jag sa att han skynda på flytten ,jag orkar inte gå under samma tak längre.
Kände mig så elak men jag måste för min skull.
han packade ihop lite saker tog en tältsäng och drog till sitt lilla råtthål han skaffat.
han ville vänta tills hans bäddsoffa kommit, men jag pallar inte det.
Jag var helt förkrossad o livrädd när han åkte fast jag vet att jag gjort rätt.
han inser fortfarande ingenting.
Tycker bara jag överdriver o klagar o kastar skit på honom hur värdelös han är hela tiden.
Jag är ingen som bråkar o skriker utan uttalar min oro återigen, vill ju inte att han skall gå under.Jag bryr mig faktisk för hur det går för honom också efter alla våra år.
han tycker jag jämför honom med nån djävla knarkare.
Ja vad säger man.
Jag släpade mig iväg på tjejkalas rödgråten o utan lust.
men jag hade faktiskt trevligt o skrattade som vanligt.
Så härliga tjejer att umgås med.Några nya bekantskaper men några kända ansikten.
Jag berättade för alla att jag ska bo själv nu, vilket jag aldrig gjort i hela mitt snart 45.åriga liv.
jag hade en stor klump i magen när jag gick hem,hunden var ialla fall hemma.
MEN det gick bra,ingen oro i magen så himla skönt men samtidigt konstigt.
Borde jag inte sakna min man.Nej inte just nu ialla fall.
JAG ska fixa det här, många tårar kommer falla det vet jag,men det är skönt att värsta steget att han fick flytta är taget.
Jag kan inte leva med någon som får mig att å så dåligt mestadels av min vakna tid i sin närvaro eller frånvaro........

Lelas

Hej Sorgsen44!

Idag gör du skäl för ditt nedstämda forumnamn, men det är ok. Man får vara ledsen och orolig.

Det kommer att vända, och du har tagit ett väldigt viktigt steg mot en bättre situation. För dig själv. Bra!

Kram!
/H.

Nu har du tagit steget - in i din nya tråd:) och ditt nya liv!
Du kan bry dig om hur det går för honom men inte ta ansvar över hur han lever sitt liv. Släpp taget!
Ta väl hand om dig. Kram / mt

Tillbaka nästan på ruta ett.
FAN jag tog tillbaka honom en vecka efter han bott själv i sin lägenhet.
Han ringde ville så gärna komma hem.
Ja vi hade en skön vecka,skönt att hålla om varandra igen.va fort man glömmer allt dåligt för en stund.
Veckan flöt på han tog någon folköl till fotbollen två kvällar.
Fredagen tränade vi ihop badade jacuzzi o hade mysigt.
Lördagen skulle hans mor komma då hade han köpt en bag in box fast vi aldrig skulle köpa hem det mer.
hans mamma dricker max två glas o det borde han veta.
Jag somnade i soffan han satt uppe längre.
Söndagen kom,han var super grining vet inte varför.
Det humöret som han har ibland är vidrigt.
Tror det är suget som gör att han ser sliten o är sur.
Låg i sängen till kl elva jag vaknade redan klockan åtta o stack ut på en joggingtur.
Fotboll igen på Söndagen då hade han en öl kvar åkte till sin lägenhet o hämtade en sak, då hade han folköl med sig hem därifrån. jag kände att humöret började svikta,blev så arg men samtidigt ledsen.
Åkte o jobbade natt,på morgonen när jag kom hem var nästan allt vin slut....så sorgligt.

VARFÖR tog jag tillbaka honom,varför skulle det bli annorlunda nu.
FAN va dum man är. men jag älskar ju honom trots allt och det är det som gör så ont att se någon bli sån slav under alkoholen o vad den gör med honom.
Nu ska han flytta tillbaka igen om två dgr.
Har gråtit i två dagar men just nu vet jag inte vad jag känner.
Vill så gärna leva med min gamla man,men man har nog för höga drömmar som aldrig kommer bli sanna tyvärr.
Tryggheten och tilliten är borta.
Mitt krav nu är att jag klarar inte av att han dricker en droppe om vi ska leva ihop.
Vi ska gå till en alkoholrådgivare nästa vecka,se vad det leder till.....
han får bevisa vad han verkligen vill och att han kan avstå om vi ska leva tillsammans ien i framtiden.
Hoppas han får insikt någongång om sitt beroende åtminstone för sina barns skull.,

Lelas

Hej!
Var inte så hård mot dig själv, vännen! Det är inte lätt att bryta sina mönster, oavsett om man är beroende eller medberoende.

