av Adde

..

Adde
tors, 2012-10-11 - 09:19

känner igen det där :-)) Varför inte ringa ibland och säga att det går bra ?? Uppmuntrar åt båda hållen så att säga ! Det är som jag säger att bara vetskapen om att hjälpen finns ett samtal bort hjälper oerhört mycket. Undrar hur många i Sverige som har mitt telefonnummer men som aldrig ringer ?? Hahaha , jag är nog tyvärr lika dålig på att ringa och tala om att det går kanonbra just nu :-( Måste nog bättra mig där :-)

Adde
tors, 2012-10-18 - 08:58

var otroligt bra och jag är så glad över att få uppleva detta. Skratten, kramarna och den där pigga blicken hos vänner som mår bra i sin nykterhet är så obetalbar. Att se hur vi kommer från så olika förhållanden och miljöer och ändå är så lika varandra i vår sjukdom och hur vi kan skratta med varandra när historier berättas om hur det en gång var och hur tokigt vi gjorde då och finna att det egentligen bara var en annan variant på hur jag gjorde.

En del nya dök upp och blev helt chockade över stämningen och bestämde på stående fot att detta ska de fortsätta att åka på för de insåg ju direkt att det är en stämningshöjdare som heter duga och att man får många nya och fina puffar in i nykterheten. Att inse att man är i ett gäng som hört, och använt, alla lögner själva gör att man blir riktigt avklädd och inte kan gömma sig. Lära sig att vara sig själv utan mina gamla dimridåer är den största gåvan och tryggheten jag fått i min nykterhet.

Just likheten och identifikationen med andra alkoholister var, och är, en förutsättning för mitt mående. Den dag jag tror att jag kan sköta min sjukdom på ett annat sätt och gå min egen väg som jag gjorde i mitt tidigare liv, då är mitt återfall inte långt borta. För mig var det ju en enorm lättnad att se och höra människor som hade gjort samma tokigheter som jag och inse att jag inte var ensam. De hade provat alla sätt som jag gjort med att hålla upp, dricka annorlunda,bara på helger mm mm men inget hade funkat. För dem heller. Jag insåg att jag inte var så korkad, jag har en sjukdom som gör att jag gjorde på precis samma sätt som alla andra i mitt aktiva liv.

Efter ett par sådana här fullmatade dagar blir det tyvärr som ett vakum när jag kommer hem till vardagen igen, jag saknar verkligen gemenskapen. Men jag vet ju också att skulle detta vara vardag för mig så skulle ju inte känslan bli så övertygande och stark. Så därför har jag bestämt att låta sköna efterdyningar låta mig njuta av mina intryck och att det är helt ok att se fram mot nästa möte med vännerna.

Idag väljer jag att inte dricka och jag ska ta hand om mig för att jag ska kunna skapa ett så bra liv i nykterhet det bara är möjligt.

Stigsdotter
lör, 2012-10-20 - 00:30

Det är som när man är på ett möte och någon (eller jag) berättar något tokigt man gjort och de andra skrattar! Skrattar igenkännande & nickar. Det är verkligen skönt och ger lättnad - jag är inte ensam om detta tokiga!!

Tilde
tors, 2012-10-25 - 11:21

Tidigt i augusti gav du mig rådet att öppna upp mig och börja prata.
Nu är det snart november och mycket har förändrats. Jag har börjat prata! Och framför allt att TILLÅTA känslor som sorg o rädsla... visste inte att jag hindrat mig själv från att släppa fram de känslorna. Det skedde succesivt under några år och allt stoppades in och slöts om hårt.
Sakta har jag hittat vägar att börja öppna upp och allt är på god väg. Jag fann vägar som jag tror är bra för mig, de känns "rätt" för det finns en livsglädje som jag känner igen från förr och det finns ett förtroende till mig själv.

Jag tror våra sätt att hitta rätt eller hitta fram dit vi en gång var eller dit vi aldrig var, men vill söka för vi vet det finns. Vägarna dit är alla olika. Du tipsade mig om AA. Jag är övertygad om att det är bra för många men för mig lockade det inte.
Jag har hittat flera olika sätt att bearbeta mina upplevelser och det som varit min livsresa de senare åren. Känner mig så mycket starkare nu.

Ni alla på Forumet är en jättestor del i att jag mår så bra som jag gör.
Vi tipsar i smått och i stora frågor, vi bekräftar varandra... vi blir sedda och vi bryr oss om varandra.
Minns så väl det du skrev om att jag skulle öppna upp mig och jag tyckte det kändes som ett berg att ta sig över. Nu är jag över toppen!
Ha det fint Adde!
Systerlig kram Tilde

Adde
tors, 2012-10-25 - 11:36

härlig läsning att du kommit ut från ditt skydd !!

Jag blir underbart glad att du kommit så långt och att du hittat din väg och ser en lösning :-))

Tack för att du skriver och delar med dig Tilde !!

