Såå svårt att få ett stopp på detta soffdrickande, Dricker 2-3 kvällar i veckan. Så har jag gjort de senaste 20 åren. Började med ett jobb med massor av stress, för attklara av den stressen, vara jag ner med öl o vin. Arbetslivet och takten bara ökas och för att orka med i takten har jag fortsatt med detta skit. Har det annars ordnat, villa, fru o barn.
Alla gånger jag hittils försökt sluta så har jag haft den förb papegojan på min axel som sagt, nästa gång kan du hoppa över, men int ikväll, vi har ju planeeeera denhär kvällen nu, suck!!

Ingen påpekat för mig att jag skulle dricka för mycket,men detmärks inte utåt att jag är ganska på lyset..

Hjälp mig ni fina människor här, hur ska ja få ett stopp på detta nu....

Har läst massor här på forumet o känner igen så mycket av de som skrivs!!

Jag både måst, men framför allt vill sluta dricka NU!!

vill.sluta

Ju mer tiden går, påt igen bara, det är en guppig väg.
Var inte deppig, du är mänsklig.
Vi är här och är med dig.
Jag är med dig, nu kör vi!
Nog med självömkan det har inte hjälpt någon.
Du fixar detta, JAG VET DET!
Jag tror på dig!
/A

snoopy

Lyckades inte vara nykter denna helgen heller! Träffade goda vänner
och då blev trycket för stort att tacka nej! Så jag vet inte ens vad/om jag
täcks skriva här mer! E nog största loosern på detta forum iaf,
som inte ens klarar av att vara nykter en enda helg!

Svinmolla

Jag förstår hur du känner. Jag skrev inget alls här för jag kände att jag inte kunder skriva att jag varit nykter en enda helg. Men så länge ambitionen finns så är det värt att ändå fortsätta läsa, och skriva om man vill. Försök att tänka en dag i taget, kommer det jobbiga tankar i huvudet försök kasta bort dem. Det är värt att sluta dricka, snälla försök igen.

Dionysos

... kämpa på - du är på rätt väg... du tänker på att du borde göra något åt ditt drickande och är medveten att du har ett problem, men jag anser inte att du riktigt tar det på allvar och är fullständigt beredd på att gå hela vägen! Du måste vara helt ärlig, släppa bekvämlighet och förändra saker!

Exempelvis steg som:
* Ingen alkohol hemma
* Gå inte ut på krogen - gör något annat eller håll dig hemma - frestelser måste du hålla dig ifrån i dagsläget. Var beredd på att ha tråkigt för att komma över de första veckorna av nykterhet
* Berätta för dina nära och kära att du avstår alkohol - behöver inte berätta hela problematiken, men att du inte från och med nu nyttjar alkohol (säg vit månad om det känns lättare), berätta för lokalkrogen, dryckeskompisar m.m. (om dom inte accepterar det så har de själv troligtvis problem med alkohol) - försök att stänga alla bakdörrar!
* När suget kommer - var förberedd (en lapp, spela en film i huvudet) på att tänka hela vägen vilka konsekvenster de kommer ge, rus för en stund=positivt, men allt negativt -> bakfull, dålig sömn, otrolig ångest, depression m.m. = är det värt det? Svar=NEJ!

Tänk efter varför du inte klarade de den senaste gången och undvik liknande situation! Ändra beteende och miljö. Överväg att be om hjälp - behandling, AA, Antabus - lämna över makten till andra som bevisligen har trampat stigen innan dig för att finna nykterhet.

Att klara att bli nykter själv är inte lätt! - Jag klarade det inte själv och klarar det inte själv - var ödmjuk, svälj stoltheten och ta emot hjälp om du inte lyckas själv. Det finns en väg för oss alla!

Hoppas detta stimulerar dig och inte får dig att tänka att det är omöjligt - omöjligt är det enbart för de som inte inser sitt problem, men det har du - alltså är du på rätt väg...

