av Janice

Janice
tis, 2026-02-10 - 23:21

Jag har lämnat min sambo efter tre år tillsammans. Jag var nära i somras men föll tillbaka med otroligt dåligt samvete då han ansåg att han inte fått någon chans att ändra på sig. Efter tre veckor tog jag honom tillbaka, med en vetskap om att jag på något sätt gjorde mitt val. Jag visste då att ett fortsatt liv med honom skulle innebära fylla, tjafs och bråk varje helg, även om han lovade bättring. En långsam distansering till vänner och familj och komplicerade förhållanden till mina halvvuxna barn…Hösten blev värre än jag någonsin kunde föreställa mig. Hans drickande i kombination med ett dåligt mående visste inga gränser och samtidigt visste jag att jag inte kunde lämna honom, inte när jag bestämt mig på att satsa. Under december och nyår nådde allt sin gräns. Vi var ensamma på nyår ( eftersom vi inte kan umgås med andra i festliga sammanhang, läs ingen vill..) men min son som är ung vuxen var hemma med oss. Sambons alkoholintag och matlagning är aldrig en bra kombo inte spela sällskapsspel heller. Kaos hela natten med tjafs ( aldrig varit fysisk..) Jag kan manövrera hans humör vid det här laget men inget hjälpte. Dagen efter skulle jag skjutsa min son och det blicken han gav mig gjorde att jag ville lägga mig ner och dö. Jag skämdes, inte över min fulla sambo utan över mig själv. Att jag accepterar ett sådant liv. Jag kände mig inte värdig att kalla mig mamma eller för den delen människa. Efter ytterligare några dagar med tankar som vred och vände valde jag att avsluta vårt förhållande. Likt en missbrukare skrek och tjöt det i huvudet men denna gången fanns inget alternativ. Efter tre vansinnigt jobbiga veckor ska jag nu sova tredje natten i mitt nya hem. Jag har kontakt med min sambo och vi har träffats sedan jag flyttade ( har en del saker kvar). Brottas ständigt av dåligt samvete att jag har ”ställt till det” även om jag vet att det inte beror på mig att vi inte kan leva ihop. Han ser inte sig själv som alkoholist och har ingen insikt i vilken vidrig människa han blir som onykter. Nykter världens bästa, såklart, men som full = en narcissist. Nu tar jag en dag i taget, försöker hitta mig själv och inte bryta ner mig med tankar om att ha gett upp för lätt och inte kämpat ( min sambos ord..) Ett långt inlägg och tack till dig som tagit dig tid att läsa, att skriva hjälper mig att inse vilken destruktiv relation jag levt i och gör det lite lättare att hålla fast vid min linje om ett liv där inte alkoholen dikterar villkoren.

Rike
ons, 2026-02-11 - 06:59

Så starkt av dig!
I mitt fall var brytpunkten just att han vid ett tillfälle var påverkad trots att mitt (ung vuxen) barn kom på besök.
Då var gränsen nådd. Att det syntes vad jag nu accepterade och hur det tillfället påverkade mitt barn.

Även i mitt fall oerhört narcissistiskt under fylla.

Du vet att du gjort det enda rätta trots påhopp o manipulation ♥️
Tack för att du delade med dig!

Janice
ons, 2026-02-11 - 11:27

Tack för era svar❤️ Det jag funderar över är om någon som är en tvättäkta narcissist som onykter även är det som nykter, förklädd alltså? I min situation så var det ständigt min reaktion på hans agerande som tog allt fokus och jag var alltid den vidriga..

Rike
ons, 2026-02-11 - 13:50

Min sa själv vid ett tillfälle att all hans empati försvann med spriten.. men det är lite oklart hur mycket som fanns i grunden egentligen..

Under påverkan var jag den onda (o ibland älskade det växlade lite) i ångesten efter hade jag gjort allt rätt. Kändes dock som att det mest var för att lugna läget..

has
ons, 2026-02-11 - 17:03

@Janice så skönt att du tagit dig ifrån❤️

Jag har levt med liknande tankar i min tidigare relation. Hörde någonstans att ca 40% av de med personlighetsproblematik också har beroendeproblematik.

Och att personlighetsproblematiken blir som sången som spelas, och att alkoholen höjer volymen på den.

Det blir extra förvirrande med båda delar närvarande i relationen.

Janice
ons, 2026-02-11 - 18:28

Ja verkligen förvirrande. I mitt fall är det som min tidigare sambo är två olika personer. Han säger saker nykter och sedan total motsats som full. Vilket av de stämmer egentligen? Har ju valt att tro den nyktra personen men orden som sägs som onykter sårar..

has
ons, 2026-02-11 - 18:50

@Janice det är väldigt svårt. Jag var helt säker på att min exmans beteende berodde på alkoholen och lämnade. Men när han kom till insikt, sökte hjälp och ”gjorde allt rätt” gav jag äktenskapet en ny chans.

När vi levde tillsammans började mönstren av det du beskriver: skifta skuld, har jag aldrig sagt osv komma tillbaka trots, vad jag tror, nykterhet.

Inte förrän jag lämnade igen och manipulationsteknikerna haglade tätt förstod jag helt klart och tydligt att det nog aldrig var alkoholen som var problemet i grunden, utan att jag levde med en abusiv man men hade tolkade orsaken som enbart alkoholism.