av hejsanhoppsan83

hejsanhoppsan83
fre, 2026-01-02 - 20:32

Hej!
Min man är alkoholist och han jobbar ständigt på det. Vi har kämpat i 7 år och under de åren har det skett några återfall, inte många men när det skett har det tagit hårt. Hans problem är att han inte kan sluta dricka när han väl börjat. Låter han bli är det inga konstigheter… men jag önskar lite tips på vad man kan göra.. känns som om allt kretsar runt alkohol om det är middag, fest eller resa. Bjuder vi hem kompisar på middag förväntas det vin till middagen… reser man med några blir det det alltid snack om dryck.. han säger att han inte har problem med det men jag tror det… jag själv dricker nåt glas vin nån helg och det är inga bekymmer men jag önskar tips och idéer på vad man kan hitta på med folk utan att alkohol alltid är inblandat… klart man kan bjuda in till nykter middag men i dagsläget vet bara närmsta familj om hans bekymmer. Hur hanterar ni andra vänner, middagar och fester?

Thompa_68
lör, 2026-01-03 - 09:50

@hejsanhoppsan83 Jag svarar dig i perspektivet av att vara en alkoholist, inte en anhörig, och hoppas du har lite nytta av det ändå. Jag har varit nykter i omgångar under många herrans år och alltid misslyckats, fram till nu. En delförklaring är att jag mest mumlat om att vara alkoholfri till nära, kära och bekantskapskrets om att jag inte dricker för jag kör bil eller något annat svepskäl. Denna gång är jag mer ärlig utan att öppna upp mig helt för annat än en ytterst liten krets av de allra närmaste. De vet att jag nu försöker skapa en varaktig och uthållig alkoholfrihet. Till den vidare kretsen har jag i princip bara sagt att jag inte dricker alkohol för närvarande, och i de flesta fall blir det inga följdfrågor. Någon har undrat vad jag har för mål, hur länge jag ska vara nykter, och då har jag svarat att jag inte har något bestämt mål utan att jag ser tiden an. Därefter ebbade frågorna ut och vi fortsatte en trevlig samvaro.

Jag tror man överdriver farhågorna med att berätta om att man inte dricker alkohol. Man behöver inte berätta allt, folk bryr sig inte så mycket om att man är alkoholfri som man tror. Om någon är enveten kan man ju alltid prata om hälsan och kommande utmaning med halvmara eller fjällvandring. Den största utmaningen jag möter är personer som använt en som dryckesbroder och referens på alkoholintag. Nu när jag inte dricker blir de osäkra på hur de ska agera och saknar alibit att fylla på glaset ännu en gång. Någon gång har det gett upphov till en lätt aggression, men då gick jag faktiskt undan med den personen och sade några allvarsord.

Det finns gott om goda alkoholfria drycker, för mig har det varit värdefullt att ladda hem en ansenlig arsenal att kunna botanisera bland och ställa fram olika varianter av på bordet. Bara för att man är alkoholfri behöver man ju inte endast dricka vatten och sockersöt läsk. Det har också lockat en och annan att prova på och upptäcka att det hänt rätt mycket inom det området den senaste tiden.

Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att försöka dricka kontrollerat under en middag. En alkoholist kan inte ta det första glaset, det går alltid, utan undantag, överstyr förr eller senare. Kanske inte den första eller andra middagen, men till slut blir det eländigt.

Lycka till!

TeTanten
sön, 2026-01-04 - 06:44

Vill folk gärna dricka kan man dricka på väldigt många olika typer av aktiviteter… När jag drack kunde jag bli irriterad om en fest tex krävde att jag körde bil eller innehöll nån form av aktivitet… men det är ju för jag har alkoholproblem. För mig var dricka vin en aktivitet i sig.