Anel

Snälla stanna kvar så hjälps vi åt. Ge inte upp. Det är jobbigast
första veckan. Jag vet det är bara några veckor sedan jag hade mitt
senaste återfall. och det har varit många och kommer kanske att bli
fler. Men jag vill inte som det känns nu. Jag kallar det svarta hålet
och det är precis vad det är för mig. Kan helt enkelt inte sluta när
jag börjat. Sista gången fick jag sån abstinens att min man fick köra
upp mig till psykakuten och nu har jag bestämt aldrig mer dit. Blev full-
proppad med Stesolid för att jag hade såna skakningar, jag var ett vrak
helt enkelt. Hade inte ätit något bara plockat runt lite i maten. Det
var ju viktigare med vin just då. Nu mår jag ganska bra, men visst
finns tankarna på alkohol.
Ta en liten stund i taget.
Är med dig i tanken. Vi har bara denna stund på jorden. Visst
faan kan vi ha kul utan alkohol
Anel

vill.sluta

Vad snackar du om?
-största losern........

Om jag säger såhär, vi ALLA vet hur du känner dig. Vi ALLA har varit där.
Det svåra är inte att SLUTA, det svåra är att INTE börja igen. Att inte ta första glaset.
Som jag har slutat genom åren
Börja med att räkna. Antal dagar i sträck du varit nykter. Min räkneremsa är såhär:

9-14-20-3

Först var jag nykter nio dagar, sedan drack jag, sedan var jag nykter 14 dagar men klarade inte två helger på raken.
Sedan drack jag.
Nästa gång var jag nykter i 20 dagar innan jag trillade dit.

Jag har inte klarat tre helger på rad. Men jag kämpar på....... Skam den som ger sig.
Nu min tredje dag, fast nu tackar jag ängeln Maria42

Du vet att hålla sig nykter är som att lära sig gå.
Det är vingligt i början och det är lätt att trilla. Men ju längre tiden går ju bättre blir balansen.
Fast när man senare trillar blir vurporna för det mesta hårdare.

Men Snoopy, du är exakt som VI ALLA här inne.
Påt igen bara gubben........
/A

Tjalle

Har följt forumet från och till under lång tid men aldrig kommit mig för att kommentera eller bli medlem. Just nu är mitt liv ett helvete. Jag lyckades hålla mig nykter nästan fyra månader innan blixten slog ner från klar himmel. Jag har en gedigen erfarenhet och har supit från och till i många år. Har otroligt nog kvar både arbete och fru (vilket är ett under i sig)

Har nu druckit från och till senaste perioden utan att helt falla igenom (med mina mått mätt). Nu i helgen gick det käpprätt åt skogen. Började redan sen fredag eftermiddag och fortsatte sedan enda tills tidig söndagskväll. En total meningslös fylla från början till slut. Det enda syftet var i min förvridna hjärna hur jag skulle se till att ha tillräcklig mängd alkohol innan helgen tog slut.

Det blir värre och värre att börja om på ny kula och jag vet inte om jag orkar mer. Jag har varit så nära flera gånger men det har aldrig gått hela vägen. Ångesten är brutal och självkänslan är negativ. Det är inte utan gråten vill fram så gammal jag är. Jag har så många gånger tänkt skriva något på forumet men aldrig vågat. Känns som man står med byxorna nere och man skäms så innerligt.

Jag inser att denna resa klarar jag inte ensam och var tvungen att dela med mig av min ångest. Det är inte lätt att ta första steget men bara vetskapen om att det kanske finns någon eller några som kan ge sitt stöd skulle kännas fantastiskt. Just nu orkar jag inte skriva mer men jag vill så gärna fortsätta att skriva här (om jag törs.....)

Anel

Hej Tjalle
Har precis läst dina rader. Jag är själv i samma sits, men jag är
kvinna och då skäms man mera tror jag. Håller med dig om att det
blir svårare att komma igen efter ett fall. Tro mig jag vet.
Ångesten är brutal och kan sitta i 10 dagar hos mig, och just då
vill man bara ha lindring A. Försök att härda ut annars be om hjälp.
Vi är så lika vi alkisar, tänker och agerar i stort sett likadant.
Men nu ska jag verkligen hålla mig ifrån alkoholen, har nu varit nykter
11 dagar, det är inte mycket men jag mår bättre och bättre för varje dag.
Försök ta en dag i taget, eller kanske timmar. Alkoholen är djävulen
själv för mig. Fortsätt skriv här. Jag tycker du är strong som tagit
dig hit.
Kram Anel

