av Adde

..

Adde
tors, 2012-11-08 - 15:57

alkoholist.
Är det nån skillnad på mig jämfört med andra människor som inte är alkoholister ?
Nej.
Jag har en sjukdom bland många andra sjukdomar och när jag är nykter syns inte min sjukdom.
Min sjukdom är fullt behandlingsbar om jag väljer att inte dricka.

Jag träffade en vän från AA idag som stod utanför bolaget tillsammans med andra och dividerade om vem som skulle handla. Min vän har knallat ut och in på AA men inte fått det där riktiga fotfästet.
Vi, eller snarare han, pratade om hur livet är just nu och han ser ju bara de saker han vill se för att få en anledning till att dricka. Jag sa att det skulle vara kul att se honom i lokalen i kväll och han svarar att det skulle ju inte gå för han hade ju druckit. Jag säger att det vet du väl att du är välkommen att komma dit och lyssna och bara vara med. Nej, han skäms för att visa sig full i lokalen. Men att stå mitt i centrum utanför Bolaget och vingla känns ok. Jag är rätt lång och han är längre så kramen blir inte så intensiv för jag är rädd att han ska förlora balansen och dra mig ner på backen. Han har stora fina mörkbruna ögon och ett mycket trevlig sätt fast han är full och hans leende kan nog få många att bli glada.

Det är en människa, en sån som jag, som står där i alla sin uppgivenhet. En människa värd att älska.

Jag går därifrån med tunga steg och blir uppmärksam på misstänksamma blickar från folk som inte fattar vad vi har gemensamt, folk som inte vill förstå eller lära sig. Folk som inte kan förstå hur man kan stanna och prata med en alkis och tom ta och krama på honom. Jag har idag återigen lärt mig att inte döma en människa utefter klädsel eller utseende.

Vi är alla så lika.

Harry den Trötte
tors, 2012-11-08 - 16:06

I grund och botten lider vi alla av samma sjukdom.

Vad det sen är som gör att vissa klarar att hålla sig ifrån alkoholen och leva ett relativt normalt liv med andra faller igenom fullständigt är svårt att säga och varierar nog från individ till individ.

Det kan vara små skillnader som avgör, det måste man vara ödmjuk inför.

/H

höst trollet
tors, 2012-11-08 - 17:10

Tack för att du bryr dig Adde!
Det är som du skriver, ingen större skilnad mellan oss..
Det är vi som väljer, vad vi vill "se" och vad vi blundar för och går förbi..
Jag är inte religiös i den meningen att jag går i kyrkan (har gått ur svenska kyrkan för många år sedan..) men jag kommer osökt att tänka på några bibelord, som folk (i synnerhet bokstavstrogna) borde lära sig mer av..
.. "Vadhelst du gjort, mot en av dessa mina minsta, har du ock gjort mot mig.."

Vi väljer som sagt, om vi vill möta blicken hos en medmänniska eller om vi tittar åt ett annat håll..
"Skammen" i det fallet, ligger inte hos den vi går förbi..
/trollis/
ps, kan fortfarande inte låta bli att slänga en l i t e n snöboll.. ;-D

Adde
lör, 2012-11-10 - 11:07

inte ofta jag hänvisar till AA's litteratur, tror inte det hänt nån gång i detta forum faktiskt.
Men nån gång ska ju vara den första.

Att fullborda upprensningen. Ur Som Bill ser det.sid.77

Att fullborda upprensningen.
Det händer att nykomlingar döljer obehagliga bitar i sina liv. De försöker att undvika den ödmjuka erfarenheten av det Femte Steget och tar istället till enklare utvägar. Då de tycker sig i övrigt ha levt upp till resten av programmet, undrar de varför de misslyckas. För i flertalet fall börjar de dricka igen.
Vi tror att anledningen är, att de inte fullgjort sin självrannsakan. De gjorde nog en inventering men klamrade sig krampaktigt fast vid några av sina värsta egenskaper. De inbillade sig att de blivit av med sin egoism och sin rädsla, att de blivit ödmjuka. Men de lärde sig inte tillräckligt om ödmjukhet och ärlighet, på det sätt vi finner det nödvändigt, förrän de delade hela sitt livs historia med en annan människa.
(Ur Som Bill ser det.sid.77

Att titta på sig själv och sin egna situation först och främst och rensa det som ligger gömt är så oerhört viktigt för mitt fortsatta liv som nykter alkoholist. Det finns ju en tanke bakom att ta det lugnt första året så jag hinner hitta mig själv och få en stabil, oavbruten, nykterhet. Och det finns ju också en tanke bakom behandlingshemmens krav på minst 3 års oavbruten, stabil, nykterhet för att få hjälpa till med att hjälpa andra alkoholister. Ibland hamnar jag i situationer som är farliga för min nykterhet men jag har fått verktyg till att handskas med såna situationer utan fara fast jag kanske ibland tappar konceptet helt. Jag släpper hellre en vän som återvänder in i missbruket än att engagera mig till 110% i hans liv och riskera att dras med själv i raset. Och detta med hjälp av AA's tolfte steg :

"När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter."

