av Janice

Janice
mån, 2025-06-30 - 11:47

Jag skrev i detta forum för ca 5 månader sedan att jag inte kan lämna min sambo som dricker.. men nu lämnar jag, och ber här om stöd att inte falla tillbaka till det bekanta men dock så destruktiva livet🙏🏽

Stark2025
mån, 2025-06-30 - 19:16

Bra beslut starkt
Jag vet inte hur mycket stöd jag är men finns här. Jag är i samma situation som du nästa fast jag lämnade för några månader sen, men det blev så abrupt och kraftfullt, så nu har vi börjat kunna prata lite lugnare med varandra.
Men då kommer också min velighet.
Vet att jag inte kan leva med honom, men tankar i mitt huvud är nu… kan jag leva utan honom?

Så jag hoppas jag kan vara ett stöd för dig trots min egen situation. Har du andra personer runt dig som stöttar?

Kämpa på

Janice
mån, 2025-06-30 - 21:31

Tack för ditt svar, vad starkt av dig att ta dig ur. Jo de tankarna känner jag igen, man vet ju vad man har och trots all förtvivlan och olycka men känner i förhållandet så kan ändå tvivel få plats. Jag har några vänner som vet hur allt ligger till och är ett ofantligt stöd. Min familj vet inget än. De tycker om min sambo och vet inget om hans missbruk men har nog förstått att han är pigg på att dricka. Min största fasa är att ta mig förbi att det är ”synd” om honom att jag lämnar och att han blir ensam samtidigt vill inte jag viga mitt liv åt någon som inte kan vara nykter en minut en ledig helg. Att ta tre öl om vi så ska iväg och handla en lördag känns så ovärdigt. Han säger att han älskar mig över allt annat och klarar sig inte utan mig men vi vet båda två vad han inte klarar sig utan. Däremot hymlar han inte med sitt drickande och säger att han inte kommer att sluta…
Tusen tack igen för ditt svar, det betyder jättemycket!
Vi kämpar på❤️

Kevlarsjäl62
mån, 2025-06-30 - 23:08

@Janice Varje gång jag läser här att någon lämnar ett förhållande där alkoholen styr blir jag varm i hjärtat. Så bra att du tagit steget och så starkt av dig! Jag tror inte att det finns något annat att göra och att låta åren gå gör det bara värre. Först och främst för dig som medberoende, men kanske även för den som fastnat i sitt missbruk. Jag stannade i 30 år och det är väldigt tydligt att allt är för sent nu, för honom. Kanske hade han haft motivationen att ta emot hjälp om konsekvensen av hans drickande (ingen sambo och ingen kontakt med sina barn) kommit tidigt i hans missbruk. Omöjligt att veta, men jag är helt säker på att du gör rätt, hur det nu än kommer att påverka din (ex) partner. Go girl 💪

Janice
tis, 2025-07-01 - 08:34

Tack för ditt stöd! Det känns så bra att få höra dina ord och precis vad jag behöver. Just som du säger att inget blir bättre med tiden och jag tror faktiskt att hans missbruk har eskalerat tillsammans med mig. Vi har bara varit tillsammans i 2 1/2 år men jag har märkt att det tagit en vändning. Men eftersom han sköter jobb under veckorna o allt funkar hyfsat under vardagarna faller man lätt tillbaka efter en kaoshelg. Har varit nära och lämna många gånger men när måndagen kommer och allt blir lugnt igen blir det svårt. När tvivlen kommer plockar jag fram situationer där hans onykterhet har fått mig att känna ”det här är inte mitt liv” och försöker hålla fast vid den tanken istället för ”han blir så ensam”. Jag har även, i smyg, fult jag vet, spelat in ”konversationer” vi har på hans fylla, jag dricker inget längre, och lyssnar på för att inte glömma hur han låter mot mig.
Vad starkt av dig att lämna efter så många år tillsammans! Tack igen för ditt svar det betyder mycket.

Janice
sön, 2025-07-06 - 10:30

Håller min linje men ett mentalt bakslag i torsdags. Han var jätteledsen och förstod nog på allvar att jag ska lämna. Sa att om han fick en chans till skulle han sluta dricka helt men jag sa nej. Jag vill inte leva med någon som slutar för min skull, han ska sluta för sin skull oavsett om jag är i hans liv eller inte. Mådde skit över att inte ge honom chansen men vi har pratat så många gånger om problemet och jag har varit på väg bort vid ett par tillfällen så det är ingen Blix från klar himmel direkt. Fredag kväll jobbade jag och vi pratade i telefon och hade ett bra samtal men han drack under tiden och till slut blev det åter kaos. Bombardemang med sms hela natten. Under gårdagen hade vi planer men jag ställde in då han var onykter på morgonen och jag ville inte ha med honom att göra. Har svängt från att det är synd om honom till att aldrig vilja ha med honom att göra. Nu är det jag som är totalt kass, otrogen och elak, ord som jag tidigare tagit emot men stannat. Nu gör jag inte det. Långt inlägg men för mig är det till hjälp att skriva och se det på pränt för att en gång för att inse vad rätt det är att lämna. Tack till dig som tar dig tid att läsa. All kärlek till dig❤️

fooliehutten
sön, 2025-07-06 - 10:45

@Janice du väljer rätt som lämnar, för han som valt flaskan har ju redan valt. Din f.d. blir som berusad bara ett skal, till formen fortfarande lik sitt tidigare jag. Fast när hans reptilhjärna styr så kan man inte förvänta sig några lysande prestationer, bara den yta som liknar kontakten med en bekant långt borta i demensens träskmarker. Styrkekramar till dig🤗

Kevlarsjäl62
ons, 2025-07-09 - 00:37

@fooliehutten Så bra du beskriver hur alkoholisten liksom blir suddigare och suddigare i kanterna. Ett skal, precis som du skriver och det sorgliga är att till slut är det det enda som är kvar.
Lustigt att du gör jämförelsen med demens, det har jag tänkt själv många gånger den sista tiden när den ursprungliga personligheten inte ens "glimtar till" längre

Janice
ons, 2025-07-09 - 11:13

Tack för er syn på alkoholmissbrukets förfall och väl beskrivet. Slits nu med det dåliga samvetet att lämna någon som ber om en chans. Skulle gärna göra det men även om han är nykter för att framtid försvinner inte det han sagt och gjort tidigare. Tvivel om att lämna finns inte. Tack för era svar.