Tjalle

Hej Anel,

Tack för ditt stöd. Om du visste hur mycket det betyder. Jag antar att jag redan bett om hjälp genom att för första gången skriva här. Jag fortsätter mer än gärna att skriva här även om jag kanske inte alltid har så mycket nytt och meningsfullt att skriva. Jag går gärna den här djävulska kampen tillsammans med dig och andra. Ni, om några, vet vilket helvete man går igenom. Arbetet väntar imorgon och jag känner mig som något katten släpat in. Alkoholen är borta från kroppen sedan någon gång igår lunch men det är ingen tröst just nu. Jag hoppas kunna få sova några timmar ikväll. Börjar dagen med stormöte på jobbet hur det nu ska gå till.
Kram på er alla dryckesbrödrar och systrar.
Tjalle

Anel

Jag hoppas du får lite sömn i natt så du orkar kämpa ihop
med mig och alla andra här på forumet. Visst är det en djävulsk
kamp man går igenom, men denna gången måste det bara gå. Jag
vill ju inte trilla dit igen.
Jag tror du kommer att klara av stormötet i morgon, tänk på
dina vänner du har här nu så blir du stark.
Skickar dig en styrkekram
Godnatt
Anel

snoopy

Just skivit ett lång inlägg, vips e de borta! Startar på nytt... Tack för era inlägg o att ni orkar bry er!! E det ngn annan som känner att man på ngt sätt gjor sitt? E det självömkan och ett sätt att förneka alkoholens inverkningar?

Jag har (skäms för att säga det), uppnått det jag ville i livet! Villa, fru barn o hund :-)! Har ett jobb jag absolut INTE trivs med, jobbar enbart för lönens skull! Ingen på jobbet skulle någonsin tro att jag innerst inne är den personen jag är! Jag är den som "förgyller" tillvaron för de flesta, så tror jag faktiskt de flesta upplever mig!??

Men livsgnistan e borta! Allt roligt e kopplat till alkoholen, resor, umgänge, helger, mulna regniga dager, dagar med sol, you name it!! Antingen e jag påverkad eller på sin höjd nykter 3 kvällar på raken, fan va destruktivt detta låter!!

Jag har liksom trott att såhär lever de flesta människorna idag, varva ner med A... de e va jag trott!
Har haft en jäkligt guppig väg o fått många knivar i ryggen till att komma där jag är idag (självömkan??), men alltid tagit de röda glasen för att orka!

Är det alkoholen som gjort att jag tänker såhär? Jag vet att livet är mestadels tråkigt, men jag kan på ngt sätt inte acceptera det, jag VILL ha tusen järn i elden, hittar alltid på nåt för att det inte skall bli tråkigt, ( affärer, resor, etc...)

Fordra för mycket av livet???

Dionysos

...men för att du skall upptäcka detta tror jag det krävs nykterhet.

Jag själv kände som du när alkoholen bitit sig fast i min hjärna. Jag mådde skit och livet var meningslöst - "What´s the point"-tankar varje dag bland all annan ångerjämring som alkholen bidrog med. När jag väl blev nykter återhämtade sig hjärnan sakterliga och vaknade åter till liv. Jag tog mig igenom de första veckorna av nykterhet (de var inte roliga och all fokus var på att inte börja dricka igen) och kroppen och hjärnan återhämtade sig och avgiftades från allt gift - en ny värld öppnade sig :-)

Jag uppskattar nu alla små saker som jag inte visste att jag har saknat. Jag mår bättre i mig själv och således avtar stegvis självfokuseringen och jag får en helt annan förståelse för andra människor och min närmsta omgivning. Allt runt omkring mig blir så att säga nyktert. Småsaker som jag numera uppskattar är banala saker som:
* vakna nykter i sängen och känna sinnesro inför dagen.
* handla i affären en tidig lördagsmorgon (förr låg jag bakfull och väntade på att krogen skulle öppna)
* besöka/prata med min dotter för att jag bryr mig - jag gör inte detta för att jag måste för att det skall vara så, utan för att jag verkligen vill - Jag uppskattar den kärlek/omtanke jag kan ge och som jag får från henne - bara en sådan sak gör livet så jävla härligt!
* ta en promenad i skogen med min gamle far - också detta för att jag vill och inte enbart för att jag måste för att visa för mig själv att jag är en duktig son (märker du skillnaden) - inga måsten utan för att jag vill det och jag vet att min far verkligen uppskattar det och det värmer i mitt hjärta.

