Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

Vad härligt att det går så bra för dig Santorini!! Jag har en massa LCHF-frälsta kollegor på jobbet och det verkar ju faktiskt som att det fungerar riktigt bra, om man inte fuskar som du så riktigt påpekar! Och att dessutom kunna slänga blodtrycksmedicin, vad skönt. Jag är en sådan som tycker att man ska äta så lite mediciner som det bara går!!

Apro på att sockerberoende startar i tidig ålder, Hösttrollet, när jag läser om dit bitsockersnattande kom jag att tänka på när mamma bakade och hade glömt köpa vaniljsocker. Jag var väl kanske 5-6 år då och hon skickade iväg mig till affären, inte alls långt hemifrån. Vad gjorde jag då? Jo, satte mig bakom affären och molade i mig vaniljsockret tills jag kom på att mamma ju stod därhemma med smeten på gång. Helt oskyldig kom jag hem och mamma undrade varför det tog sådan tid "jag vet inte" svarade jag med framsidan på jackan alldeles full av vitt pulver... jo, jo, se hur det gick sen...

Jag har ju dessutom börjat röka igen!!! Fast idag slängde jag ut paketet - nån jäkla måtta får det faktiskt lov att vara. Skall ge mig på sockret sedan också!
Kram på er.

Stigsdotter

...säger den ammande vännen som bjudit på middag. Jag hör mig själv säga "det gör inget för jag har slutat dricka alkohol". Visst är det knepigt ändå att man måste ursäkta sig lite, istället för att bara ställa fram det man vill bjuda på till maten - utan vidare kommentarer? Jag hade ju inte förväntat mig någon alkohol hemma hos en nybliven mamma. Lite senare tog hon upp ämnet igen och frågade och jag, ja jag tycker det är konstigt att säga att jag är alkoholist när jag inte är bland andra alkoholister. Det känns som om det är ett sådant laddat ord på något vis.

Men jag berättar ändå för henne hur jag har mått, varför jag väljer att inte dricka osv. Det blir ett bra samtal. Och det slår mig att här är en tydlig vinst , något jag fått nu när jag inte dricker längre: det finns runtomkring mig några riktigt bra människor som jag tidigare inte riktigt brytt mig om, på något sätt har de varit för "tråkiga" eller för "töntiga" osv. (de har helt enkelt inte varit lika intresserade av att dricka som jag). Trots att jag egentligen inte förtjänat det finns dessa människor kvar i min närhet och jag kan nu välja att ta in dem i mitt liv. Jag har nu denna förmån. Det känns som en stor vinst faktiskt!

Detta är jag tacksam för!

Tilde

den bästa ensamresan...
kommer att ge dig mycket att få vara med ditt nya själv...

Tilde

Rasputin

Jag beundrar dig. Söker din rygg. Är så oerhört vilsen i nykterhet. Tar en bersa nu. Tog Antabus innan.Ok inte falligt tillbaks, men är rädd.

Nynykter

Hej på er!
Jag blev så inspirerad av den där sidan om sockerberoende samt Santorinis lyckade LCHF-satsning, så nu äter jag enligt LCHF. En stor omställning för mig som är en riktig pasta- och brödmänniska! Men jag tänker att om jag har klarat av att sluta dricka, då klarar jag det här ocskå. När jag slutade dricka började jag unna mig en massa godis. Det kunde jag ju göra eftersom jag sparade in på vin-kalorier, eller hur..? Men tyvärr överkompenserade jag nog lite, så nu har jag dragit på mig ett par kilon för mycket. Det är väl inte hela världen, men det oroar mig mer att godis-begäret tycks bli allt större plus att jag uppvisar ett missbruksbeteende. Planerar för mitt ätande, äter i smyg, behöver allt större mängder...
Undrar just vad hjärnan ska hitta på nu...Kanske den lugnar ner sig? Eller så kan jag bli träningsberoende. Tycker att jag har börjat öka yoga-doserna misstänkt mycket :-)
Kram från Nynykter

höst trollet

är konstant ;-P. Men hellre mer ofarliga laster än alkohol! ;-P
Jag tror inte att man bara kan sluta med något, utan att man medvetet eller omedvetet, byter ut det mot någonting annat..
Vi får väl se till att vi byter ut våra o-vanor, mot mer nyttiga sådana?
Tyvärr, verkar det vara svårt att få sådant som man förut tyckte/alltid tyckt, var tråkigt till vana..
Typ, putsa fönster, ta tag i den där högen med kläder som behöver småreparationer, städningen av förrådet.. *fniss*
Men jag tror att det är helt lugn att öka yoga-dosen.. Så länge du inte försakar hela livet, för yogan :-)
kram trollis

