av esterest

november25
sön, 2026-02-15 - 11:21

@esterest Tack snälla! ❤️ Har tänkt på dig också och hur det går.
Ja, hur hanterar man bakslag. Är ju så mycket hopp och förtvivlan inblandat för oss anhöriga.
Jag går igenom materialet i The alcohol experiment. Där kallar man bakslag för data points. Därför att de också lär oss något i processen, är en del av den.

Det verkar som att din man är på ett mer stabilt spår som han har inre motivation för. Det gör kanske lapses mer acceptabla. Min sambo gör nog mest insatser för att han vet att jag inte mår bra, även om han är medveten om att han har ett stort problem. Så jag ser det inte som att han ens hamnat riktigt på det där egna spåret än... Men vad vet jag.

Håller med dig helt om brickan😊 Jag överväger inte alls att lämna just nu, försöker bara förstå hur jag kan stötta till förändring. Och hur jag ska ta hand om mig själv så att jag inte blir knäpp på kuppen.

Det kan nog vara klokt att testa ett anhörigmöte😊
Jag har inte fortsatt på Al-Anon. Själva grejen hade för mycket högre makt i sig för att jag skulle känna mig bekväm. Det bidrog också att gruppen var så liten, bara tre personer🙈 I en större grupp kan man nog sitta med mer och bara lyssna. På stället du bor är det säkert annorlunda☺️
Kommunen har också anhöriggrupper, kan vara ett alternativ.

Förstår vad du menar med att ni inte pratar. Samtidigt tänker jag att jag kanske kan lära något av dig, och försöka göra mer så. Inte peta i det, inte lägga mig i processen😊

Hoppas ni fortsätter på i allt positivare riktning och du kan vila i det🪷🤗

Kameleont
mån, 2026-02-16 - 19:21

@esterest Fint att läsa var du är nu. Det sköra låter varsamt fint o inger hopp. Blir lite rörd när jag läser om dina tankar kring att säga 'älskar dig' tillbaka på olika vis beroende på...

Relaterar mycket till er tystnad. Min man o jag är på en annan plats i denna galna alkodans, men tystnaden är i allra högsta grad närvarande. Vi pratar så klart - om andra saker än det som är det viktiga.
Fortsatt lycka till!

esterest
sön, 2026-03-08 - 09:46

Tre veckor sedan min förra anteckning.
Det har gått ganska bra. Vardag går bäst kanske. Rutiner fungerar. Gå-ut-grejer och resor är lite mer krävande inslag.

Så flög topplocket en andra gång igår.
Precis som förra gången var det lite oförberett i stunden. Mitt i frukosten på ett café. Men kanske säger det något om mitt egentliga tålamod. Han kom hem onykter kvällen innan, rättfärdigade sina glas, hade inte ätit, uppträdde klumpigt och sa inte snälla saker.

Att topplocket flög dagen efter var för att han ville boka in oss på en weekend med vänner. Som om kvällen innan inte var ett problem. Jag svarade med att jag bad honom söka hjälp för sin alkohol, imorgon måndag. Om han väljer att inte göra det så behöver vi flytta isär.

Så där är vi nu. Mitt i äktenskapets största ultimatum.

november25
sön, 2026-03-08 - 17:07

@esterest oj vad stort. Hur tycker du att det känns?

Ibland kan det vara skönt när valet äntligen ligger på den andra personen. Men också ångestfyllt.

Hoppas att han äntligen vågar ta steget att söka hjälp så att ni kan komma vidare🙏