Jag har vuxit upp med en pappa som dricker. Han har aldrig varit aggressiv eller elak i samband med alkoholen, utan snarare tvärtom, han blir lättsam och glad. Mina föräldrar separerade när jag var liten, vilket gjorde att jag inte behövde leva så nära hans drickande tidigare. Nu har jag däremot flyttat tillbaka till honom en period, i väntan på eget boende.

Det har blivit tuffare än jag trodde, eftersom jag nu på nära håll ser hur mycket alkoholen faktiskt påverkar honom. Jag har försökt prata med honom om hur jag känner, men oftast får jag bara höra att jag är för ung för att förstå och därför inte har något att säga i den frågan. Samtidigt börjar han bli äldre, och hans hälsa är inte den bästa. Jag vill bara att han ska må bra, för han är verkligen världens bästa pappa i övrigt. Men det är svårt att finnas där för någon som inte själv vill ta emot hjälp.

Jag undrar därför om någon annan befunnit sig i en liknande situation och kan dela med sig av perspektiv eller erfarenheter. Hur kan man tänka och hantera känslorna som uppstår? För ibland känns det som att man håller på att bli galen av maktlösheten.

Du blir nog inte galen av maktlösheten utan av att du inte kan acceptera att det är så. Det är mycket plågsamt att inse, men så är det, du är maktlös. Även om det är smärtsamt så är det en befrielse när man gjort det. Sök hjälp för egen del,
anhörigprogram, kurator, alanon eller på alkoholhjälpen. Din egen situation kan du påverka. Lycka till! 🩷

Hej
Vilket tufft läge! Tänker att hoppas att det löser sig med annat boende snart, inte bra att bo med en aktiv alkoholist.

Du har så kloka tankar, det enda som saknas är mer om DIG!

Du kommer inte att kunna förändra honom, men du kan se till att ta hand om dig själv och t ex sätta gränser i er kontakt.

Jag tror att alla barn som växer upp med missbruk blir i någon mån påverkade för livet och rekommenderar dig att söka samtalsstöd.

Vi anhöriga måste acceptera att det vi kan påverka är våra egna liv.

DU är viktig!

Allt gott - lycka till!!