av Sorgkant

Sorgkant
fre, 2025-02-28 - 12:01

Hej,

jag är ny här. Ensamboende med ett barn jag älskar mer än livet självt på halvtid. Har aldrig "spottat i glaset" men heller inte uppfattat mitt drickande som ett problem tidigare i livet, lite mycket vissa semesterperioder och liknande men drog alltid ner efter. Jag har alltid haft en naturlig känsla av "stopp" i mig, aldrig någonsin tagit en återställare eller blivit aggressiv/ställt till det för mig efter alkohol osv. För några år sedan så råkade jag ut för ett par traumatiska händelser plus genomgick skilsmässa och hade inte sovit ordentligt på väldigt länge. Jag började gå in i väggen och märkte att jag började självmedicinera så smått med alkohol. Till slut blev jag sjukskriven och fick ssri och drog då ner på alkoholen rejält. Efter jag slutade med antidepressiva så har jag dock glidit iväg lite igen periodvis. De senaste två åren hade jag en relation som blev känslomässigt destruktiv vilket kanske inte hjälpte. Jag har själv blivit stressad över min konsumtion några gånger, men tryckt undan det. Problemet är inte att jag dricker några jättestora mängder (även om det har hänt att jag druckit kanske fem enheter enstaka tillfällen på helgen) utan mer att jag druckit små mängder ofta för att stå ut med ångest och stress. Ett glas vin där, ett par folköl osv. Jag har också märkt att jag ibland har en tendens att dricka för snabbt och då får jag sämre koll på hur mycket det blir. Jag är helt ärligt osäker på hur mängden har sett ut i genomsnitt. Det har gått upp och ner.
När jag haft mitt barn har jag alltid varit försiktigare.

När min tvååriga relation tog slut var det lite som att jag vaknade upp. Efter en middag med vänner som innefattade väldigt mycket mat + gräddsås och för mycket vin vaknade jag upp och kände ett lätt tryck på höger sida strax nedan för revbenen. Ingen smärta och ingen egentlig ömhet, fast jag klämde och härjade. Känslan var tydligast när jag satt ner och försvann så fort jag rörde mig. Fick dock lätt hälsopanik och bestämde mig för att avstå alkohol i tre veckor. Det gick jättebra och jag kände mig väldigt glad över att jag inte upplevde något sug. Trycket försvann efter några dagar.

Därefter följde en helg med ovanligt många sociala planer. Skäms lite när jag skiver detta men men: En dejt på torsdagen (3 enheter), en kväll ute på klubb med vänner och dans (2.5 enheter), en lördagkväll ute med en vän (3 enheter), söndagsbrunch med alldeles för semla så blev proppmätt och på kvällen träffade jag en vän (1 enhet). Fyra kvällar på raken är inte bra, det fattar jag med. Under måndagen kände jag det där trycket igen. Fick då betydligt mycket mer ångest. Bestämde mig för att vara alkoholfri hela våren för att låta min kropp läka. Det har gått två veckor sedan dess.

Jag har alltid haft känslig mage - magkatarr, lite ibs-varning, kollik ect. Mycket ärftlighet för gallbesvär.

Pratade med mina föräldrar, och min mamma tycker att jag ska kolla upp gallan. Och ja det vore ju vettigt att ta tester både på lever och galla. MEN. Jag är livrädd för att gå till VC och vara ärlig. Jag är livrädd för vad testerna ska visa och att de ska orosanmäla som rutin om levervärderna är dåliga. Jag överväger att helt enkelt ta blodprover privat och även ultraljud privat men det blir helt ärligt ganska dyrt.

Vad har ni för erfarenheter av att gå till VC?
Alla erfarenheter och reflektioner tas tacksamt emot..

