av Balansilivet

Balansilivet
sön, 2026-02-01 - 15:22

Hej.
Är en mamma till en son på 27 år som är alkoholist. Just nu nykter sedan 6 månader vilket är toppen. Det har varit många turer de senaste åren och mitt liv som medberoende har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan. Och nu när han mår hyfsat bra, då känner jag att jag orkar rasa ihop.
Hur kan man fungera vanligt när man har ett barn med denna sjukdom?
Man vill hjälpa men frågan är om man ska det? Jag har curlat honom och jag vet att det är fel. Men när man ser hur dåligt dem mår, vad kan man göra?
Jag skulle vilja ventilera detta med andra föräldrar, många självhjälps program är mer om man har en partner som dricker och det blir inte riktigt samma sak.
Jag har börjat på KBT vilket hjälpt mig en del, men söker ”vänner” i samma sits.
Det är så svårt att prata med folk som inte vet vad det innebär att ha en närstående med denna sjukdom.

fooliehutten
mån, 2026-02-02 - 22:03

@Balansilivet, du har det tufft och jag är inte i riktigt samma sits. Men jag kan känna in oron över barnen och hur lätt det är att trilla dit. En vill ju inte att egna missar går i arv. De verkar klarat sig så här långt och jag hoppas det fortsätter så. Din son har varit nykter 6 mån. många dagar blir det, runt 180 stycken. Starkt jobbat av honom och ett tecken på att han fixar detta! Tänker att om han fortsätter på den linjen så kommer han att ha i runda slängar trettontusen nyktra dagar när han är i min ålder. Men det är viktigt att ta en dag i taget, vakna på morgonen och känna att man aldrig ångrar en nykter gårdag. Dagar på fyllan, ja de brukar man ångra så in i bombens dagen efter… ja till och med dagarna efter. Sen är det viktigast av allt att aldrig ta första glaset, för det är bara det man bestämmer över. Efter det tas hjärnans kontrollbrygga över av kung alkohol och hans hovnarr. De styr uruselt och helt utan omtanke om ”kärran” de stulit är på vägen eller kör rätt åt hellvette. Styrkekram åt er båda i kampen mot den alkoholuslingen. 🤗