Idag är detta steg till ovärderlig hjälp för mig.

höst trollet
sön, 2012-11-11 - 10:05

Du har rätt i det här med ödmjukhet.. Många av oss, kan nog kännas vid att vi blir lite som "nyfrälsta".

Vi vill så gärna göra skillnad, trots att vår nynykterhet är väldigt skör..

Kanske tar vi chansen att få "känna oss" en smula bättre..?
Och som du skriver, slippa titta på de där viktiga bitarna..?!

Jag är så oerhört imponerad av er, som i flera år varit här på forumet. Som fortfarande har tålamod med oss "färskingar"..

Jag förstår, om en del tvärsäkra uttalanden från oss, får ett att le igenkännande..

Jag BJUDER på det!

TACK för att ni fortfarande orkar!

kram /trollis

Adde
ons, 2012-11-14 - 17:39

vad jag hatar droger och vad det gör med människor !!! Och att det så ofta leder till kvinnomisshandel !!!!!!!!!!!!

Adde
ons, 2012-11-14 - 20:02

Markatta ! Jag är ok men jag blir så förbannad på män som misshandlar kvinnor. Eller använder våld för att visa sin egen oförmåga att agera som en vanlig människa. Det är så lågt.

Min vän är nu på ett skyddat boende så för tillfället är det lugnt, men sen.....??

Och gärningsmannen är häktad.

Jag var bara tvungen att häva ur mig frustrationen över min egen maktlöshet.

Tack för kramen, jag behövde den !

markatta
ons, 2012-11-14 - 20:23

Jag fattar att du känner dig frustrerad och maktlös.

Men sedan då, ja det får tiden utvisa... Just nu är din vän iallafall på en trygg plats och kan förhoppningsvis andas ut. Har det lett så pass långt som till att åklagaren beslutat om häktning så är det ju troligt att han också blir dömd, hoppas det. Och att han också döms till vård så att han faktiskt inser vad han gjort för fel, de flesta gör aldrig det vilket gör det mycket svårare för offret att gå vidare, och så att han inte kommer utsätta henne eller någon annan kvinna för detta igen.

Skickar en tanke till dig ikväll!
Kram!

höst trollet
tors, 2012-11-15 - 07:49

Jag förstår dina känslor.
Det är SK*T att behöva se någon bli misshandlad ( i synnerhet om man haft sina aningar om vad som kan inträffa) utan att egentligen kunna förändra situationen..

Jag hoppas att din vän inte väljer att "förlåta" och gå tillbaks, som så många av oss medberoende gör, i hopp om att "denna gång" blir det annorlunda... För det blir det inte, när slagen väl börjar..

Har som tur är, en gubbe som inte blir våldsam (även om han blir "ful i mun") om han dricker för mycket.. Nu var det flera månader sedan (sist, vid den tiden jag gick med i Forum)

Skulle han lyfta handen, är han garanterad en skilsmässa!

Stöd och tröstkram / trollis

Adde
lör, 2012-11-24 - 10:11

månader framöver nu. Ni som följt mig vet att julen är min värsta ångesttid och att jag gärna skulle hoppa över den. För varje år har avsmaken för alla måsten bara ökat och ökat. Och jag har också fått upp ögonen för så mycket ensamhet som finns under denna helg, alla glada tillrop och all hysteri som finns skapar så mycket sorg när man lyckas se bakom fasaden.

Och all fylla som "hör till" en storhelg som denna. Var tog barnens högtid vägen ?? Hur kul är det att få med sig i det fortsatta livet en tomte som sluddrar och luktar alkohol ? Jag kan inte med säkerhet säga att nån av mina föräldrar eller deras syskon hade alkoholproblem men jag kan med absolut säkerhet minnas mängden med alkohol som förtärdes på släktträffarna under julen. Där ligger nog en stor del av min aversion mot julen. Och andra stora helger.

