av Harry den Trötte

Första gången jag skriver här, hoppas någon orkar läsa min tråd. Finns säkert tusen likadana...

Tog mig ett återfall i torsdags, frun och barnen bortresta över helgen. Blev en halva gin tillsammans med lite vermouth. Vaknade upp tokbakis i fredags och det blev en liten återställare rödvin på förmiddagen. Slutade givetvis med att jag drack hela dagen och sedan lite på lördagen också innan jag däckade av utmattning vid kl 18.

Känner mig så trött, ledsen och besviken på mig själv. Jag borde ha tagit Antabus som jag har hemma redan på torsdagen men på nåt vis fick alkoholdjävulen mig att avstå från det...

Drack inget igår (söndag) och har inte druckit idag heller. Sitter nu på jobbet med svår ångest och fysiska bakfyllesymptom.

Jag var på så god väg med att sluta med alkoholen men på senaste har jobb och familj varit mycket ansträngande. Antar att det var den kortsiktiga avslappningen, att för en kort stund få känna sig fri från alla krav och måsten, som vann - igen.

Känner mig helt utplånad just nu, skulle behöva sova men ångesten river i mig. Med jämna mellanrum får jag lust att ta den enkla vägen - en återställare - men jag har tagit en Antabus och bestämt mig för att avstå. Hoppas på att somna ikväll istället så kanske ångesten är mindre imorgon.

Skulle behöva vara stark nu, men jag känner mig så svag...

Harry den Trötte
ons, 2012-10-31 - 12:39

Jag har ok stöd hemifrån, men det finns fortfarande lite att jobba på. Min fru har förstått att jag inte kan hantera alkohol och att det är som om jag är allergisk emot det eftersom jag inte kan sluta när jag väl börjat.

Dock tycker hon att det är lite pinsamt om jag helt avstår från alkohol när man är bortbjuden osv. Detta eftersom det då blir uppenbart att jag är en av dem som inte kan hantera det, vilket fortfarande tyvärr är lite av ett socialt stigma i vårt samhälle.

Hon tror också att det går att lära sig att hantera att dricka - och man får nog ha förståelse för att det är svårt för någon som inte har problem med alkoholen - att förstå att det inte går för en alkoholist (det har uppenbarligen varit svårt för mig att inse det så det är kanske mycket begärt att min fru ska förstå).

Jag planerar att inom kort prata med henne igen om att det får bli så att jag avstår helt framöver och att hon snarare borde se det som en styrka om jag lyckas med det. Tror att jag får ta upp allegi-analogin med henne igen, den ger en bra bild av hur det faktiskt är.

m-m
ons, 2012-10-31 - 12:59

Jag tror att det är svårt för någon anhörig, precis som för oss, att tänka att man måste helt avstå från alkohol.

För vem är man om man inte kan dricka en öl, en drink eller ett glas vin tillsammans med andra? Det är ju en del i ett sätt att leva. För mig känns det jättetufft att tänka på att helgkvällarna med tillhörande alkohol inte kommer att vara desamma. Då tänker jag ju inte hela tanken med ångesten, och bakiskänslan mm utan bara det positiva med alkoholen. Jag tror inte min man heller riktigt inser hur jobbigt det är, eller hur stor del alkoholen faktiskt tar i mitt liv.

Samtidigt är det nog precis som du säger att, det måste tas upp och prata om. Jobbigt.

/m

Harry den Trötte
ons, 2012-10-31 - 14:04

...att avstå helt. Det har tagit mig flera år att komma fram till att det inte går att dricka alls för mig. Det är så integrerat i vårt sociala liv att dricka alkohol och det går inte att komma ifrån att det är lite annorlunda att vara absolutist.

Alkoholen är dessutom så förrädisk mot vår hjärna. Efter att man gått igenom den svåra perioden med bakfylla, ångest mm så försvagas sakta men säkert de dåliga minnena - men de positiva minnena finns kvar och man börjar fundera på att bara ta en liten drink. Det borde jag väl kunna hantera?

Dock måste jag säga att min personliga erfarenhet är att det inte alls är så svårt att ta bort alkoholen från helglivet, man anpassar sig mycket snabbare än man tror till alkoholfria alternativ. Det är också otroligt skönt att vakna helt nykter en lördag, man känner sig pigg, stark och tycker om sig själv.

