av @nhörig

@nhörig
fre, 2025-05-30 - 07:39

Hej! Det var länge sedan jag skrev här om min sambo. Det tog lite över 1 år för mig att förstå att min sambo var alkoholist, jag kanske levde i förnekelse eller så var jag blind. Men i vintras hände en allvarlig sak som gjorde att jag tog hjälp från ett anhörigmöte i min kommun. Jag ville få hjälp med hur jag skulle kunna hantera min situation med min sambo. Han hade varit nykter i 3 månader men sedan fick han ett återfall. Dom åren som vi har levt ihop har han aldrig någonsin slagit mig men han har sagt väldigt fula ord till mig när han har druckit och blivit arg utan någon anledning alls. Men för några månader sedan så blev han så arg på mig så han slog mig för första gången.

Dagen efter så skrev jag på en egen hyreskontrakt och skulle flytta ut efter en vecka, allting gick så snabbt. Nu har vi bott ifrån varandra ett tag och han har nu tagit emot hjälp. Han har insett att alkoholen förstör allt i hans liv. Han ville att jag skulle följa med honom på ett AA-möte och jag gjorde det. Han har gått på AA-möte tidigare men har aldrig varit positiv till det. Men nu var han positiv och kände att det var något för honom, han har även börjat ta campral och känner att det hjälper.
Jag kommer inte att flytta ihop med honom än, jag är rädd att han ska få återfall igen.
Han är så fin och snäll när han är nykter och så elak och dum när han är full, jag är glad att han har nu insett hur mycket alkoholen förstör.
Nu hoppas jag att han håller den här förändringen och inte får återfall igen, för hans skull.

Kevlarsjäl62
sön, 2025-06-08 - 00:09

@@nhörig Det där låter inte bra utan rent av farligt. Var rädd om dig. Var särbo länge, länge och jag hoppas att du har ett ordentligt socialt skyddsnät. Lyssna på @Adde, gå på egna möten för anhöriga. Behåll ditt egna boende och se till att ha ett eget liv också, där han inte nödvändigtvis ingår. Lyssna inte på några löften, han försöker inte lura dig men han har inte kontrollen, den har alkoholen än så länge och bara tiden kan utvisa om han kan besegra den. Stötta honom gärna, men du kan inte hjälpa honom. Det kan jag med 100% säkerhet säja efter 30 år med en alkoholist som "slutat" många gånger. Vara bara rädd om dig, det är det viktigaste

Stark2025
mån, 2025-06-09 - 07:56

@@nhörig Jag sitter nästan i samma sits som dig. Tänka att det kan vara så bra när det är bra och så illa när det inte är bra, i alla fall för oss.
Han hade vart nykter i ca ett år så jag flyttade in med mina barn, sedan kom en smygande förändring..... Kändes som jag trängt in ett djur i ett hörn, han blev mer och mer irriterad på allt jag gjorde ( även saker jag inte gjort), han började störa sig på barnen mer och mer.
Tillslut visste jag knappt vilket ben jag skulle stå på för att det inte skulle bli spydiga irriterade kommentarer från honom, konstiga anklagelser som man inte ens viste hur man skulle försvara sig mot.
En dag när jag kom från jobbet var han helt plötsligt full..... Han svor på att han bara skulle sova ruset av sig, att han inte skulle vara elak ( han har tidigare i vårt förhållande gjort mig illa när han druckit) och att han var ångerfull.
Sedan tog det typ en minut så blev han aggressiv påstår att jag ligger runt på jobbet och överallt. Sedan tog han tag i mig hårt och gjorde mig riktigt illa.

Jag flyttade där ifrån, har lyckats få ut alla mina saker och har startat ett nytt liv med mina barn. Han har supit i 6 veckor nu.... Men i helgen så pratade vi och han är sitt fina jag. Han säger att han ska söka hjälp igen. Och han vill träffas......

Nu min helt galna fråga. Hur står man emot?
Inser ju nu när jag skriver att så kan jag ju inte leva med rädslan om att bli slagen för att han får för sig något eller ha en klump i magen varje dag för att mitt smink luktar för mycket eller jag tar fel skor på mig.
Men hela helgen har jag gråtit konstant för att jag saknar honom, vill bara att allt ska bli bra igen.
Så om det finns någon som kan hjälpa mig att stå emot hans fina ord, löften mm de går rakt in i mitt hjärta och smälter mig totalt.

has
mån, 2025-06-09 - 08:35

@Stark2025 jag har också precis flyttat ifrån min man för andra gången. Jag tänker att sjukdomen alkoholism innefattar så mycket mer än själva drickandet. Och kan ha andra underliggande faktorer som har resulterat i drickandet.

