Ja, nu räcker det. Jag är så less på att vakna dagen efter och må skit, ha sån jävla ångest över vad jag har eller inte gjort.
Har kommit på att starka känslor spelar stor roll i mitt drickande.. Men sådana tillhör ju livet, så hur lär man sig att leva med dessa känslor utan att behöva bedöva sig?

Hej. Du är inte ensam att känna så, känner igen mej själv i vad du skriver. Vaknar och mår skit, och förbannar mej själv för varför jag drack dagen innan, och lovar mej själv att nu får det vara bra.
Men ändå fram på eftermiddagen och kvällen så är man där och tullar på förrådet. Har dock sedan en tid laddat upp med alkoholfri öl, det tycker jag funkar bra. Men som många säger, det första glaset bestämmer du, resten är det alkohol djävulen som styr. Men vi kämpar på, det skall ordna sej 💪