Vad bra att ni har ett möte med en alkoholrådgivare - lycka till med det mötet!

Kram!
/H.

ikväll när jag åkte till jobbet,visste jag att det var fotbolls match på tv:n.

Även om han kanske inte kommer dricka ikväll sista natten hemma, eller om han
kanske ta två öl,så känns det obehagligt att se väskan i hallen, man vet inte om den bara innehåller kläder eller ligger öl som det gjort så många ggr.
Bara den känslan är så obehaglig att ens behöva känna.
Jag orkar inte snoka heller känns som det kvittar.
Imorrn kan jag inte det ialla fall.
Känns på något sätt som en lättnad att jag återigen ber han flytta.
Jag orkar verkligen inte må dåligt o oroa mig en endaste DAG till,min kropp skriker.
Vill ha lugn och rooooooo.
Ser faktiskt fram emot Lördagen då är jag ledig och skall ev träffa någon tjej kompis.
God Natt

Helt färdig nu efter en natt på jobbet.
Tankarna bara far.
Inatt kommer jag sova jag själv i sängen,LIVRÄDD känner jag mig trots allt negativt.
En sak jag undrar är hur den som dricker får så konstigt humör.
Känner någon igen sig o kan förklara.
Barnen brukar säga ibland,pappa är så sur....
Pappa blir så arg.......
Kommer ihåg förut då kunde han knappt säga åt barnen när dom gjort något fel det gjorde jag....
Den här förändringen är så OTÄCK.......
Tack för era kommentarer gör att man inte känner sig så ensam som man ändå gör............

Då, när jag hade börjat tala med mannen om hans drickande sade jag ofta att jag vill leva med honom som "den sanne xx" - inte när han dricker. Efter ungefär ½ års nykterhet (med några få korta återfall) började jag känna igen honom. Vägen är lång. Vad förändringen beror på kan jag inte förklara, en del är säkert att missbrukaren är uppfylld i sina tankar av möjligheten att missbruka igen. Fokus för närvaron är någon annanstans.

Klokt av dig att lämna, att han ska flytta. Kram / mt

Bävade för att komma hem efter jobbet,visste att han varit hem o hämtat saker.
Täcke o kudde borta innebar att han verkligen skall sova där inatt i lägenheten.
Ligger vaken än o klockan är 01:00 men har inga orosmoln i magen.
Har sonen snusande bredvid mig istället o det känns ganska ok trots allt.
Just nu börjar ilskan koka inom mig, vet att det är aw på hans jobb. Morrn.
Trots alla våra diskussioner ang att han haft en sms konversation och något skumt på gång med en kollega under lång tid så väljer han att gå med dom imorrn
Det visar på att han inte bryr sig ett dugg om mig o våran ev framtida relation.
Då skulle han vara Hemma hos sig o dricka cola o bevisa sin motsats mot allt jag tjatat om men som han bara förnekar .
Nej fyfan vad trött jag är på hans egoistiska tänkande,må han må pest i sin lägenhet sån ilska känner jag nu.
Jävla egoist......
Ska låta så bra men det är ju så synd om han ska sitta där ensam.
Sin bror o andra man kan umgås med existerar inte bara krogen eller pub livet lockar så är det fritt fram....
Undrar vem av oss som kommer må bäst i framtiden,synd att man blir så hatisk på så kort tid men man har tagit mycket skit under lång tid nu.....phuuuuuuuu
Ska sova nu utan sömn tablett God natt

gott nu - jag är vaken och dricker te:)

Hoppas också att du kan släppa taget, släppa ansvaret och bli fri från hatet. Kan du gå på Al-anon och ösa ur dig? Kram, kram / mt