jag tycker att det är bra att du provar med LCHF. För mej känns det rätt att göra en ordentligt förändring, inte "bara" sluta med vinet. Det har inte fungerat så bra förut utan jag måste känna att det är en del i ett större sammanhang. Och det sporrar ju när man får positiva resultat. Jag har dragit på mej en massa övervikt av allt vinpimplande och jag vet ju att ingen diet skulle fungera om jag fortsätter med det. Så det blir bäst med hela paketet. Hoppas nu att det fungerar för dej. Jag har prövat GI förut och det gick också bra men jag upplever det som svårare. LCHF är så enkelt sen jag föstod att jag inte behöver äta en massa grönsaker om jag inte vill eller har hemma. Jag behöver inte heller motionera en massa om jag inte vill. Såklart underlättar det ju och det är bra för välbefinnandet. Det blev också en lättnad att inse att jag inte måste äta flera mellanmål, det är inte ens önskvärt. Det fungerar med enkla medel när man kommit underfund med det. Jag har bakat sesambröd men saknar faktiskt inte alls brödet på morron utan ser riktigt fram emot min goda yoghurt med blåbär och nötblandning.

Det har förstås hänt att jag hamnat på nåt kalas och inte kunnat undvika att ta en bit tårta t.ex. Det är helt ok och inget mer med det men nog fasen kommer sockersuget lätt fram om man ger efter. Så för mej får det nog bli största möjliga avhållsamhet från socker och mjöl också förutom vinet då. Det fina är att jag inte saknar nåt! Jag tar lite 86% choklad, det ger inget sug och är alldeles lagom. Jag har faktiskt inte ätit en frukt på 13 veckor, det är lite konstigt men jag saknar inte det heller. Fast det ska jag nog äta lite sen när jag nått min målvikt. Lycka till!

Dompa

Visst är missbruket konstant. Ngt ska man ha. Som småbarnsföräldrer (fast nu är de mina kanske inte är små längre) så har jag och min ex alltid givit ongarna kött...trots att jag vägrade äta det (pga. djurtransporterna) men sen ett par månader så vill jag bara ha kött. Antar att det är sundare än socker/cigg men det äcklar mig. Skiten luktar uppriktigt sagt skit/illa. Ja ja. Men jag iaf. nykter...man får väl ta det. Nasty habit. Men jag tror att allt är bättre än A. /R

Stigsdotter och Dompa - syster och bror. Är glad att ni finns och tacksam att jag fått möta er. Tänk att vi möttes just här som vi möts med våra sannaste jag. /A

Nynykter

Nu har jag läst den där boken Hjärnkoll på vikten. En sak som jag tog till mig är att allting vi använder som belöning kan bli ett beroende. Hjärnan är så pigg på att belöningscentrat ska bli aktiverat att den liksom säger till i förväg. Nu skulle det väl vara gott med ett glas vin? Snart får du ta den där enda chokladbiten som du unnar dig efter middagen...

Det är ju både goda och dåliga nyheter. Goda såtillvida att vi kan lära hjärnan att bli beroende av bra saker också, förutsatt att de är förknippade med positiva känslor. Det får bli yoga då (och en sak till som jag av anständighetsskäl inte tänker skriva om här). Men ingen tokyoga. Tack ändå Stigsdotter! Och tack Santorini för din uppmuntran! Och Dompa, ditt köttätande beror kanske på att du slutat döva din kropp och istället lyssnar på den? Du kanske behöver bygga upp kroppen lite?

Allt tal om beroendepersonlighet och missbrukspersonlighet blir lätt väldigt negativt. Ungefär som att en del av oss är dömda att för evigt ägna oss åt ohälsosamma aktiviteter av ett eller annat slag. Jag tror istället att en del av oss har ett känsligare beköningssystem än andra (ni hör, det låter genast bättre!) och att vi kan lära oss att bli belönade av saker som är bra för oss.

