@Blidenjagvillvara77 visst hinner det hända saker! Jag har också svårt att koppla av och har insett att jag förut tog paus när jag tog ett glas vin, då blev det sysselsättningen. Nu försöker jag pausa med en kaffe eller en alkoholfri öl och det funkar faktiskt ganska bra. Dessutom blir jag inte trött av den pausen.
Heja dig🤗💪🏽🧡

@Blidenjagvillvara77 visst hinner det hända saker! Jag har också svårt att koppla av och har insett att jag förut tog paus när jag tog ett glas vin, då blev det sysselsättningen. Nu försöker jag pausa med en kaffe eller en alkoholfri öl och det funkar faktiskt ganska bra. Dessutom blir jag inte trött av den pausen.
Heja dig🤗💪🏽🧡

@Blidenjagvillvara77 har funderat massor på dethär du undrar om det vore bäst för dej att bryta med vännerna där alkoholen spelar huvudrollen. Jag är verkligen ingen expert och har förstås inget svar men ville bara skriva och säga att det känns som du verkligen brottas med existensiella och djupa frågor i ditt liv. Det bästa vore ju om du hade nån ”egen” vän att dela saker med där alkoholen inte alls är med.
Är det varje helg du förväntas umgås med ”alkoholvännerna”? Spontant känns det som du borde få slippa men det är förstås lättare sagt än gjort då hela familjen är inblandad. Tycker din man om att umgås med dom? Kan du berätta för honom hur du känner?
Som sagt; jag har inga svar. Men tänker på dej - och igen; sjukt tufft att du inte dricker längre🩵💚💪

@Detblirbättre hej och tack för pepp! Min man vet hur jag känner även om jag inte lagt ut texten helt. Vill inte göra honom ledsen då han uppskattar att umgås med dem. Han håller dock med mig om att alkoholen tar för mkt fokus just i det umgänget och att våra olika faser i livet kanske inte är optimala för umgänge just nu. Men alkoholen är ju inget bekymmer för honom. Han vill inte bli berusad och har inga problem att vara måttfull, inte heller vännerna. Så jag skulle ändå säga att han har ut mer av att umgås med dem än jag. De har mer gemensamt med honom än jag med dem kan man säga (när det kommer till intressen tex). Vi umgås inte varje helg men det paret är i princip det enda vuxna umgänget vi har, plus några som ibland tillkommer i sammanhanget (vännernas vänner). Vi varken orkar, kan eller vill umgås på det sättet varje helg och vårt fokus och vår tid går till barnen som idrottar mycket: Vi snittar ca 3-4 matcher per helg plus 8 träningar (för barnen) i veckan. Så vi uppskattar båda två att inte ha så mkt annat bokat på helgerna just nu utan är ganska nöjda att vara hemma och ta det lugnt mellan matcherna. Att dessutom klämma in middag och umgänge till sent in på kvällarna är inget vi orkar varje helg. Men jag saknar nog någon gång egen vän som delar mina intressen och som inte bara tänker på att alkohol måste vara med för att kunna umgås. Men var hittar man en sån? 🤔

@Blidenjagvillvara77 70 dagar är riktigt bra jobbat. Du nämnde i ett tidigare inlägg något om avsaknad av vän där inte alkoholen är i fokus. Tror du inte att du kan hitta någon bland de föräldrar som är på träningar/matcher. Föreslå en promenad under en träning eller liknande.

Idag har det varit en sån där dag när djävulen ploppat upp från alla möjliga hål. Envist har jag fått trycka ner den i sina hålor, flera gånger. Börjar vara less nu. Vik hädan din sate! Dagen har inte direkt varit jobbig och jag kan inte direkt säga att suget varit starkt. Men tankarna har kommit och gått… men jag checkar av dag 71 med 0 promille i kroppen och hoppas på att djävulen håller sig nere i sin håla framöver. Önskar er alla en fin kväll 💛

