Jag har ett väldigt bra liv, har man och barn och ett jobb jag trivs med.
Men jag har problem med alkohol i sociala sammanhang. Jag dricker alltid för mycket och det slutar med snefyllor, minnesluckor och extrem ångest dagen efter.
Jag blir ofta arg och otrevlig mot min man också. Igår var dock droppen. Vi var ute tillsammans jag och min man och åt middag på stan, sen bestämde vi oss för att gå vidare och träffa upp hans vänner. Jag drack och drack och blev så jävla full så jag minns typ ingenting. Tydligen har jag då suttit gränsle över en annan kille inne på krogen FRAMFÖR min man som då kommer fram till mig och undrar vad fan jag håller på med (det här minns jag inte så han har återberättat) och han blev otroligt sårad då jag gick över en gräns. Jag mår så otroligt dåligt över detta, jag skulle aldrig göra något sånt i nyktert tillstånd, jag vet att det inte är en ursäkt men jag blir verkligen en helt annan vidrig person när jag är full.
Min man säger att han förlåter mig för detta, men jag kan inte förlåta mig själv. Jag älskar honom mest i hela världen och vill aldrig såra honom. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna vidriga ångest. Hans vänner var också där och såg förmodligen allt.

Det är så hemskt att jag inte kommer ihåg något heller. Han frågade mig ”hånglade ni eller vad fan gjorde du?!” Och jag kunde inte svara på det eftersom jag inte minns något ALLS. Nej fy fan.. vet inte vad jag ville med det här inlägget men jag antar att jag bara vill få ur mig det här för det äter upp mig inombords. Jag ska sluta dricka har jag bestämt mig för, då jag inte klarar av att hantera alkohol.

@nuärdetnog28 Känner igen mig precis! Slutade dricka helt för 2,5 år sedan efter den sista black-outen. Jag trodde inte att jag var beroende eftersom jag inte drack varje dag, men ofta när jag drack så kunde jag dricka allt som fanns. Inte varje gång, men alltför ofta. Då kom jag inte ihåg vad jag sagt eller gjort. Ibland idel hemskheter, precis som du..
Nå, till slut hamnade jag här. Och fick lära mig att alkoholberoende kan se ut på olika sätt. Ett var mitt sätt och kallas kontrollförlust.
Eftersom jag i åratal försökt att dricka måttligt när jag drack, (med ständiga misslyckanden) bestämde jag mig för att sluta helt. Det är inget misslyckande.
Alkohol ÄR beroendeframkallande gift och några åker dit. Så är det bara. Nu råkade det vara vi.
Och när man druckit tillräckligt mycket vet du inte alltid vad du gör eller varför.
Men förmodligen kommer detta att hända igen ifall du dricker.
Jag vet att det finns dom som lyckas lära sig att dricka måttligt, men det är MYCKET SVÅRARE än att lägga av helt.
Detta eftersom ditt (vårt) belöningssystem är skadat. varje gång du dricker vaknar suget igen och du måste bekämpa det. Att sluta dricka kan vara jobbigt en tid, men sen somnar beroendet in.
Man slipper all oro, ångest och elände... Jag är aldrig orolig när jag går på fest numera, jag dricker ju aldrig alkohol, jag tänker aldrig på alkohol. Jag mår bra och känner mig trygg med mig själv.
Jag tycker du ska försöka förlåta dig själv, men också ta det som en möjlighet till förändring.
Du verkar ju ha så mycket fint att kämpa för?
Här finns ett Alkoholprogram som kan hjälpa och att skriva och läsa mycket här hjälper också. Det var min enda hjälp och det räckte. Men annars finns ju mycket annat som du kan ta hjälp av.
Det viktiga är att du mår bra och din ångest kommer att lätta. Det är då du måste komma ihåg att du bara bestämmer över det första glaset. Att inte ta det första glaset. För gör du det är det beroendet som tar över ... och ja, resten vet du ju.
Så ta fighten, du kan klara det :) Det kommer att gå bra!

@nuärdetnog28, att du har det tufft nu är fullt förståeligt, men ta inte allt på en gång utan ta en dag i taget. Det blir mer överskådligt då och ångesten är ju en konstruktion i huvudet p.g.a. alkoholen, men det vet du nog redan. Du skriver att du ska sluta dricka och där måste du bestämma dig för att inte ta första glaset. Klarar du detta så är problemet fixat! Tänk om, så istället för negativt klingande ”sluta dricka”, leda tankarna till att du ska börja vara nykter. Det är positivt laddat på riktigt och säger så mycket mer om vad slags vinster du har framför dig. Att börja vara nykter är en resa, den var ny för mig en gång och nu har jag rest hyfsat långt, mår hyfsat bra och har inga som helst planer på att sluta vara nykter. Det liv jag har nu är alltför värdefullt för att supas bort. Så börja din resa nu och du ska se att det blir bättre vart efter. Du är inte ensam i din kamp och att skriva här är också ett steg.
Styrkekram och välkommen hit🤗