av hoppfullsambo

Kameleont
sön, 2025-08-10 - 22:31

@hoppfullsambo
Har läst i denna tråd o tycker du låter omtänksam o snäll. Du vill er alla så väl. Och det vill man ju sina kära!
Därför extra starkt av dig att vågat söka stöd o hjälp o tagit jobbiga samtal. Det är också ett sätt att visa omtanke.
Nu måste du ta hand om dig själv! Genom att hjälpa dig själv hjälper du barnen på sikt.
Fortsätt kämpa o var stark.
Lycka till!

hoppfullsambo
mån, 2025-08-11 - 10:17

@has Jag hoppas det, jag känner mig bättre idag än dagarna innan jag kontaktade alkoholhjälpen och skrev här för första gången. Men jag är också på ett sätt mer orolig för min sambos framtid och vår relations framtid så det är på gott och ont allt det här.

hoppfullsambo
mån, 2025-08-11 - 10:23

@Kameleont tack, det värmer och gör att jag känner mig lite starkare att få höra. Nu när jag börjat prata om det och sökt stöd för det så har jag kommit till insikt med att jag nog blivit mer påverkad av det än jag tidigare trott så känslan är att det är en ganska lång väg tillbaka även för mig att må riktigt bra, känna mig trygg och inte gå med en konstant magvärk och oro.
Jag var nog ganska nära bristningsgränsen, vilket också gör det så dumt för kanske hade min sambo också kunnat ha lättare att ta sig ur det om jag sökt stöd och experthjälp tidigare.
Men jag fortsätter framåt med vår bådas välmående och relation som ledstjärna så hoppas jag att det i bästa fall blir så men jag känner mig mer förberedd för att det kanske också inte blir riktigt så.

Letlive
tis, 2025-08-12 - 19:33

@hoppfullsambo Du skriver ”Kanske hade min sambo lättare kunnat ta sig ur det om jag sökt experthjälp tidigare” jag förstår du vill din sambo väl men du är inte ansvarig för honom. Ingen människa kan ta på sig den nivån av ansvar. Vilka andras sjukdomar är du ansvariga för att förebygga? Det blir absurt att tänka så. Din sambo har en fruktansvärd sjukdom. Det är inte kul eller rättvist. Men det bästa du kan göra för honom är att sätta kärleksfulla gränser. Jag tänker att alkoholberoendet förvandlar personen vi älskar till en manipulativ lögnare. Det är inte vårt ansvar avslöja lögnerna eller få personen att erkänna lögnerna. Det är vårt jobb som friska att skydda oss mot lögnerna och manipulationen.

Kameleont
tis, 2025-08-12 - 22:51

@hoppfullsambo
Förstår så väl dina tankar på 'om du sökt hjälp tidigare...' De snurrar liknande i mitt huvud, och jag har inte ens vågat/orkat ta profetionell hjälp. Men jag håller med ovan.
Det låter som du lägger ett orimligt stort ansvar för din sambos välmående o er relation på dina axlar. Vill inte låta för hård men vill göra dig uppmärksam. Utplåna inte dig själv o ditt eget värde!

Och vem är jag att säga detta?
Lever inte upp till mina egna råd precis, men jag önskar att jag gjorde.
Du har ändå tagit steget att söka hjälp och det beundrar jag. Det är starkt!

Att oron nu är större är fullt förståeligt. Du söker stöd utifrån, ställer krav o ifrågasätter.
Så nu är båten i gungning. Går inte veta vart det slutar men tvivla inte - du gör helt rätt!

hoppfullsambo
ons, 2025-08-13 - 12:49

@Letlive Nej jag vet, jag är inte ansvarig för honom men jag kan ändå inte hjälpa att tänka att det kanske hade sett annorlunda ut nu. Samtidigt vet jag att jag var snabb på att prata med honom om det, tala om för honom att jag var orolig, såg röda flaggor och rädd för vart det var påväg. Jag sa allt till honom då och har fortsatt i flera års tid, det tog tid att inse att jag inte kan lita på hans ord om att trappa ner eller sluta, kanske för att han nog inte vet själv att det inte går att lita på.
Jag vet ju egentligen att det inte är mitt ansvar, jag kan bara ansvara över mitt eget välmående och mina val men samtidigt är det lätt att tänka ”tänk om..” i så himla mycket man hade kunnat göra annorlunda.

hoppfullsambo
ons, 2025-08-13 - 13:08

@Kameleont Jag vet att du har rätt. Men det är som att eftersom att jag ser problemen och han inte gör det så får man ändå en känsla av ansvar för att få sin partner att se, för man vill ju ta hand om de man älskar och man känner ju ändå en del av ett ansvar över relationen liksom.
Jag vill inte på nått sätt förminska honom, men det är ju bara att jag ser att han inte mår bra och är orolig hur han skulle klara sig ur det på egen hand och jag vill lyfta honom ur det precis som han kan stötta och lyfta mig när jag har haft dåliga stunder eller dagar, bara det att det här är ju lite mer än en dålig dag förstås.
Jag vet att det inte är mitt ansvar, jag förstår att jag borde känna att det inte är mitt ansvar och ibland kan jag känna det, men ibland gnager dedär tankarna, ”jag hade kunnat göra mer, jag hade kunnat göra nått tidigare, tänk om jag gjort såhär ist” osv.
Men jag börjar jobba med mig själv nu, jag försöker hitta en balans och verktygen för min egen del också, inte bara för hans skull.

Det är ofta lättare att ge råd till andra än att följa dem själv, det är skrämmande och tungt våga lyssna på råden och agera. Oavsett hur körigt det är att leva i det så är det ändå nått man på ett vis växt in i och blivit som lite van med hur det fungerar när man börjar röra om i det så vet man ju som sagt inte vad som händer.
Jag kan bara skicka styrkekramar och förhoppningen om att nu nångång hittar modet och orken!
Du är klok, du är stark och du är värdefull.