Vill tillbaka dit nu efter att jag tog ett återfall i helgen. Det var inte värt det, tro mig. Kommer att vara lite kämpigt nu ett par veckor framåt men jag vet att till slut kommer man fram till målet och finner ro. Jag har gjort den här resan förut - alltför många gånger. Min förhoppning är att det blir den sista.

Lycka till och skriv gärna om du vill diksutera något!

vill.sluta
ons, 2012-10-31 - 14:09

Förklara att du har utveklat en allergi mot alkohol som gör att när du väl börjat. ett glas en mun etc.
Så slår din allergi till och du vill ha mer. Kanske inte dpå för stunden utan du tar det när du sedan kommer hem.
En person som är nötallergiker får väl ALDRIG höra.
-Allergisk? Ska du inte prova en liten bit, det kanske inte är så farligt.
Nä för alla vet att nötallergiker brukar svullna upp i halsvägarna. Och därigenom få problöem.
Men alkoholallergi är lite värre.

Trollis berättade om en bekant eller vad det var som var nykter i 8 år.Samme person hade sagt att hen klarade inte en droppe alkohol.
Efter 8 år hände ngt, hen provade och sitter nu tyvärr på bänken..............
Även jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt att bara tänka tanken.
Men men, saknar man den där genen i skallen så blir man lätt allergisk.
Även du!
Din fru borde vara mer förstående, och det är en villfarelse att tro att folk skulle rynka på näsan över att man inte dricker.

DOM BRYR SIG INTE!!!!!

Möjligen att dom tycker det är bra, fler borde pröva ett uppehåll.
För att sedan snabbt konstatera:

-Men inte JAG! Jag har inga problem.................................. tjena!

Du är grym Harry, rätt ensam på din väg. Men var inte orolig, vi sitter en hel bunt i kupéen här på tåget.
Hoppa på vid nästa station när tåget dundrar förbi.
Med oss är du aldrig ensam!!!!!!!!
//A

Harry den Trötte
ons, 2012-10-31 - 15:34

Det känns bra att ert stöd här på forumet och dessutom kunna prata med folk som förstår. Det känns helt klart ensamt ibland när man bara har sina demoner att umgås med.

vill.sluta
ons, 2012-10-31 - 16:04

Förstår hur DU känner dig. I början på oktober var jag sååå på och ville förändra världen.
Men sedan springer livet och tiden ilapp en och man blir bara såååå tröttt. Vill sjunka genom jorden!
Så viskar kompisen som häckar på axeln...... (men vafaaan, vad kan hända? det är bara du....njut lite i lugn och ro...)
Så smäller det till, minst när det skulle hända.
Och vad gör vi sen?
Som Flink skrålar man att "Jag reeeeser mig igen".
Men sen då?

Så otroligt skönt med detta forum. Bara vara........ och för sig själv så försöker jag intala mig...
INTE IDAG, och hellst inte imorgon heller.

Det är jobbigt, tufft. Känns i bröstet. Men jag SKA INTE!
Till er alla, happy halloween!
//A (Inte idag......eller ikväll.....)

m-m
ons, 2012-10-31 - 16:04

....är nog så skrämmande att tänka på. Känsla av misslyckande som man inte vill ha. Det är viktigt att inte fastna och skuldbelägga sig för det, (är ju lätt att säga, men kanske svårare att göra själv...)

Det är nog så som vill.sluta skriver att andra tycker kanske inte att det är så konstigt men jag förstår på ett sätt din fru. Alla är vi väl mer eller mindre rädda för att visa upp vad vi har bakom våra fasader. Jag också. Det är väl därför det är lätt att skriva relativt öppet här ist för att prata med familjen eller de vänner som man har. Rädslan för att bli dömd av andra ska nog inte underskattas i det här läget. Man slår ju tillräckligt på sig själv utan att behöva klander från någon annan.

Men det är ju såklart viktigt för att du ska kunna lyckas i långa loppet viktigt att du har hennes stöd fullt, ut utan att hon skäms om du avstår helt.

Tack, jag skriver kanske mer, och detsamma, viktigt att resonera lite om demonerna....

/m

Dompa
tors, 2012-11-01 - 05:32

Samma tanke slår mig åter och åter. Jag tror att när vi försöker sluta så fokuserar vi ofta fel. Hela tiden på vad vi "missar". Vad grannar/omvärld ska säga. Hur förbaskat svårt det ska bli utan ventilen...