I vår är det 20 år sedan jag sökte hjälp första gången för mitt alkoholmissbruk och jag minns med stigande bitterhet bemötandet av de som är satta för att hjälpa oss. För skillnaden idag är noll. Det är fortfarande lika sanslöst uselt som då. Ni som bor i exvis Stockholm med omnejd är så otroligt lyckligt lottade över den fantastiska tillgång på hjälp som ni har, jag önskar så att vår kommun kunde ta efter så att folk skulle slippa att bli så dåligt bemött som jag blev. Och som de blir idag.

Jag tänker tillbaka på hur det var att spjärna emot och försöka med alla trix jag kunde tänka ut om hur jag skulle kunna fortsätta mitt drickande och då speciellt det "sociala" drickandet. Att minska min konsumtion gick ju bra ett tag men spårade naturligtvis ur efter ett tag. Att bara dricka på fre-lördagar var ju lika befängt för det höll ju inte heller. Att hålla upp en månad eller fler gick ju galant eftersom där fanns ett datum då jag hade lov att dricka igen. Typ åsnan och hötappen.

Jag var så innerligt djävla less på att alkoholen alltid fanns med i mitt liv och styrde och ställde och jag var alltid tvungen att planera i förväg hur min vecka skulle se ut. Att jag inte fick kallbrand i mina vita knogar efter så många år som jag gick med dem är en gåta. De sista åren inskränkte sig planeringen till att alltid se till att spritförrådet ALLTID var välfyllt.

Fy fan för den ångesten som kom när jag insåg att spriten inte skulle räcka så långt som jag hade planerat och bolaget var stängt :-(( Den ångesten var många gånger värre än bakfylleångesten.

När jag väl insåg att jag inte klarade av att sluta dricka själv började mitt liv få lite bättre förutsättningar. På sätt och vis är jag idag glad för att soc-kärringarna inte kunde/ville/visste hur de skulle hjälpa mig när jag sökte hjälp för då blev jag förbannad och sökte proffshjälp på egen hand. Och när jag väl träffade andra alkisar på behandlingshemmet och fattade att allt jag fixat och trixat med genom åren hade alla andra också gjort.

Då insåg jag hur lika vi är i vår sjukdom.

Med den insikten blev allt mycket lättare, jag var inte konstig eller tokig, jag var sjuk i en beroendesjukdom och jag kunde själv behandla den genom några väldigt enkla åtgärder. Bara jag insåg att jag var maktlös inför alkoholen.

Att inse att jag lever idag var den skönaste insikten jag fick och jag försöker leva efter den även idag. Gårdagen är borta, jag kan inte ångra den eller få den i repris. Framtiden vet jag inget om, jag kanske inte ens lever i morgon om jag ska hårdra det. Jag kan påverka min dag idag och för min egen del går det så mycket bättre om jag lovar mig själv att inte dricka just idag oavsett vad som än händer. En dag är för mig en greppbar tidsrymd och blir inte till en stor vägg framför mig.
Jag tar inte första glaset och är oerhört noggrann med vad jag dricker och tar inte en klunk av nåt som jag själv inte har förvissat mig om är helt alkoholfritt. Och dit räknas INTE drycker som innehåller alkohol i någon som helst procent eller delar därav. Jag är väldigt försiktig med mediciner som kan påverka mig på samma sätt som alkoholen gör, exvis sömn/insomningstabletter, rogivande, avslappnande eller som omvandlas till morfin i min kropp. Jag vet att jag är korsberoende med ett helt gäng med olika kemiska medel och jag frågar alltid, eller tar reda på själv, vad det innebär för mig att använda ev medel.

Idag är detta rutin för mig men det var stundtals lite jobbigt i början men jag hade bra lärare och jag var villig att lyssna på dem.

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är glad för den resa som jag gjort i mitt inre. Det fanns mer att upptäcka där än jag någonsin kunde föreställa mig.