Jag tänker att man antingen öppet berättar att inte vill att folk dricker alkohol just ikväll eller så accepterar man att alla gör som det vill, men man måste ju inte göra det lätt att välja att dricka. Man behöver inte bjuda på det, finns mkt annat att utforska och man kan servera annat så får gästerna ta med eget vin. Kanske väljer de då att bli öppna för alternativ.
Aktiviteter utöver middagar…
Det finns ju massa kul har jag insett helt nyligen som egentligen funkar bäst nykter. Spelkvällar, tex brädspel eller kort med vänner eller tv spel med familjen. Quiz tävlingar.Grillkväll med femkamp.
Escape rooms är kul. Guidade turer, museer, utflykter med bil eller cykel med matsäck. Gå på kondis, kafe, glassbar. Spela minigolf, bowling, gå på relaxavdelning. konsert eller spelningar. Dansa. Dricka te och läsa böcker ihop borde vara en accepterad umgängesform tycker jag.
Besöka marknader, loppisar, delta i kurser, föreläsningar. Ha filmkväll, gå på bio, spela fotboll eller discgolf. Chokladprovningar, gocart, paintball, pysselkvällar.

Sorry, blev långt, skrev nog lika mkt till mig själv… 😅

Helena Gustafsson
sön, 2026-01-11 - 05:04

Hej Tetanten!
Vad fick dej att dra ner eller sluta konsumera alkohol? Vår son är 31 och förstår inte att han behöver hjälp med att sluta dricka. Han fick nytt jobb där han inte fick vara kvar - vi vet inte varför men tror att det kan vara alkoholens fel. Han är nu arbetslös och han är diabetiker. Han har haft problem med hälsan och det känns som han fullständigt har tappat fotfästet. Envisas med att han inte vill ha hjälp.Klarar det själv..säger han! Vi föräldrar försöker förklara att ilskan han känner betor mycket på att han dricker. Han har en lillasyster som sätter gränser - vägrar prata med honom när han är onykter. Han har inget förhållande. Han har kompis som är lika orolig som vi. Jag har kontaktat missbruksebheten i kommunen, som satte upp tid för ett möte med sonen och mig- sonen vägrade följa med..Vad kan jag göra? Han söker jobb, jag stöttar delvis ekonomiskt, typ med halva hyran. Akassan räcker ett tag till- men ska man sätta gränsen att du får klara dig helt själv? Vi mår så dåligt själva nu. Hur får man honom att ta hjälp och främst förstå att det är allvarligt?
Orolig mor

TeTanten
sön, 2026-01-11 - 07:13

@Helena Gustafsson Jag har känt länge att jag dricker för mkt och för ofta. Sen i höstas efter en extra blöt långhelg bestämde jag att jag verkligen skulle ta tag i det, misslyckades direkt, dagen efter redan, och igen samma vecka. Vakande med ångest och rädsla över hur det blev, googlade (igen) runt på nätet och hittade till detta forum.
Läste runt och blev stärkt och inspirerad av alla som hade samma erfarenheter som jag och bestämde att jag med denna hjälp och alkoholprogrammet skulle hålla upp minst 3 månader. Finns mer detaljer i början av min tråd Alla tankar på en och samma gång.

Mina första tankar för flera år sen var nog att man insåg att man drack fler dagar i veckan, började dricka mer när man drack, och nångång kollade man väl på online vad som var riskbruk, räknade enheter osv. Det smög sig på. Insåg öven att det gick fortare och fortare utför. Läkarna ställer sina kontrollfrågor när man är i kontakt med vården, och innan svarade jag glatt för jag drack inte alls mkt…. Men nångång kom ett skifte där jag insåg jag inte ville berätta hela sanningen för de började prata om riskbruk.

Det låter besvärligt med hur det blivit med din son, har själv söner in 20 årsåldern och kan förställa mig. Man vill ju bara de ska vara lyckliga och klara sig själv. Spontant skulle jag säga fortsätta stötta med närvaro och samtal och kärlek, men inte med pengar kanske, särskilt inte om de går till sprit. Jag skulle gissa att även om han slår ifrån sig nu och skiter i möten osv så borde det starta tankar hos honom, som kanske leder vidare.
Är man beroende så är det ju omöjligt att sluta om man inte själv vill. Det handlar ju om att jobba mentalt mkt och komma till insikter och göra val för sin egen skull.
Man måste våga ta hjälp, och ofta sätter skammen stop. Ibland krävs en stor rädsla för att bli modig nog, att man gör det trots skammen, för alternativet är värre ( sjukdom, hemlöshet, ensamhet). Få hjälp anonymt är ju lättast. Som AA eller detta forum om det är det som skaver.

Tror säkert det finns fler här som kan ge mer råd, kanske som varit i din sons sits testa att starta en egen tråd kanske och be om råd.