Kanske borde tankarna ligga mer på vad vi får med ett nyktert liv. Då menar jag inte det kortsiktiga "vakna utan bakfylla" eller kunna "se folk i ögonen". Snarare modet att våga leva. Att våga säga ja/nej som det passar.

Harry; Din väg med antabus och psykologkontakt känns helt rätt. Ibland måste man bara inse att detta fixar jag inte själv. Senare kommer det andra...att börja våga känna efter; Vad vill jag?

En del av oss behöver inte ens sluta dricka...nu svor jag i kyrkan. Men jag tror fullt och fast att en del kan förändra sitt drickande till ett icke destruktivt drickande. Men då måste man leva införstådd med att bilan kan falla när man minsta lilla motstånd kommer i ens väg. Jag vågar inte chansa på den vägen eftersom jag har barn.

Mycket luddigt inlägg. Vad jag ville skriva var att jag tror på dig Harry. Du har viljan, hjärnan och redskapen. Använd allt! /R

uska
tors, 2012-11-01 - 09:51

Hej Harry
Visst är det ett stort steg att ta att avstå alkoholen. Precis som
du säger bleknar minnena bort hur jävligt man hade under abstinensen.
Då börjar min papegoja kackla framåt onsdag visst ska du kunna dricka
en flaska vin till helgen, men jag måste samtidigt säga att han kacklar
lite mindre ju längre tiden går.
Visst är det skönt att vakna pigg och utvilad en lördag morgon i stället
för att hasa sig upp och kolla hur mycket man har kvar sen gårdagen, denna
energi man lagt ner A. Jag tog ett återfall efter jag varit nykter från 4 augusti
och det var för ett par veckor sedan och inte kunde jag hålla mig till e
flaska vi nejdå det blev över 3 dygns vinande. Efteråt mådde jag skit skuld-
känslorna går inte att beskriva och denna ångest som jag är så rädd för.
Har lyckats lägga det bakom tror jag och ta en dag i sänder. Jag tänker inte
hela livet det blir för tungt. Skulle så gärna vilja dricka ett par glas vin.
Det som håller mig ifrån är just att jag får en sån ångest, rädsla och vågar
knappt gå ut.
Ha det bra
USKA

Harry den Trötte
tors, 2012-11-01 - 10:15

Så var jag på jobbet igen - på 5:e dagen efter senaste (förhoppningsvis sista) fyllan. Känns ungefär som igår - betydligt bättre än för några dagar sedan men fortfarande inte bra. Har fortfarande en del ångest och känner mig fortfarande trött och sliten fysikt. Har lite tryck över bröstet och tung andhämtning - antar att det är ångesten som spökar. Har även lätt huvudvärk och det känns inte som att hjärnan helt återhämtad sig efter marineringen i helgen. Har sovit ok på senaste men känner mig ännu inte utvilad.

Känns dock bra att ha vidtagit åtgärder och sökt hjälp - jag har tidigare haft en idé om att jag måste klara av detta själv. Var därför tidigare skeptisk till att ta Antabus men har ändrat uppfattning och tycker nu att det är en trygghet att veta att det inte går fysikt att dricka alkohol.

Även kontakt med Beroendecentrum och psykolog känns bra, jag ser fram emot mötena med dem i nästa vecka och hoppas på att deras kunskaper ska ge mig ytterligare verktyg för att klara detta framåt.

Dompa, jag tror att du har rätt i att vi fokuserar för mycket på vad vi missar med att inte dricka och för lite på vad vi vinner på att inte göra det. Det är därför jag vill säga upp bekantskapen helt med alkoholen så slipper man förhoppningsvis att tänka på den alls med tiden. Även därför jag personligen haft svårt för AA - man påminns ständigt om alkoholen.

Jag har de senaste 2 åren levt långa perioder helt utan alkohol och det har varit väldigt skönt. Dock har det alltid slutat med att jag börjat dricka ett glas vin när man är på nån middag eller ett glas skumpa på någons bröllop. Det har gått bra och jag har då succesivt ökat dosen lite - vilket gått bra ända tills det inte gjort det längre.

Jag har försökt att hantera alkoholen så länge och misslyckats varje gång. Minns Albert Einsteins klassiska definition av galenskap: "Att göra om samma sak gång efter gång men förvänta sig ett annorlunda resultat".

En klok man den där Albert - jag tar honom på orden och tänker pröva en ny väg.

