Jag såg ditt inlägg tidigare idag i den här tråden. Nu är det borta. Men ville bara säga att jag känner igen mig så väl. Du är inte ensam. Det hade kunnat vara skrivet av mig. Det är så tärande, man går sönder. Hur mår du nu? Kram

Ja man vill ju vara ett stöd. Men orken tar slut. Blir så glad varje gång det varit en bra stund men man går sönder då det brakar igen. Vågar inte hoppas . Så för att orka så måste jag försöka låta det vara. Men då känner man sig dålig. Blir liksom aldrig bra.