Vi har fått en orosanmälan från socialtjänsten som min syster upprättat. Min respektive gör allt för att dementera varje ord i anmälan för att få den nedlagd. Jag har ändå en tro på att socialen kanske kan hjälpa oss. Min respektive är tvärsäker på att han inte har några problem med alkoholen. Jag vet inte hur mycket jag bör säga till socialen. Vi går sedan en tid tillbaka på familjerådgivning och han har pratat med professionell hjälp sedan 1 1/2 år. Känner ni att hjälpen socialen har erbjudit hjälpt er? Vi har hemmavarande lite äldre barn. Tacksam för svar.

Jag kanske också ska tillägga att det rör sig om att min respektive i mina ögon dricker för mycket en gång på helgen. Långt ifrån varje helg, det har hänt att han varit helt nykter ett kvartal. När han kommer in i perioder då han mår dåligt finns risk för att han använder alkohol. Vi har levt ihop i 12 år och beteendet har funnits från början. När han är nykter är han den mest omtänksamma. Lyfter alla runt omkring honom. Otroligt smart och duktig på att kommunicera. Tränar barnen i sport, ställer alltid upp för alla.

Ett vanligt problem är Han väcker upp mig på natten och kräver att få prata sedan han inte har någon att prata med i telefonen eller att hans kompis/vänner har gått hem. Han är superlycklig och fylleglad fram tills att han blir själv. Då har han oändligt med kritik emot mig och andra att lyfta.

Oftast/i regel sover vår yngsta och märker knappt av det. Men det har också hänt att jag sover hos Emil och han drar upp den tunga skjutdörren flera gånger på en kväll och vill tränga sig ner i sängen där det inte finns plats. Till slut har han somnat på golvet i barnets rum (detta är ett enskilt tillfälle)

När min respektive har druckit frågar han vår äldsta i övre tonåren om han vill dricka något. Det spelar ingen roll hur långa samtal vi har om detta så glömmer han bort att jag absolut inte accepterar att han bjuder en underårig på alkohol. Detta har dock socialen släppt utan fortsatt utredning

Hej
Så tufft ni har det!
Bra med en orosanmälan så barnens miljö utreds.
Har barnen samtalsstöd för sina upplevelser? Är du beredd att flytta och bo själv med barnen?
Jag vet att allt normaliseras med tiden men att han dricker med barnen närvarande är inte något du kan tolerera en dag längre.
Var rädd om dig och barnen ♥️♥️♥️

Så du tror att den hjälp som socialtjänsten kan erbjuda oss som familj är samtalsstöd till barnen (om de vill ha det)? Jag har varit på väg att flytta under det senaste 1 1/2 åren. Men det innebär ju också att jag inte kan vara ett stöd de veckor han är hos sin pappa. Hur ska jag kunna känna mig lugn till 100% på att han inte dricker den veckan han har vårt gemensamma barn? Det skulle skada både vårt barn och pappan att ta ifrån dem sin väldigt nära relation de är kopior av varandra och kan inte vara ifrån varandra längre än 10 minuter. Pappan kan inte sova utan att sova nära honom. Han hyllar honom till skyarna varje dag och älskar honom över allt annat. Jag tror inte att han skulle vilja leva längre om jag gjorde så. Och även om han sårar mig så vill jag inte vara den som sårar tillbaka.

Visa texten för soc o rådgör.

Men en viktig sak; han vilja att leva eller ej är ingen anledning till att stanna.

Min hotade med självmord men det är oftast just det - ett hot.

Du och sönerna är viktiga.
Utifrån din beskrivning kan jag ana ett osunt förhållningssätt och att de känner ansvar för sin pappa.
Lägg alla kort på bordet och möjliggör rätt hjälp, det kommer förmodligen att ställas krav på dig som den friska om än medberoende föräldern, men jag hoppas att ni är i ett annat läge om ett år.
Det tar tid att läka dock.