Känns så meningslöst allting....
Hade två tjejkompisar hemma igår på tacos o lite vinkväll.
Svårt att fokusera fast det var trevligt.
Enda jag tänkte på var att han var ute på AW med sitt jävla jobb.
Visar på vad han prioriterar mest.
Var så arg inatt att jag beställde skilsmässopapper.
Trodde han skulle höra av sig,men inte ett ljud vilket jag sagt till om så jag får lugn o ro.
Men när han inte ringer känns det fel också.
Tänker på han precis hela tiden....
Vill bara hålla om honom o vrida tillbaka tiden när allt var bra...
Vet att det är omöjligt men vad man pinar sig själv.
Ikväll orkar jag ingenting.vill hellst sova nu redan så man slipper tänka så mycket.
Tung dag idag igen.
Undrar när det kommer kännas bättre,vet att det inte finns något svar men det är ju det som är så sjukt jobbigt med ovissheten.
Borde bryta helt o gå vidare men jag kan inte se en framtid utan honom...........
Blir en lång Lördag tyvärr.........

- det du beskriver, att du inte orkar leva med honom men inte kan låta bli att tänka på honom, är det du delar med alla andra medberoende. I boken ”Bli fri från ditt medberoende” definierar Melody Beattie medberoende så här: "En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Kanske jag tidigare tipsat dig om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende - men hellre en gång för mycket http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Det här inlägget har varit mig till stor hjälp - ser nu att det är mer än 2 år sen det publicerades http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html På de åren har jag erövrat ett annat liv. Förändringen började med att jag nådde min gräns och höll fast vid den. Den första meningen är avgörande: Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger. - Det enda du kan förändra är dig och ditt liv. Smärtsam men nödvändig sanning.

Kram, kram - fortsätt läsa och skriva. Det hjälper! / mt

Snart film kväll med två av mina söner.
Men vad jag saknar mannen i soffan hos mig.
Jag måste skriva av mig,känns lättare då.
Han var nyss hem o hämtade lite saker,så jobbigt o konstig känsla.
Kan inte prata m varandra heller,blir stelt o konstigt.
Åhhhh va tufft det här är,vill bara gråta men visar inget att jag är svag inför honom.
Jag måste klara det här denna gången o stå på mig.
Hoppas veckan går snabbt bara...........

Han har ju flyttat hem igen.....under den tiden har det verkligen varit berg o dalbana....upp o ner med känslorna o hans humör är inte bra.Han gör inte ett skit här hemma.Jag gör ALLT....Nu mår jag skit igen.....Tror jag fått panikångest? Varför kan jag inte vara själv,klarar inte att bryta upp igen,fast jag mår så dåligt tillsammans med honom.Han säger till och med att han gör saker så att jag ska tröttna o slänga ut honom.Är det ett enkelt sätt för honom att slippa känna ännu mer skuld o ångest?Jag fattar inte hur han funkar längre,känner inte igen han alls,är så förändrad...
Jobbade i helgen o plötsligt fick jag en känsla av att någon höll på att strypa mig.Varit en skitjobbigt tid nu,han dricker i snitt fem dgr i veckan.Kan börja dricka när jag åkt till jobbet kl 21.Han är sur hela tiden,vill inte ha närhet mer än när vi har sex.Känner mig i sådant behov att få vara älskad,omhändertagen och att bli sedd.Just nu kretsar allt bara kring honom.Jag oroar mig från det att jag vaknar till det är dags att sova,nätterna har jag mardrömmar.Vaknar av att jag har så ont i tänderna för att jag pressat dem för hårt.Väntar på att telefonen skall ringa,fick nummer av en arbetskamrat till en beroendemottagning så att jag kan få stöd och prata m någon.Hoppas hon ringer upp idag.Jag har sjukskrivit mig en vecka nu till en början.

markatta

Bra att du hört av dig till en beroendemottagning för din skull. Hoppas verkligen det blir en bra kontakt för dig. Ibland tar det ju ett tag innan man hittar rätt person så ge inte upp om det inte funkar nu. Har du varit på al-anon möte någon gång? Det har hjälpt mig mycket att lyssna på andra, prata och lära mig att förstå mitt eget beteende. För tyvärr är det ju så att du bara kan ändra på dig själv och hur du hanterar ditt liv.

Det där att han säger han gör saker med vilje så du ska tröttna och slänga ut honom, känner jag igen. Min nu nyktra pappa berättade för mig hur han tänkte då jag bröt kontakten med honom(p.g.a. alkoholen) när jag flyttade hemifrån. Han tyckte det var skönt att slippa ha kontakt med sin egen dotter, trots att jag bara var 18 år gammal. Han kunde ju fortsätta dricka då utan någon som försökte kontrollera honom, bråka och skrika på honom. Så stark är alkoholens makt.