Kramar i massor ♥

NyMan
tors, 2012-10-25 - 14:14

...och kan bara instämma, Adde. Jobbigt att läsa, men väldigt givande och nyttigt. Mmmmm...
Vi är ju faktiskt också bara vanliga grabbar, som har samma inressen och försöker leva samma liv som alla andra grabbar. Skillnaden är att vi har försvårat allt så otroligt mycket under, ofta, en förhållandevis lång tid, att det förmodligen tar minst lika lång tid att lära sig leva på ett annorlunda sätt, fast med samma längtan, drömmar och framtidsplaner som alla andra grabbar.

"Jag vill bara leva ett vanligt liv..."

Jag själv vill leva ett Ovanligt liv, ett liv där inte A-guden bestämmer vad jag kan/vill/orkar göra! Och i mitt fall har det inte varit särskilt vanligt den sista tiden.

Undrar hur många av grabbarna runtomkring en själv, i den närmsta omgivningen, som hade behövt en ordentlig kramm och den genuina titta-in-i-ögonen-undran: Hur är det med dig, egentligen?

Ingen sa något till mig. Ingen alls. Ska jag ta det som ett tecken på att ingen tänkte tankarna eller märkte något?? Nä...tror inte det...
Men vi är förbannat rädda för att klampa in i andra människors liv, jag är också det! Hur kan man bry sig om någon på ett ärligt sätt när det gäller det svåra med överdriven alkoholkonsumtion, utan att komma med pekpinnar och förmyndarattityd? Det ÄR ju jättesvårt, fast ändå livsviktigt kanske...

Jaja, länken ovan ger förmodligen upphov till en hel del reflektions- och självutvärderingsarbete i e.m. men nu måste jag sluta, för att ta mig vidare till min terapeut, där jag kan fortsätta mitt arbete med att bena ut mig själv.

Må så gott, så hörs vi senare!/NM

Dompa
tors, 2012-10-25 - 16:37

Även jag instämmer. Bra artikel. Tack Adde...utan dig hade jag missat den då jag alltid trott att tidningen var en "ansiktslyft" porrblaska ;-)! Man lär sig ngt nytt varje dag. /Dompa

PiL
fre, 2012-10-26 - 14:52

Instämmer i kören, otroligt bra artikel. Mest förvånande är att den publicerades i Cafe, enligt min fördomsprofil är det motsatt propaganda som förs i den tidningen. Har varit inne på det tidigare, men upplever att 80-talister (och yngre) inte är fullt lika besudlade av den skam som omger ämnet alkoholism generellt. Jag känner till två av varandra oberoende i åldersgruppen som kort och gott konstaterat fakta kring sin dysfunktionella relation till alkohol, utan att på något sätt linda in det i några vita lögner. I det ena fallet var det uppenbart problemdrickande men i det andra fallet hade jag aldrig kunnat gissa att där skulle finnas problem.

Adde
fre, 2012-11-02 - 16:56

tankar väcks av ett fint inlägg fina Viktoria skriver i Stigsdotters tråd.

På ett sätt kan vi beroende som kommit hit känna oss stolta över att få ingå i en så fin gemenskap som det här forumet, att få dela varandras liv så nära det bara är möjligt på ett anonymt forum.

Jag har många gånger tänkt att folk utanför vår krets egentligen ska vara avundsjuka på det som vi får av varandra här och som hjälper oss så mycket. I vilka andra sammanhang lär vi oss så mycket av andra än här ? I vilket annat sammanhang kan vi öppna upp oss så totalt som vi har möjlighet till här om vi vill det ? I vilket annat sammanhang kan vi visa oss så sårbara och mjuka människor som just här ? I vilket annat sammanhang skulle vi slippa att folk ser ner på oss som är beroende och inte dömer oss ?

Stigsdotter skriver om att bli sedd och att folk ser, med ärliga ögon, rakt in i mina ögon när jag träffar likasinnade och att jag kan känna att jag är en egen person med egen kraft och framförallt, jag är NÅGON och inte bara en alkis. Jag har tagit fasta på det när jag presenterar mig på AA-mötena med : Jag ÄR *adde* och jag är en alkoholist. Jag har märkt att använder jag samma typ av presentation (utelämnar det sista ledet då :-) ) när jag träffar nya människor så får jag respekt med mig direkt, jag får en bra kontakt på det mänskliga planet, jag ÄR någon, inte bara nån i obestämd form. Det blir efter ett tag en typ av affirmation som stärker min självkänsla.

Idag är jag stolt över att få vara tillsammans med er och dela mitt liv och känna att jag gör något bra för min egen skull och kanske kan få visa lite på hur min väg i nykterheten ser ut.

Jag är en stolt, nykter, alkoholist.

Ha en nykter och trevlig helg alla !!