av mmm

mmm
ons, 2025-04-30 - 16:20

Hej alla!
Jag är nu inne på 91 nyktra dagar - den här gången - och känner att jag har en historia att dela med mig av. Hösten 2013(!) tog jag tag i mitt dåvarande problem med alkoholen, gick med här och var aktiv. Gick i terapi, arbetade med mig själv och mådde bra i min nykterhet. Skrev mycket här, under mitt dåvarande nick m-m. Tiden gick, och jag höll mig nykter i ca 18 månader, allt går att följa här under mina två trådar under ”förändra ditt drickande” och ”det vidare livet”. Efter 18 månader tog jag mitt första glas, och efter inte så väldigt noggrant övervägande gick jag över till vad jag trodde/hoppades skulle bli måttligt drickande.
Som ni ju förstår (eftersom jag är här) så gick det åt skogen. Inte direkt, men ändå för fort, och nästan varje gång jag har druckit sedan dess har jag gjort det med en känsla av att jag inte borde. De sista 4-5 åren har jag druckit i stort sett dagligen, mängden beroende på om jag skulle köra eller inte.
Före det första alkoholstoppet var det ”bara” jag och möjligtvis min man som tyckte att det var ett problem med alkoholen. De sista åren har han (och mina vuxna barn) definitivt sett problemet. Efter att ha gjort bort mig ett par gånger för ett par tre år sedan så har jag sista året/åren sett till att hålla intaget på en nivå så att jag kommit hyfsat obemärkt undan. Dock har livet till mycket stor del gått åt till att planera inköp, intag, gömställen, slänga flaskor mm i smyg. Jag har hela tiden vetat att jag har problem, men inte klarat av att ta tag i det på egen hand.
Under hemarbete har jag druckit före arbetstidens slut. När jag trodde att jag inte kunde sjunka djupare så fanns det ett snäpp kvar i mitt djup. Gjorde bort mig i jobbsammanhang i vintras och mina kollegor reagerade och allt kom fram. Nja, inte allt såklart, men att jag har ett problem med alkohol.
Situationen, när den uppstod, var hur jobbig som helst. Jag som är välutbildad, har ett bra jobb med mycket ansvar, välordnat liv på alla sätt, men, med min stora hemlighet alkoholen som har tagit en väldigt stor plats i mitt liv.

Jag har nu bestämt mig för, eller det beslutet hade jag egentligen tagit innan dag 1 utan alkohol, att det blir inte någon mer alkohol i mitt liv.
Jag har under de här tre månaderna läst här i både mina gamla trådar, och även det ni andra skriver och det är till stor hjälp för mina tankar framåt. Jag har egentligen inte haft något sug efter alkohol alls under den här tiden och tänker att en stor orsak till det är att jag har ingen dörr öppen alls för tvivel eller förhandling, om ifall jag ska dricka eller inte.

Vad vill jag då med det här inlägget? Ja, dels instämma i vad andra före mig har sagt, det är lättare att må bra i att avstå helt än att försöka vara måttlig. Vill också framhålla det Se klart (vars tråd jag läst), skrev hos någon annan, att alkoholberoendet är progressivt, det är (oftast) inte så att om man går tillbaka till drickandet så stannar det inte där man var utan det eskalerar. Tyvärr.
Ser hur flera här inne kämpar och vill bara säga att håll ut, det blir bättre! Och ta inte det där första glaset igen om du inte har tänkt igenom det noga.
Önskar er alla en fin Valborg 🌼🌸

JHL
ons, 2025-04-30 - 17:13

@mmm hej på dig. Jag känner igen mig till 100% i ditt inlägg även om jag ligger 3 dagar före dig :-). Jag har också gjort observationen att avhållsamhet verkar vara enklare än dans på slak ”några-glas-lina”. Ha en fon och nykter Valborg.

vår2022
ons, 2025-04-30 - 20:33

@mmm Tror också att har man en gång skapat sig ett alkoholberoende så är det ytterst svårt att vara måttlig. Helt enkelt för att hjärnan blivit ”alkoholberoende-programmerad” som kickar igång när den får alkohol. Precis som med att det är svårt att vara måttligt nötallergisk, äter man lite allergiframkallande, nötter, så slår allergien ut. Så för att undvika att ta återfall eller få allergi måste man helt undvika det som orsakar skadan. Man får lära sig att leva med att det är så, men min erfarenhet är att det inte är av ondo, tvärtom man mår så mycket bättre!

Grattis till 91 dagar!🥳

mmm
fre, 2025-05-09 - 22:03

100 dagar som gått, utan alkohol. Sjukt nöjd, och känner att livet definitivt går på rätt håll. Jämför jag mitt liv nu mot innan är skillnaden bokstavligen som natt och dag. Har, som så många andra haft ett par dippveckor runt tremånadersstrecket, men det har vänt nu. Förstår att livet kommer att ha både lättare och svårare stunder men känner mig helt grundad i att inget kommer att bli lättare om jag skulle lägga till alkoholen i livet igen.
Går i samtalsterapi och jobbar med min värderade riktning och det är mycket hjälpsamt för att hålla just riktningen och tankarna på rätt håll. Jag kan inte säga att jag har haft något särskilt sug efter alkoholen efter att jag tog mitt beslut, eller mer var tvingad att ta mitt beslut. Det fanns liksom inget alternativ, antingen ett värdigt liv utan alkohol eller fortsätta ner i dyn. Jag har inga dörrar öppna för förhandling och har satt upp min riktning, jag är en person som inte dricker, och då får jag hitta handlingar och agera utifrån det. Punkt.
Allt är givetvis inte enkelt, men just ikväll vill jag hålla fast vid min nöjda känsla över mina 100 dagar 💯
Ha en fin kväll.

erivan
fre, 2025-05-09 - 22:34

@mmm jättegrattis till 100dagar. Vad starkt.Du verkar så bestämd o stark. Jag är imponerad. Själv är jag ju bara på dag 6 , men i morn är det 7. Jag hade sug på efyermiddagen men det försvann efter min träning. Imorn ska jag fylla dagen så jag inte gör nåt dumt. Ha det gött i kväll o var stolt över dina dagar.

vår2022
lör, 2025-05-10 - 08:31

@mmm Grattis till 100 dagar!🥳 bra jobbat! Läste att du jobbar med din värderade riktning. Det är ett förhållningssätt som även jag har, att följa min värderade riktning. Det är min ledstjärna, min inre kompass som leder mig rätt mot de värden som jag värderar i mitt liv. De gånger jag kör fast eller tvivlar på mig själv hjälper det mig att stanna upp och lyssna inåt på min värderade riktning. Jag har många gånger gått i skogen och letat vägval, med obehagskänslor i kroppen och som till slut stillat sig då jag hittat riktningen igen. Ofta har det handlat om att vara sann mot mig själv, inte köra över mig själv, stå på mig och hålla fast vid det. Det är häftigt att gå mot sin värderade riktning, att gå mot den man är och den man vill vara. Navigera om och hitta en trygg, stadig och balanserad väg i livet där man mår bra.

Ha en fin lördag!❤️