Min sambo blev nykter under 4,5 månader pga ett ultimatum. Sedan föll han dit igen. Historien upprepar sig….
Nytt ultimatum om skilsmässa för en månad sedan och vips, så är han nykter!
Men han gör det inte för sin egen skull utan för mig, för oss…( som han uttrycker det). Jag inser mer och mer att det kommer inte att fungera. Han kommer trilla dit igen. Eller?

@Prinsessan1 jag tänker att, som med allt annat, är allt individuellt och att det tyvärr aldrig finns några enkla svar.

Däremot tror jag du har rätt i att en person behöver komma till insikt för att tillfriskna.

Jag bad min man dra ner på sin alkoholkonsumtion ett flertal tillfällen (vilket han lovade att göra).

På slutet slutade samtalet alltid i bråk där han tyckte att jag inte hade något att göra med vad han drack. Kom med orelevanta jämförelser som att jag drack läsk eller åt choklad och han klagade ju inte på det!

Om din man är beroende och han lovar dig att vara nykter så kanske det är med ”white knuckles” och får kämpa för att hålla sig.

Med beroendeproblematik kommer så många fler symptom, som manipulation och lögner.

Jag lämnade min man (utan ultimatum, vid mitt försök till samtal några månader tidigare där han menar att jag inte hade med det att göra så sa jag att jag inte skulle ta upp det mer utan gå när jag fått nog).

När jag flyttat (utan påtryckningar om nykterhet) kom han till insikt och förstod själv att allt jag sagt stämde och han hade blivit alkoholist. Därefter sökte han hjälp och har sedan dess varit nykter.

Att leva med någon som har ett beroende är väldigt förvirrande. För mig var det avgörande att själv få stöd för att faktiskt förstå att jag hade rätt, och att han var sjuk (och därför försökte ”trolla bort” min verklighet). Har du själv något stöd utifrån som kan hjälpa dig reda i tankarna och känslorna runt din mans alkoholkonsumtion?

På samma sätt som den beroende behöver komma till insikt, behöver ofta också vi medberoende stöd och hjälp för att komma till insikt och därigenom kunna fatta beslut som blir bra för oss.

Ta hand om dig!

Min bild är att om man inte gör det för sin egen skull så kommer det aldrig någonsin att fungera. Tyvärr.
Det är rätt självklart att ett så allvarligt sjukdomstillstånd inte kan hanteras enbart för att tillfälligt rädda en relation. Det är ju absurt när man tänker på det. Har man någonsin hört talas om någon som säger "Okej, jag tar cellgifter och strålning mot min cancer,men bara om du stannar med mig?"

@has Tack för ditt svar. Du har helt rätt! Jag behöver också hjälp! Jag gick via kommunen en 10 veckors kurs för anhöriga förra året samt samtalsterapi. Det hjälpte mig att komma upp! Nu är jag nere igen och behöver hjälp för att komma upp igen….

Hittade en äldre tråd jag skrivit….
Det blev skilsmässa, jag har flyttat från huset till egen lägenhet.
Ändå förstår inte min nuvarande ex man att han är alkoholiserad. Under 17 dagar har han druckit 17 flaskor vin, 8 jäger och 1 flak öl…..
Han har skrumplever, övervikt, sömnapné, högt blodtryck och puls… ändå förstår han inte.
Det är ju egentligen helt sjukt, när man tänker på det! Tycker synd om honom, samtidigt som jag fortfarande älskar honom och hoppas….

Jag tror att när sjukdomen sitter i huvudet så kommer de aldrig förstå. Det är ju hjärnan som är sjuk. Det är lätt för oss som är friska att undra hur sjutton det kan undgå dem hur sjuka de är. Men som sagt, det är hjärnan som är sjuk, och resten är nog bara att de inte vill förstå eller kan ta in det...