Tankarna på alkohol har förföljt mig även dig. Den har dykt upp som vackra, lockande glas med löften om glädje och avkoppling. Och ”det är du värd”… vet inte varför? Har haft en bra vecka, sovit gott, ätit bra, tränat, inte stressat och mått helt ok. Den här dagen har varit lugn och behaglig. Varför? Jag VET ju att måttfullhet inte är nåt jag klarar i längden. Funderar på om det är min hjärna som kämpar med acceptans? Kan det vara så? Har ni några bra tips på hur man kan jobba med acceptans? Tips på ljudböcker? Känner att jag behöver rusta mig extra mycket just nu. Jag kommer inte dricka idag och inte i morgon heller, eller nästa dag. Men just nu känns det lite tungt, trist och nedslående. Men det går väl över! Finns så många här inne som har en lång nykterhet bakom sig som kan vittna om det. Kram alla kämpar 💛

@Blidenjagvillvara77 jag har ingen aning om jag ens är i rätt härrad men när jag var hos terapeuten för ett tag sedan så ryckte hon att det var jättebra att jag medvetet höll tillbaka i mängd och ansträngning på träningen initialt. Hon berättade att hon hade ett flertal klienter som styrketränade minst 2 ggr om dagen, detta för att få höga dopaminnivåer. Personligen så vill jag inte byta ett beroende mot ett annat även om det är nyttigt och hälsosamt. Därav en långsam ökning av träningsmängd för min del.
Tyvärr har jag ingen hjälp eller råd att ge och inser att jag kanske borde radera inlägget istf publicera det. Sorry

@Blidenjagvillvara77 Det jag tänker på är att hjärnan kämpar på med att återhämta sig och komma i balans. Att avgifta sig från alkohol. När vi blivit alkoholberoende så har vi förändrat vårt belöningssystem i hjärnan. Den skriker efter alkohol som den vill ha mer av, belönas med, höja dopaminet, så att vi blir tillfreds, för en kort stund. Dopaminet har som funktion att vi ska göra mer av något som fått oss att må bra. Vi har genom alkohol ”lurat” hjärnan att det är något som får oss att må bra och den skickar då ut signaler om att hela tiden fylla på med det. Alkohol skjuter upp dopaminet rejält. Hjärna är egentligen inte smart i sig, det är vi som lär in saker och alkohol är dopaminhöjande.

Det som hjälpt mig till att bli stadigvarande nykter är att förstå och få kunskap om hjärnans mekanismer vid alkoholberoende. Att jag måste låta min hjärna får återhämta sig från alkoholberoendet och komma i balans igen. Avgiftas och bli clean. Låta dopaminnivåerna komma ned och i normal balans igen så jag får naturlig tillfredsställelse av tex mat, träning, närhet mm. Även att det tar tid innan man nått balans igen, att det inte är en Quick fix som vi gärna vill att det ska vara, som med mycket i dagens samhälle. Så när jag var i början av min nykterhet tänkte jag att ”avgiftning och balans pågår” i min hjärna. Om man sedan dricker ett glas mellan varven, väcker man alkoholdjävulen igen, som börjar pocka och skicka efter alkohol och vill att dopaminet ska skjutas i höjden. Balansen och återhämtningen störs och det uppstår en förvirring som påverkar oss, dricka - inte dricka - dricka - inte dricka och man mår inte bra.

När vi förstår mekanismen med alkoholberoende kopplat till hjärnan så tror jag att man kan hitta en acceptans för att det är så det är. Det är så det funkar. Och som i mitt fall, då kan jag inte heller dricka mer. Jag har accepterat det och jag har full insikt i att jag inte kan dricka pga av min felprogrammerade hjärna, som jag själv programmerat. Idag över 3,5 år nykter så handlar det inte längre om att jag inte kan dricka för idag vill jag heller inte dricka. Min hjärna har hittat nya vägar och kopplingar till mitt belöningssystem som gör mig tillfreds. Bland annat genom nya vanor som blivit rutiner, löpning, styrka, kaffestunder, promenader, god mat, andningsövningar, självkännedom, ta itu med sådant som skaver, psykologsamtal, samvaro och tillgänglighet med nära och kära…

Detta blev ett långt inlägg, men hoppas att det kan tillföra dig något😁. Ha en fin lördag!❤️

