av Kärringen

Kärringen
mån, 2026-03-09 - 00:32

Min sista tråd!

Då kommer den, den sista det trodde jag aldrig jag skulle skriva någonsin. Jag lämnar er för jag har ett liv att leva och ett liv som har utvecklats till ett spännande och levande liv.

Brytningen kom med en man som fick mig att uppleva livet på helt nya villkor. Men för att inte hamna i gamla hjulspår så började jag bygga mitt eget, gick med i en hårdrocks kör, började en skrivarkurs, går biblioterapi och ska börja träna .

Successivt kom det ett självförtroende och en självkänsla jag inte ens trodde kunde finnas och det känns fantastiskt. Det känns som det är 2 liv, det som var som numera känns som det är 100 år sedan.

Jag kommer aldrig vilja ha ett traditionellt förhållande igen. Nu blir det på helt annan plan, 2 separata liv som ibland möts och mår bra idet.

Är så tacksam för detta forum och alla som orkat stöta och blöta, det blev sin lilla tid 9 år i ett förhållande som utplånade mig totalt. Så detta är min revansch.

Vill skriva detta för det finns hopp, man måste bara våga tro det och sen agera efter det man för dig själv känns rätt.

Tack alla ❤️

fooliehutten
mån, 2026-03-09 - 13:23

@Kärringen, tack för din tid här och dina inlägg. Att vara ensam i tvåsamhet är en öken och för många som lever under denna tyranni är du en sann förebild i att du bröt med detta. Kram på dig rocka loss rejält i kören👌🤠♥️

Självomhändertagande
tis, 2026-03-10 - 05:44

@Kärringen
Åh, vad fint att läsa! Jag tittar in här ibland. Jag är så tacksam för att jag har fått så mycket stöd och värme här. Jag är en människa som organiserar grupper på olika sätt. Och det är så ofta som jag leker med tanken att träffas irl med de som jag skrivit med. Men ett anonymt forum ska vara anonymt och att arrangera träffar med oss som lämnat och tagit oss vidare. Det är en fin tanke. Men svårt att genomföra.
Anledningen till att jag skriver här då och då är för att det är bara ni som förstår. Det finns säkert massor därute som förstår, men de ger sig inte alltid till känna.
För ett liv som medberoende är riktigt svårt. Det är svårt att erkänna det. Och det är svårt att ens se att man är det.
Grattis till ditt nya liv. Njut av det. Varje dag. Det gör jag!
Kram!