Jag har valt att bryta helt, enbart ha kontakt runt husförsäljningen.

För mig har det varit viktigt för att få perspektiv och komma ur den där märkliga trollbindningen där en så lätt sitter fast i den andra personen.

Där jag står just nu är jag mer förundrad över hur mitt liv kunde krympa så mycket att just den här relationen blev så stor. Nästan betydde allt för mig. Fast den innehöll så mycket som inte var bra, men jag har börjat förstå att det var just det som höll mig fast.

Topparna och dalarna. Längtan efter att komma tillbaka till det bra. Längtan efter allt det där som var lovat att komma sedan.

När jag gick tillbaka till min man visste jag att det var ett försök till. Om vi inte lyckades bygga tillit tillsammans kunde jag inte tillåta mig att stanna kvar eller gå tillbaka igen. Innan vi bröt denna gång uppmanade jag min man att på nytt söka hjälp, vilket han vägrade. Jag hade kunnat jobba på ett tag till, i äktenskapet. Tillsammans.

Men att bryta upp, flytta, börja om, flytta igen. Det tar för mycket kraft. Jag behöver ta bättre hand om mig själv än så, eftersom det finns mer i livet som är viktigt och jag bryr mig om.

Du efterfrågar råd om hur du kan stå emot, och mitt är tyvärr att hålla distans. Det pågår en märklig bindning mellan den som är sjuk och de nära runtomkring. Jag tror den behöver brytas för att vi ska få upp ögonen för livet självt. Allt annat fint som finns att uppskatta.

Jag kom aldrig riktigt ifrån den förra gången jag flyttade, så när maken fick sitt uppvaknande kändes det bara som att krypa ner i ett varmt bad att gå tillbaka.

När jag bröt på riktigt denna gång upptäckte jag makens väldigt märkliga beteenden, som i försök till manipulation och kontroll på ett helt annat sätt. Det var som att en slöja fallit bort från mina ögon. Och det var väldigt smärtsamt att se, för jag förstår ju att detta troligen har pågått en stor del av vår relation.

Ta hand om dig!

Stark2025
mån, 2025-06-09 - 10:09

@has
Tack för ditt svar, du beskriver så bra det jag känner och det låter nästan som om du beskriver mitt liv och min relation.
Som du beskriver att relationen blev så stor, allt kretsade runt honom, alla mina tankar var där och jag valde bort saker jag aldrig skulle offrat innan. Det är galet hur man kan tappa bort sig själv.
Mina tårar i helgen är nog mycket sorg för att jag förstår att jag måste bryta, han trollbinder mig så fort vi pratar och han inte är arg, när han är arg har jag så lätt att stå emot men så fort han ger sina fina ord om "kärleken" till mig smälter jag, men jag vet i min hjärna att jag måste stålsätt mig och inte släppa in honom igen. Men han är min egen "drog" som jag har stora abstinens efter.
Men det är så bra att läsa och känna stöd från andra. Det är min räddning att prata och lyssna på andra så hans lögner inte blir min sanning igen

has
mån, 2025-06-09 - 13:01

@Stark2025 det är tufft att gå igenom helt klart! Om en av någon anledning behöver ha kontakt tycker jag att det har hjälpt att inte gå med in i något som helst känslomässigt.

Till exempel: han; det här är så tufft, det är så jobbigt, det är så tragiskt. Jag: jo det är besvärligt med skilsmässor.

Och sedan bara observera vad som händer.

För mig upprepades exemplet ovan under flera timmar, sen när jag precis skulle gå kom vändningen: han; du är det ok för dig att jag ändrar min status på Facebook?👀

3 veckor in i separationen var det kanske inte det som stod högst upp på min ”att göra” lista, speciellt som betänketiden är 6 månader, men manipulationen blev ju väldigt tydlig.

Visst svarade jag, inga problem! Gick hem och plockade bort honom från sociala medier, eftersom jag förstod att det var ytterligare en arena för honom att manipulera mig på.

Den här tiden av observation och att själv inte följa med in i några diskussioner eller emotionella samtal har verkligen gett mig perspektiv. Och ett rätt så brutalt uppvaknande!

Alla är kanske inte lika manipulativa, men det kan vara väl värt att observera och hålla distans (även om en känner sig kall och till och med lite elak) för att få en bättre bild av vad som faktiskt pågår.

Ta hand om dig❣️