@vår2022 du är klok som en bok och kommer med så mycket bra och handfasta fakta! Hjärnan är lurig, likaså alkoholdjävulen. Jag tror precis som du skriver, att min hjärna har lärt sig att alkohol förstärker min goda sinnesstämning och att alkohol= belöning. Lite som att ”jag är glad och tillfreds, om jag dricker alkohol blir jag ännu mer glad och tillfreds= belöning. Och så snurrar det på. För mig handlar det om att nöja mig med att bara vara glad och tillfreds. Det behövs liksom inte förstärkas utan räcker som det är. Jag behöver också acceptera det faktumet att jag inte kommer kunna dricka ”normalt” och att jag inte behöver göra fler (misslyckade) försök för att förstå det. En annan sak är att inte jämföra mig med andras drickande eller andras beroende. Kan hamna i såna luriga tankar som ”jag drack inte varje dag, jag tog aldrig återställare, jag hoppade inte över mina åtaganden osv…. Jag måste acceptera att mitt beroende (hur vet man ens om man är det) ser ut på sitt sätt och att konsekvenserna när jag dricker är att djävulen är jävligt törstig och bara vill ha mer. Vilket leder till misslyckanden gång på gång när jag lovat mig själv att ”dricka lagom”. En negativ spiral som leder till negativa tankar om mig själv.
Jag var på mitt första samtal med psykolog i veckan och hon gav mig lite insikter och goda råd. Jag gick inte dit pga alkoholen utan för att jag behöver förstå mig själv lite bättre och varför jag gör som jag gör i vissa situationer (bla konflikträdsla, svårt att säga nej, jämför mig med andra osv). Efter att jag berättar om mig och hur jag fungerar sa hon ”du drar en hel del åt adhd-hållet men verkar väldigt kompetent”. Hon sa att jag behöver acceptera att jag är den jag är och sluta jobba så hårt för att vara som andra och ”passa in”. Lära mig att jag måste lyssna inåt och framför allt lyssna inåt. Vad känner jag? Vad behöver jag just nu? Jag har en tenderns att köra på och ju mer jag är igång med diverse aktiviteter desto mer uppvarvad blir min hjärna och så svävar jag runt i allt möjligt (städar, tvättar, lagar mat samtidigt tex). Så jag har en hel del inre jobb framför mig som inte blir lättare med alkohol i kroppen. Men det är svårt! Och för mig är nog största utmaningen acceptansen. Återigen, tusen tack för ditt svar. Du gör så mycket skillnad här inne och ger så mycket värme! Tack! 🙏💛💛

@Blidenjagvillvara77 kompetens brist har inget med adhd att göra. Man kan vara hur smart som helst( vilket är tur för man ställer till det ibland o måste reda upp det sen😉)
Jag har oxå gjort allt på en gång. Det finns faktiskt en förklaring o det är att hjärnan inte kan sålla vad som är viktigast. Allt blir liksom akut. Det går att få till en ordning. Jag har listor. Korta / snabba saker.
Det står tex inte " städa " på lappen. Det står sopa, dammsuga,torkagolv.
Annars blir det liksom allt städ( då menar jag en totalstädning av lägenheten) plus garderoben o när jag ändå är igång så kommer jag på att det är smulor i besticklådan o sen är jag totalt slut😵‍💫
Jag kör inte med appar , bara ett block på köksbordet.
Små uppdrag, uppdelat o prydligt o då ligger jag liksom alltid i fas med hemmet och all planering. Listan för imorgon ligger just nu färdigskriven o väntar för södagsgöra.
Vad jag ska äta under dagen står där oxå.
För mig underlättar det att lyssna på ljudbok när jag ska göra saker hemma. Då fokuserar jag lättare på det jag gör o gör klart istället för att agera på något jag ser i ögonvrån.
Man får prova sig fram!
Ja, du alkohol är skit om man har adhd så skippa det!