Tezzan
lör, 2025-03-01 - 19:36

Hej! Nu är jag ingen expert på området, men jag tycker absolut inte att du ska vara orolig över att gå till vårdcentralen. Kontakta dem och beskriv dina problem och se vad de kan erbjuda för hjälp. Ofta får man ju fylla i en hälsoenkät där frågan om alkohol brukar dyka upp. Den ger de ju till alla (åtminstone där jag bor) oavsett om personen verkar ha problem med alkohol eller inte. Om eller när frågan kommer så kan bara du avgöra vad du ska svara på dem. Om du känner att du vill ha stöd och hjälp så kan det var en god idé att svara ärligt på frågorna. Vad de sedan har för rutiner och hur de går vidare vet inte jag. Kanske någon annan vet? Jag tror att jag har varit i "lite bra perioder" de gånger jag har besvarat dessa frågor så ingen har någonsin ifrågasatt mina alkoholvanor på vc.

Vidare om det skulle visa sig att du har något problem med lever eller galla, så har jag svårt att tro att de skickar orosanmälan per automatik, i synnerhet inte om ni har liknande problem i släkten, men som sagt jag kan inte deras rutiner.

Själv har jag högt blodtryck och behandlas för det. Efter varje 1,5 år så är det hälsokontroll med blodprovtagning. Förra året var jag helt nykter i 7 månader samt åt inte godis på 10 månader. Vid den senaste kontrollen så hade mina olika värden avsevärt förbättrats. När man ser sådana resultat blir det en morot för att ta tag i att leva mer hälsosamt. (Även om jag förvisso hade en svacka efter det) Så att ha ett längre uppehåll så som du beskriver är absolut en bra grej både för sinnet och kroppen.

Så som sagt jag tycker du ska söka hjälp på vårdcentralen om du känner dig sjuk. Var inte orolig, de finns för att hjälpa.

Ta hand om dig! 🤗

//Tezzan 🌸🌸

Sorgkant
tis, 2025-04-01 - 10:54

Tack Tezzan för ditt fina meddelande!!! Det blev en del i att jag skärpte mig och kontaktade VC. Jag beskrev hur det känts på höger sida av magen och var väl lite vag angående alkoholen men ssk i andra ändan fattade ändå. Hon sa att jag inte skulle stressa upp mig och bokade in mig på en tid. Den närmar sig nu (nästa vecka är den). Jag har varit alkoholfri sedan mitten av februari nu och har inte känt att det har varit svårt alls. Känt av magen igen men mycket mindre och kortvarigare ett par gånger efter väldigt fet mat. Eventuellt är det gallan men vem fasiken vet. De får kolla mig helt enkelt och så ska jag försöka att inte måla fan på väggen. Svårt eftersom jag har OCD. Måla fan på väggen är lite av min superkraft haha

Jag funderar en del på hur jag vill göra efter mina tre månader. Lite beror det ju så klart på hur besöket på VC går och deras bedömning. Men sedan för mig själv... Jag vet inte. Jag är intresserad av vin - "mat- och vin-road" men det är ju liksom inte värt det om jag får ångest eller skadar min hälsa. Har under denna period även försökt äta mindre socker, mindre fett och nu även börjat med gym. Det känns toppen och jag mår bra av det. Plus att det nu gått ännu lite mer tid efter att min f d relation tog slut och tiden läker ju definitivt en del sår.

Jag har varit på ganska mycket sociala tillställningar och även ett par dejter och det har varit intressant att beställa ett alkoholfritt alternativ när den andra tagit ett glas vin. Insett att jag nog undvikit att vara socialt "obekväm" innan per automatik och därför också valt alkohol även fast jag kanske inte varit särdeles sugen. Jag har också fått insikt om att min personlighet är samma utan alkohol. Vet inte inte om det är positivt eller negativt, men mest positivt hoppas jag haha. Jag är lika pratig, lika (stundtals) filterlös, lika skrattig. Jag får samma glädjekänslor av en trevlig kväll som innan. Och samma sociala baksmälla dagen efter..

Upplevde du att dina 7 månader utan alkohol var svåra? Hur kändes det efter dem, gjorde det skillnad för din relation till alkohol efter?

Tack igen för att du svarade mig! Det hjälpte verkligen.