Tilde
tors, 2012-11-01 - 11:29

är du, det hörs i dina inlägg!
Det inspirerar ska du veta.

Det doftar framtidshopp...

Harry den Trötte
tors, 2012-11-01 - 12:44

Tilde, det känns väldigt bra att skriva av sig här och få kontakt med männskor i samma situation som förstår vad man går igenom. Stödet från alla här på forumet är till stor hjälp i en kamp som kan kännas väldigt ensam. Om jag sedan också kan hjälpa någon annan i rätt riktning blir jag mycket glad!

/H

Dompa
fre, 2012-11-02 - 08:20

Jag tror att du kan hjälpa många här på forum. Du utsöndrar erfarenhet och visar på att ibland finns inga quick fix. Man måste lägga sig på rygg och ta hjälp. Vi har alla våra egna resor bakom och framför oss...de ska klaras av själv. Men att se alternativa vägar är alltid bra.

Alberts ord...hade glömt dem. Men nu minns jag och även jag tar honom på orden. Prövar ngt annat! /R

Fenix
fre, 2012-11-02 - 10:37

galenskap Harry, bra att du påminner om Einsteins ord. Alkoholism är ju ett slags galenskap, att ständigt inta samma drog med samma resultat och ändå tro att det ska gå bra nästa gång. Har hållit på i så där 30 år nu och när jag som nu, får en glimt av att se på mig själv utifrån, så är det ju en slags idiot jag tittar på. Höll upp åtta månader men så i våras kom det där tillfället, den där gången all god erfarenhet av att vara nykter är som bortblåst, och glaset vin på festen intas och ölen dricks upp. Inte var det något glädje med det att tala om, men så var det gjort och nu sitter jag lik förbannat här och kommer inte ur det. Din tråd andas framtidstro, så här ska jag häcka framöver och idén med att beställa tid hos beroendeenheten kanske är en framkomlig väg. Har varit där förut, men varför inte prova en gång till. Hjälp måste jag ha, det är ju helt klart.
/Fenix

Harry den Trötte
fre, 2012-11-02 - 12:43

Min erfarenhet har varit dyrköpt och det har tagit mig lång tid att skaffa mig den. Jag har precis som så många andra försökt att på olika sätt bemästra alkoholen men fått se mig slagen gång efter gång.

Jag hoppas att jag nu kommit till insikt om att min enda chans att vinna slaget mot spriten är att helt säga upp bekantskapen med den. Tiden får utvisa om jag lyckas!

Jag är nu på 6:e dagen av nykterhet efter mitt senaste återfall. Nu börjar jag må bättre även om jag fortfarande har en del ångest och lider av oro för diverse sjukdomar jag tror mig ha.

Känner dock att jag är på väg in i en ny mer långsiktig fas av mitt arbete med nykterheten. Den gångna veckan har mest handlat om att finna tillbaka till "normaltillståndet".

Vad jag än stöter på för problem så är jag dock fortfarande fast övertygad om att lösningen inte finns i flaskan.

Vi håller kontakten!

/H

Harry den Trötte
mån, 2012-11-05 - 08:44

Tillbaka på jobbet efter en nykter helg. Idag träffar jag Beroendecentrum och på onsdag en psykolog. Känns bra och jag ser fram emot mina möten.

Idag är det min 9:e dag som nynykter - jag hoppas de ska bli långt flera.

/H

Tilde
mån, 2012-11-05 - 10:17

Läser dina senaste veckor. Du har hittat din väg, Harry. Att gå till botten med problemet och prata med en psykolog, hitta kärnan till varför man dövar sig med alkohol. Det är så jag tänker också, måste vara motiverad och utgå ifrån det som är "infekterat".

Du verkar veta vad du vill.
Härligt med din målmedvetenhet.
Bra jobbat!

Harry den Trötte
mån, 2012-11-05 - 10:38

Ja, det känns som jag är på rätt väg. Jag måste nog som du säger gå till botten med problemen och inte dämpa dem eller döva dem med alkohol.

Det krävs dock verkligen motivation och vilja. Med jämna mellanrum känner jag för att ge upp och fly från ångesten som river i mig - ta den kortsiktigt lätta vägen.

Jag hoppas och tror att det är värt att uthärda just nu för att få skörda långsiktigt istället.

Hur går det i ditt arbete med nykterheten?

Vi håller kontakten!

/H