jag lever ihop med en alkoholist.... ett tag till... jag ska flytta 1: juli. Det är såklart skitjobbigt för jag älskar den där mannen. Men han älskar inte mig... han älskar alkoholen mer. Varje diskussion slutar med att jag får en tillbaka-kaka. Säger jag något som blird et genast fokus på mig. Så här har det varit lääääääänge. Men just nu är jag totlat utmattad och fasktiskt ber honom om hjälp. Vi ska sälja lägenheten.... det är mycket att ta tagi i. Men han pratar om att jag har tagit ifrån honom manlighent... hans självförtroende... hans självkänsla. Allt jag säger vänder han till att det handlar om att jag har förstört hans liv. När jag konfrontera honom med et så har jag ju inte alls gjort det.... usch det här blir rörigt men hoppas någon förstår vad jag menar. Jag vet att man inte ska diskutera något med honom. Han säger saker som jag vill höra och sen är det borta. men behöver någon som kan skriva ner några ord... någon som känner igen sig...någon som kanske har något tips.

@Zowie jag har varit den drickande parten i relationen jag är involverad i och tar nu steg mot en framtid där alkohol exkluderas för mig. Min relation har lyckligtvis inte kommit till vägs ände och vi kör vidare tillsammans.
Med det sagt då tycker jag att du gör rätt som separerar. Det finns en 3:je part i er relation dom din man prioriterar över dig. Att han håller på och skyller på dig för allsköns egna problem är bara ett uttryck för rädsla och att han inte är redo för att ändra sig. Du har inte förstört hans liv, alkoholister är mästare på att göra det själva. Dessutom sårar och förstör alkisar för andra när dr håller på och dricker. Till sist så kan endast din respektive ta ansvar för sitt liv och göra något åt sin situation. Gör han det och kan vinna tillbaka din tillit då har ni en chans att börja om.
Det känns tungt nu men om du läser i trådarna för respektive så ser du att du snart kommer må mycket bättre. Lycka till!