Jag inser mer och mer hur allt detta paserat förbi när min hjärna varit ockuperad av alkoholen. Jag har inte varit närvarande - nu är jag närvarande! Denna närvaro, tacksamhet, uppskattning skulle jag aldrig hitta om jag inte varit nykter (för då upptog alkoholen allt detta utrymme).

Låter jävligt mycket halleluja, men jag tror att du kan hitta detta också om du bara ger dig chansen att vara nykter en längre tid (läs en månad eller två). Ge de en chans - vad har du att förlora? Funkar för mig i dagsläget och det blir bara bättre och bättre...

P.S Det där med jobbet tror jag du ska bearbeta och tänka över när du kommit ut ur alkoholdimman - även detta tror jag förändrar ditt tänkande och du kan således se de på ett mer nyktert sätt och ta ett nyktert beslut - bara ett tips från en medmänniska till en annan D.S

NyMan

Låter som om du också fått superkrafter! Känner igen mig såväl i din beskrivning. Tack för att du sätter dina ord på mina känslor! De behöver bekräftas och verbaliseras!

Ha en skön och närvarande dag!/NM

Tjalle

Nyss hemkommen efter första arbetsdagen efter senaste fyllehelgen. Lyckades någorlunda sova i natt med hjälp av ett och ett halvt sömnpiller. Klev upp straxt före sex. Hela min kropp ville fly men jag stegade trots allt in på min arbetsplats och försökte räta på ryggen.

Med obeskrivbar ångest lyckades jag genomföra arbetsdagen. Situationen på jobbet är mer kaotisk än någonsin och det är ju inte något som har hjälpt till att hålla mig bestående nykter. Jag vet inte hur min närmaste framtid kommer att bli men är också medveten om att ifall jag ska klara detta måste jag vara nykter. Jag har haft nyktra perioder, kortare och längre, och vet hur bra jag mått. Ändå, gång på gång, har man gått i fällan och in i sitt gamla beteende. Jag har många gånger funderat på hur det kan bli så här. Jag har inget bra svar men ibland vill man bara ha tyst på surret i huvudet och då flyger fan i en och man vet att alkoholen ger snabb och effektiv lindring om än bara för en kort period.

Jag är fortfarande skakig i kroppen och levt på mjölk, mer eller mindre, de senaste tre dygnen. Det är tjatigt både för mig själv och min omgivning med alla försök att bli bestående nykter men jag tog ett viktigt steg igår när jag för första gången skrev i detta forum.

Om ni orkar vill jag fortsätta att förmedla mina tankar och min resa mot nykterhet. Jag ösnkar er alla en lugn novemberkväll.
Tjalle

snoopy

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

snoopy

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

Svinmolla

Håller med om att man får mycket tid när man inte dricker. Det är ju den tiden som ibland är jobbig, jag går runt i skogenoch pratar högt med mig själv. Verkar nog helt knäpp, en hund kanske skulle vara bra.

snoopy

Ha, man kan nästan tro jag varit berusad när jag skrivit endel av inläggen, men det har en helt naturlig förklaring, iphone! Får väl så lov att sluta skriva på den! Tydligen är mina fingrar inte kompatibla med den!! Får tom inläggen publiserade två gånger, hur jag nu lyckas med det??!!

Ja, idag är jag än mera beslutsam om att sluta upp med drickandet! Börjar småningom inse vad som menas med att man kapitulerar inför alkoholen. Det finns absolut INGET positivt med den mera!
Inte ens en liten gnutta finns kvar mera av dess konster att sätta lite guldkant på tillvaron!
Det jag nu måste inse är att det är såhär livet är, face the fact!!

Nu tänker jag "bara vara". Hela jag är impregnerad av alkohol efter alla år av drickande!
Känner mig nästan som när man lärde sig cyckla, det går vingligt i början, fallit o slagit mig har jag gjort, men jag ger mig inte, jag ska KLARA det!

Jag vet jag måste vara på min vakt, för närsomhelst biter alkoholtankarna fast i hjärnan och jag vet, vis av erfarenhet att den duellen klarar jag mig inte ur, om jag inte är väl förberedd!