Han hade ännu inte nått sin botten då. Det tog två år innan han insåg att han bara kunde välja mellan att ta sitt eget liv eller söka hjälp. Han valde AA.

Det är nödvändigt som anhörig att acceptera verkligheten som den är, inte gilla den, bara acceptera att så här ser det ut; jag lever i en vardag där jag är orolig konstant, sover dåligt,
där jag själv inte får något utrymme i mitt eget liv för allt kretsar kring alkoholisten. Jag har skrikit och gråtit men det funkar inte, blir bara värre. Hur kan jag göra annorlunda för att jag på lång sikt kan må bra i mig själv? Om jag inser att jag inte kan förändra alkoholisten, vad kan jag då göra för mitt liv ska bli så bra som möjligt?

Kram

Sorgsen

...mår du? Hur går det? Pratat med någon från berendemottagningen?
Tänker på dig

Vaknade redan kl sju med en oro i magen.Vill bara sova,ORKAR inte må så här.Har igen sagt att jag vill inte leva m honom,han kommer aldrig att erkänna eller söka hjälp.Han ska leva normalt som han säger.Vilket skämt....jag har hoppats så många ggr,men efter helgens panikattacker som jag fick,så måste jag stå på mig.
Varför tänker man så mycket på hur det ska bli med det ekonomiska.Jag vet att vi måste sälja huset men jag VILL verkligen bo här.Känns som det är min o barnens enda trygghet just nu.En flytt vet jag inte om jag skulle palla.Jag har inte ätit ordentligt på tre dgr nu,inte ens orkat duscha.Man känner hur man bryts ner mer o mer.Jag har en tid på beroendemottagningen,men inte förrän på Tisd.Känns som en evighet tills dess....Nu väntar studenten för äldsta sonens flickvän på Fredag,hur ska man orka gå dit?Känns så meningslöst allting.Vad ska jag säga till yngsta sonen,vi har en utlandsresa bokad iJuli som han längtar till.Inbetald o klar,utan ångerrätt.Han kommer bli så ledsen om vi inte åker.Han ska precis sluta m sin omeprazol för att han mår bättre i sin mage,men nu lär
Det bli sämre igen.FAN va jobbigt....vet att jag får ta allt ansvar nu,han går ner sig direkt o skiter i allt.Inte ens våra barn betyder något,när han mår som sämst.Dricker bara bort alla bekymmer.Han har varit nykter nu i två dgr,undrar vad som hände ikväll eftersom det är helgdag i morgon..ORO. ORO.
Tänk förut då längtade man till helgen,nu är det bara ett stort orostecken för hur mycket alkohol det ska drickas. Kan bara säga att det är så sorgligt.
Ska försöka sova en stund så blir det här dygnet kortare,känns skönt ändå att jag är sjukskriven nu.

markatta

Kanske du kan åka på resan själv med sonen? Komma iväg, byta miljö och till en plats utan måsten kan ju vara väldigt stärkande. Kanske är det just komma iväg och hitta en ro utan honom som du behöver för att kunna fatta de där stora besluten?

Kramar

Tack för att ni läser mina inlägg och skriver.Känns skönt för jag har aldrig känt mig så rädd och ensam fast jag har tre underbara barn och en massa underbara vänner, en underbar syster som bryr sig.Men jag känner mig så övergiven ändå....Skönt att bli bekräftad och sedd av er som vet vad man går igenom:)

Sorgsen

...din oro, din trötthet, din magont...

En sak i taget, viktigaste först.
Kanske sömnen?
Nästa steg duschen och frukost?
Stegen behöver inte vara längre än så.
En sak i taget!

Du har bara makt över dina steg. Oftast är det en bedrift/stort steg framåt att inte stegen går baklänges när missbruket tagit över familjen.
Ensamheten och maktlösheten vi har inför alkoholismen är definitiv. All logik försvinner och att stå bredvid är lika smärtsamt och ger samma symptom som den som missbrukar.
Var rädd om dig. Rädda dig!
En timme i taget, en dag i taget.
Kram