@Maud tack för fina tips! Jag har själv varit inne att jag mår bäst av rutiner och att de finns på pränt för att varken fastna i ingenting eller göra allt samtidigt och det höll psykogen med om. Vad hon menade med kompetent var att jag själv har insikt och idéer på vad jag kan tänkas behöva 😊 och att komma till skott med den där listan och prioritera så inte listan blir hur lång som helst. Kanske dela upp dagen i ”block”. Psykologen ville också att jag ska försöka stanna upp då och då och andas. Tänka till: måste jag göra detta nu? Tex… ja jag har en del att jobba med men så himla fint att få tips från dig som verkar ha hittat ett bra sätt till balans. Det som jag har särskilt svårt är att koppla av hemma, med två barn i huset, tv som brusar och förutsättningar som ändras när man är fler i hushållet tar mkt energi av mig så det måste jag hitta ett sätt att hantera 😊 ha en fin kväll 💛

@Blidenjagvillvara77 listorna var min livräddning när hemmet var fullt av ungar( har fler än de flesta) listor och deras skol/ träningsschema var min rutin på den tiden.
När sen ungarna flög ut så struntade jag lite i rutiner....Det blev inte så bra🤣
Tillbaks i rutinträsket och mår mycket lugnare o mer av det jag vill göra blir färdigt o det är skönt!

@Blidenjagvillvara77 Tack för dina fina ord❤️. Jag kan känna igen mig en hel del med att jämföra sig med andra, att lära sig lyssna inåt på egna behov och att göra för många saker/ha för många bollar i luften samtidigt. Jättebra att du går hos psykolog och bollar, man får en så bra spegling av sig själv. Jag har också gått hos psykolog i omgångar och senast för drygt 3 år sedan i samband med att jag slutade dricka. Jag gick inte heller dit för mitt drickande och berättade inget om det, men berättade om det på min tredje gång och då hade jag precis slutat dricka. Det var en befrielse att kunna prata om det, för det hindrade mig i mina samtal, jag gick runt det och då jag använde vin som ett verktyg för att slippa ångest eller förhöja känslor mm. Det är så befriande att kunna vara helt sann och ärlig. Jag har med åren lärt mig att inte jämföra och fundera så mycket på andras tankar om mig genom att jobba med mig själv, mina tankar om mig själv, min självkänsla. Jag har lärt mig att ha bättre tankar om mig själv och självmedkänsla. Jag hade med mig så mycket av vad jag tänkte är andras tankar om mig samt även det jag hört andra sagt om mig och införlivat det i mig, att sån är jag. Med tiden har jag införlivat min egna sanning om mig själv, checkat av mig själv om vad jag tycker och känner innerst inne. Så nu skriver jag min egna ”självbiografi”, min berättelse och sanning om mig själv. Det har ändrat mina egna tankar om mig själv och höjt min självkänsla. Den största förändringen i detta arbete har skett under de drygt 3 år som jag varit nykter. Det är mitt bästa verktyg för att komma i kontakt med mig själv på riktigt, utan påverkan och störningar av alkohol. Mitt äkta och sanna jag.

Man kan lätt haka upp sig på om man är alkoholberoende eller inte, jag gjorde det. Jag ville inte tänka så om mig själv och har många gånger funderat på det. Jag sköter ju allt, familj, jobb, hus och ytan ser bra ut. Egentligen kanske det inte spelar någon roll, det viktigaste är att vi själva vet hur vår relation till alkohol är. Att man tex har svårt att stoppa, tänker på alkohol ofta, måste planera när, var och hur, får ångest och oro mm. Det tog tid för mig att säga alkoholberoende om mig själv, eller att det inte skavde när jag sade det. Till slut kunde jag även acceptera att det var så, att jag har en sårbarhet för att bli alkoholberoende, precis som en allergiker accepterar att avstå något som får denne att må dåligt. När jag accepterade det blev det ännu mindre motstånd i mina tankar om mig själv och mer motivation till att leva i ett liv utan alkohol. Vad gäller alla bollar på en gång, har jag blivit mer chill, planerar att göra lite i taget och bara vissa saker utsträckt på längre tid. Ge mer utrymme för tex att även hinna med att träna, vila och njuta. Jag prioriterar min tid bättre och styrker inte det som ger mig lust, energi och återhämtning. Det är inte lika viktigt att allt är i tipp topp längre, good enough räcker😁.

Så skriv din egna bok, din berättelse om dig själv. Lär känna dig själv och dina behov på djupet. Det är en spännande resa om man nyfiket närmar sig och undersöker vad som finns där. Det är bara sig själv man möter. Ha en fin söndag!❤️