Varit helt alkoholfri i 3.5 år. Dock är sorgen av att bli lämnad nästan helt själv så stor och stark. De enda som finns kvar i mitt liv är mamma och mina två yngsta barn (unga vuxna).
Att jag varje dag väljer bort alkoholen är nu ganska enkelt. Det är egentligen inget jag tänker på längre. Vill verkligen inte ha det och saknar det inte alls. Däremot är jag så fruktansvärt ensam och ledsen. När botten blev nådd för 3.5 år sedan lämnade min särbo sen drygt 8 år mig. Han bara drog och hörde inte av sig. Efter 6 månader kom han och hämtade lite grejer och efter det hördes vi lite sporadiskt men mina känslor var borta då jag blev så besviken att han bara drog. Förstår ju verkligen att han var besviken på mig med men då vi alltid pratat om att bli gamla ihop och att vi var varandras själsfrände trodde jag att han skulle finnas vid min sida. Mina två äldsta barn ville inte prata med mig och så har det varit. Jag skriver till dom minst en gång i månaden och får korta svar. Ibland inte alls. Då jag inte haft några direkta vänner innan så är det tomt på den fronten också.

Känslan av att klarat av detta helt själv är ju en bra känsla men jag känner mig tom. Jag försöker göra saker jag gillar men att alltid behöva göra det ensam är inte så roligt. Att alltid vara själv på t.ex. helger och högtider är numera så trist. Dock är jag glad att jag valt bort alkoholen.

@Tissmi Det låter jobbigt att känna sig så ensam som du gör. Så ska det inte behöva vara. Ändå andas ditt inlägg en viss optimism. Du har några nära och alkoholen är borta. Det som varit går inte att ändra, bara nuet och framtiden. Du låter som en klok och omtänksam person och jag önskar att du hittar ett nytt sammanhang som ger dig den gemenskap du så gärna vill ha och behöver i ditt nya liv. Vad har du provat hittills?

@Dragonfly tack för dina fina ord. Har egentligen inte testat något. Har precis börjat nytt jobb och börjar att trivas väldigt bra med två av kvinnorna där. Känns skönt. Den ena frågade om vi skulle hitta på något någon dag. Känns riktigt härligt.