Kram från Nynykter

höst trollet

Nej, vi som är "beroende" är inte sämre personligheter.. ALLA människor har någonting som "triggar" deras belöningssystem (det är så vi är funtade) Kruxet är väl bara att det andra har som "belöning" inte märks lika väl som ett "beroende"
Inte anses väl städnarkomanen, sportfånen, den strängt bokstavtrogne "gräsätaren" (förlåt alla vegetarianer, jag har verkligen inget emot er!) som "negativa personligheter" på samma sätt som vi..
Men visst låter det bättre med "känsligt belöningssystem"..

jag håller med om att det låter negativt, som om man inte kan ändra på det. Men inte är vi dömda för evigt inte:). Det tar bara ett tag att lära om sej, att inte välja snabbaste vägen. Jag måste ändå medge att jag blivit lite beroende av mineralvatten, vill helst ha det hemma och dricka ur ett fint glas. Men det är ett beroende jag kan leva med, enda nackdelen är toaspringandet:). Jag ska så småningom trappa ner det också, det går nog lättare.

höst trollet

som kommer till användning, Santorini! Och se ditt toa-spring som nyttigt, du RÖR på dig ;-)
Satt faktiskt igår och tittade på Vetenskapens värld (svt) där de tog upp det här med bl.a intensivträning..
Mycket intressant, att man bara genom att stå upp/ställa sig upp några gånger i timmen, gjorde av med massor av kalorier..
Dessutom, journalisten/försökspersonen förbättrade sin glucostolerans(minskad risk för diabetes!) bara genom att cykla INTENSIVT 3 minuter per vecka!(på testcykel)Han blev inte ens svettig..
Så fortsätt du att dricka fint mineralvatten ur de allra vackraste glasen! det är du värld. Dessutom kommer glasen till användning istället för att stå i skåpet, bli flottiga och samla damm..
Ska nog göra som du, för jag vill inte slänga dem ;-)
kram trollis

Dompa

Ja du min ljuva dufva. Hoppas du har haft tid att tänka mkt...och bara på dig själv och på vad du vill ha ut av livet. Vi har nog alla saknat dig här!

Så berätta om resan och alla nya väskor du har köpt ;-). Förstår ju om du inte hinner plita ner ngt idag. Gubben och småttingarna ska väl få rå om dig...men när du hinner.

Kram och så.../R

Nynykter

Jaha, nu har jag blivit frälst igen. Förut var det nykterheten och nu är det LCHF. Jag har snart blivit av med de extraktion jag drog på mig när jag blev nykter, men viktigast är att jag blir så harmonisk av den här dieten. Tidigare har jag varit en sån där människa som blir typ galen om jag inte får mat på bestämda tider. Nu blir jag hungrig men inte galen och mitt humör har blivit mycket jämnare. En effekt som även nykterheten hade för övrigt. Snart kommer jag att vara lugn och fin som en buddha, bara sitta med korslagda ben och betrakta världen med ett upphöjt leende.

Adde: Jag håller med om att två kilo inte är så mycket att skriva hem om, men det var liksom två kilo för mycket eftersom jag inte var direkt trådsmal innan heller. Framförallt stämde de inte med mina bilder av hur jag skulle rasa i vikt när jag slutade pimpla vin :-)

Santorini: som du märker är jag helt på din linje. Har ALDRIG tidigare gått på en diet som inte är det minsta plågsam (jo, OK, när jag råkade hälla koriander istället för kanel i den dyrbara, hemgjorda LCHF-müslin, då var det lite plågsamt). Du gjorde helt rätt som gick all in med en gång!

Stigsdotter: välkommen hem! Jag hoppas att du har haft det underbart trots kypare med klent förstånd. Det är få saker som låter så otrevliga som tyskans "Raus!" :-(

Kram på er!

Nynykter

sak hade de fel om på behandlingshemmet :-)) När jag kom in gnydde jag lite över min låga vikt och sjuksyrran sa att "Du kommer att gå ner ännu mer nu när du slutar att dricka"

Fel,fel,fel............:-)))

2 kg i veckan under behandlingen tickade vågen på !! Summa 8 kg upp på en månad !!

Men jag är nykter och det är det avgjort viktigast för mig :-)

Dompa

Saknar dig mycket! Inte som NN, som en syster. Min saknad är lite mer "dirty"...men ändå djup.

Hoppas allt är ok med dig och att det bara är tidspress, alternativt att du tröttnat på forum som gör att du är tyst. Att det inte är ngt allvarligare.

Kramar/R