Inte lagom
sön, 2012-11-25 - 14:39

Får man vara med här även om man inte vill/kan sluta dricka helt???
Om man som jag, känner att alkoholruset (just nu och alltid varit) är en lisa för själen.... något som ger energi, geist och livskvalitet m m?
Nej, jag är inte här för att sjunga alkoholens lov. Hoppas bara hitta någon/några att känna igen mig i, någon/några att dela alkoholproblematiken med och förhoppningsvis hitta nyklen till ett mer nyktert liv.
Trillade på den här sidan för någon vecka sedan och har läst mycket av det ni skrivit. Känner igen mig i mycket och kan kryssa i nästan alla rutor under rubriken "Är du alkoholist". Har aldrig kunnat dricka lagom och visste redan i 20-årsåldern att jag var alkoholist eftersom jag aldrig kunnat dricka som normalkonsumenter, även om jag inte började dricka så ofta förrän i 27-årsåldern ca. Så någon förnekelse eller andra (bort)förklaringar har jag slutat med för länge sedan.
Skillnaden - DEN STORA SKILLNADEN - mellan mig och de flesta (om inte alla) av er här är att jag inte har barn eller partner.
För, vikten av att ha detta tror jag (efter mycket läsning i ämnet samt det ni själva berättat här) är avgörande för om man ska kunna bli nykter eller inte. Det är ens barn (och kanske barnbarn) som utgör den stora drivkraften till att förändra sitt drickande. Har man minderåriga barn kan man ju till och med fråntas vårdnaden om man inte sköter sig. Och jag har förstått att mammors och pappors dåliga samvete och ledsenhet över att ha gjort barnen illa med sitt alkoholmissbruk är den starkaste drivfjäder till att förändra sitt drickande. Inte ens en parter kan nog tillräckligt motivera för detta så som barn kan.
ALLTSÅ har ni stor hjälp i eran nykterhet och beslut att sluta dricka genom era barn och ev också partner.
"Alla" alkoholister som gått ut och berättat vittnar om detta med barnens reaktion på deras missbruk och hur de till sist med mycket dåligt samvete kan förändra sitt drickande och på nytt bygga upp en god relation med sina barn (och ev partner).
Det måste vara fantastiskt att ha den moroten/hjälpen när man ska sluta dricka! Grattis till er som genom dessa gåvor (barnen) har kunnat sluta dricka! För jag tror, helt klart, att om man verkligen är fast i alkoholträsket så finns det nog inget annat som kan hjälpa en ur detta utom först och främst ansvaret för ens barn och den relation man vill förbättra med dom, och sedan kanske en partner (om man nu är riktigt kär i honom/henne och vill behålla honom/henne) också kan vara en hjälp. Någon kanske har ett så jättespännande jobb som gör det viktigt att sluta dricka men det tror jag inte är nån avgörande faktor.
Så, det jag söker är alltså att hitta någon som har ett liknade perspektiv/bakgrund som jag för att tillsammans hitta nyklarna som passar just för oss att ta oss ur missbruket.
Just nu har jag varit helt nykter i 2,5 vecka men ser inte framför mig hur jag ska kunna förbli nykter någon längre period. Har precis som många här slutat drick måååånga gånger i mitt liv.
I vilket fall som helst var det skönt att skriva detta här. Tack till den som orkade läsa!

Tjalle
sön, 2012-11-25 - 15:26

Jag ber om ursäkt för att ställa en "teknisk" fråga vad gäller chattandet men jag tror jag har problem att "få in" de kommentarer jag gör.

Under alla andra som kommenterar står det under kommentaren "besvara/Anmäl kommentar/Gilla" men under de kommentarer jag har gjort vid tre tillfällen står det före besvara, "redigera"

Innebär det att mina kommentarer inte kommer med, eller??? Jag gjorde tre kommentarer den 22, 23 och 24 november.

Trevlig söndag
Tjalle

vill.sluta
sön, 2012-11-25 - 15:54

Redigera, då kan du göra tillägg och förändringar och rätta ev stavfel.
För att ändringarna skall bli synliga så MÅSTE du spara vid varje redigering.
Over and out!
Lycka till!
/A

vill.sluta
sön, 2012-11-25 - 16:00

Med drickandet.
Svårt att hitta ev drivkraft?
Självklart är barnen den yttersta drivkraften.
Men för sig själv så måste man nog buga mest.
Jag menar barn, fru, sambo what ever..........
Men det är sig själv man tittar på i spegeln.
Så är det för mig i varje fall.
Det är DU som hållt upp, det är DU som är:

- SÅ DJÄVLA BRA!

/A

Anel
sön, 2012-11-25 - 17:14

Hej Tjalle och alla andra
Tänkte jag skulle skaffa en egen tråd, men vet ej hur
man gör har försökt, men jag är väldigt oteknisk.
Nu är det söndag och min andra vita helg, det har gått
upp och ner i helgen och tanken har funnits på alkohol.
Men jag har lyckats tränga bort dom dumma tankarna, och
tänka på hur jag mår av alkohol. Det har hjälpt mig samtidigt
har jag varit inne på forumet och läst som är den bästa hjälp
för mig man blir stark.
Tänk att få vakna måndag morgon pigg och glad.
Tar just nu lite insomningstabletter till natten för att komma
till ro som har varit svårt efter sista gången med A.
Ha en skön söndagkväll
Vad duktig du är Tjalle
Hej då