. Även om det just nu känns tråkigt, trist, eländigt osv. All styrka till dig.

@Kartongen Välkommen hit och till ett bra beslut. Jag kom till samma vägs ände för två år sedan. Då hade mitt drickande eskalerat till minnesluckor, ångest och oro.
Men nu nykter sen dess. Och mår så mycket bättre!
Jag vet att det är jobbigt den första tiden, men det går att sluta! Fint av din chef att ställa upp. När det gäller din man så kanske det var annat som redan varit på gång? Annars tråkigt..
Men ditt mående är viktigast just nu. Så hoppas du håller fast vid ditt beslut. Läs och skriv ofta här. Det hjälper! Kram

Välkommen hit och bra att du gjort ett val att välja en annan bana i ditt liv. Jag ligger dryga månaden framför dig med en ganska dramatisk start på medicinsk akutvårdsavdelning. Jag har varit i regionens beroendehantering (avslutad idag) samt nyligen startad kommunal beroendevård. Mitt råd till dig är desamma som jag fick av en klok kvinna på forumet när jag var ny här och de var ungefär:
- var ärlig mot de som erbjuder hjälp, försköna inte
- visa att du vill och är mottaglig för hjälp

Tillsist tråkigt med att din man inte direkt ställer upp helhjärtat då du tagit initiativ till förändring. Förhoppningsvis ändrar han sig. Dock mycket bra med en förstående arbetsgivare, där har du stöd.
Det finns massor av kloka personer på detta forum som kan ge dig råd och stöd.

@Gräsänkan Det går över! Med tiden blir livet tvärtom mindre grått och istället intressantare och mer spännande. Alkoholen gör att hjärnan slutar producera sitt egna dopamin, men det kommer tillbaka! Och med dom lyckokickar utan alkohol.

@Amanda L Det tror jag absolut. Man är bara så invaggad från sin omgivning att ”nykter=tråkig”. Men jag har varit nykter helt och hållet många år i samband med graviditeter, det var då inte ett dugg tråkigt. 😆

Hej alla,

Jag har inte hunnit läsa allt ni skrivit. Min har varit superstöttande och är det fortfarande men han vet inte om han klarar oron.

Det är inte första gången jag säger att allt kommer att bli annorlunda. Så jag förstår honom. Men det är också svårt att övertyga att det är "på riktigt" nu. Det är verkligen det. Jag är så färdig med den vidriga ångesten och jakten på nästa "fix".

Stoooort tack alla, det hjälper massor!