av Sarkare

Sarkare
mån, 2025-02-03 - 10:24

Hej, jag har läst många trådar om anhöriga precis som jag lever med en person som dricker alldeles för mycket. Efter nästan 20 år, många fyllor i samband med fotbollsmatcher, kompishäng eller egen konsumtion på hemmaplan har jag fått nog, jag tänker lämna personen. Är så trött på att vara medberoende, är trött på att bli arg, är ledsen att se vårt barn bli ledsen när personen dricker, är trött på tomma löften om att ta hjälp och bli nykter, ät trött på att höra "jag har bara druckit 3 öl" fast det är typ 10 öl, är trött på att hela tiden hitta på lögner för personens skull, är så trött på allt. Jag prioriterat familjen vilket man gör som förälder men nu kommer jag för första gången på många år prioritera mig själv och mitt barn, jag väljer mig själv och ett lugnare liv från och med nu. Personen förstår inte varför jag vill det och det är nästan skrattretande och patetiskt, jag tänker inte ens förklara, jag vill bara lämna.....många i den här trådarna jag läst har gett mig styrkan till att jag är värd ett bättre liv, nu är det min tur.

has
mån, 2025-02-03 - 18:20

@Sarkare det låter som du är på en bra plats (smärtan till trots). Som så många gånger skrivs här: vi kan inte förändra någon annans val, men vi är också i vår fulla rätt att fatta våra egna beslut utifrån vad som blir bra för oss själva (och eventuella barn).

Många gånger tror jag vi behöver ilskan för att orka genomföra det vi behöver göra.

Skickar styrkekramar!

Sarkare
lör, 2025-10-11 - 20:55

Hej, nu har jag äntligen kommit många steg i rätt riktning, huset är sålt och jag har hittat nytt boende för mig och mitt barn, jag känner mig stark och är förväntansfull på mitt nya, lugna liv och ser bara framåt med glädje. Tyvärr gör inte den jag lämnar samma sak, fortsätter dricka och nu mer än vanligt och tycker så synd om sig själv och säger varje dag hur dåligt han mår, det han säger tar inte på mig, får lite dåligt samvete att jag inte känner nåt men samtidigt har han bäddat för det själv och han är ansvarig för sitt liv, inte jag.

has
mån, 2025-10-13 - 19:23

@Sarkare så skönt att du landat på en bättre plats!

Ser att jag svarat dig högre upp i tråden, inte visste jag då att även jag skulle lämna igen bara ett par månader senare.

Livet blir inte alltid som man hoppats, och andra personer beter sig inte alltid som man önskat.

Jag tänker att det kräver styrka och mod att inte fastna där, utan välja bättre vägar för sig själv även när det känns svårt.

Ibland tänker jag att medkänslan till sist kan bli helt utmattad när människor dränerat oss under en längre tid. När man har tendenser till medberoende kan även lite uppfriskande svalka i känslolivet kännas som ett svek.

Vi är också bara människor, även om vi tycks glömma det ibland. Alla känslor får plats och är helt ok.

Önskar dig varmt lycka till på din nyfunna väg❣️

Kevlarsjäl62
mån, 2025-10-13 - 21:50

@Sarkare så starkt av dig att ta tag i en förändring för dig själv och ditt barn. Jag om någon vet hur svårt det kan vara. Det tog alldeles för lång tid för mig, jag hade tappat bort mig själv så pass att jag är väldigt osäker på om jag hinner hitta hem. Jag är helt, helt säker på att du gör rätt och önskar dig och ditt barn all lycka. Det kommer att bli "mörker" ibland, men det klarar ni. Var inte rädd för att ta hjälp, någon att prata med kan göra stor nytta. Sköt om dig 💛