Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

jag tackar verkligen för att du tar dig tid att fundera och reflektera över mina inlägg. Jag är ju själv oerhört kluven över mina tankar och handlingar, men tror allt mer att det har med alkohol att göra. Pratade mkt ikväll med min fru om vikten att vårda och bry sig om naglar, händer och fötter och vi hade en bra diskussion om detta. Hon visste också att man ute i vårt kära EU (?) så använder män nylonstrumpor och bryr sig mer om manikyr än här uppe i Norden. Så kanske hon känner på sig mer än vad jag anar om min natur. Får närma mig försiktigt.
Hur som, alkohol dödar alla försök att bli sann,
Fenix

Stigsdotter

...tror jag var vanligare förr, bland folk lite "högre upp" kanske? Jag hade en kollega som alltid var lite tjusigt klädd med scarves och alltid finfixade naglar (kanske han smög med sin frus nylonstrumpor också, det vet jag inget om :-)

Förresten nylonstrumpor måste vara ett av de värsta plaggen man kan ha på sig, usch hatar dem, även om jag använder dem för att de är bra på många sätt.

Stigsdotter

...tror jag var vanligare förr, bland folk lite "högre upp" kanske? Jag hade en kollega som alltid var lite tjusigt klädd med scarves och alltid finfixade naglar (kanske han smög med sin frus nylonstrumpor också, det vet jag inget om :-)

Förresten nylonstrumpor måste vara ett av de värsta plaggen man kan ha på sig, usch hatar dem, även om jag använder dem för att de är bra på många sätt.

Stigsdotter

...tror jag var vanligare förr, bland folk lite "högre upp" kanske? Jag hade en kollega som alltid var lite tjusigt klädd med scarves och alltid finfixade naglar (kanske han smög med sin frus nylonstrumpor också, det vet jag inget om :-)

Förresten nylonstrumpor måste vara guds straff till kvinnan, eller, hrm, till människan då, det är ett av de värsta plaggen man kan ha på sig, usch hatar dem, även om jag använder dem för att de är bra på flera sätt.

Dompa

Moi Trollis! Läste om din lilla slip...så jävla oturligt. Men tur ändå...tänk om du hade varit på lyset och åkt in med armen. Ingen hade köpt en isfläck då. tycker dock att du kan ta mer hjälp av gubben din istället för att tvinga vänsterhand/arm till en massa tokigheter. Han kan väl hjälpa dig med tandborstning och det andra...;-). Må du läka strax. Saknar dina trollimsmer här. /R

Stigsdotter

Jag saknar dig också, hoppas allt är väl med dig. Och skulle det inte vara det får du gärna berätta det med om du ida. Kram

markatta

Skickar dig en tanke och ett paket med kramar och hoppas du har det ok i rollen som enarmad bandit!

vill.sluta

Tack och lov var det "bara" armen som fick sig en knäck.
Kunde varit trollkakufsen som tjongade i backen.
Har läst att du är lite skadad, men skickar lite krya på dig kramar Morsan.
Du är saknad!
Kramar/A

vill.sluta

Knallar du runt som en enarmad bandit nu?
Hoppas du kryar på dig, jag har skickat lite fina blommor till några som behöver det.
Och DU om någon behöver det, och förtjänat den det har du många gånger om!

Allt bra med mig, trevligt och roligt att folk ser och märker att tempot hos mig är lite bromsat.
Du kan ha stor del i den förändringen tror jag, lite av min insikt osv. Sedan är det att jag utvecklas inom arbetslivet också.
Man mognar på alla plan.

Slutsatsen jag vill komma till att hela detta forum är fantastiskt, det finns så otroligt mycket klokhet och visdom här. Jag läser väldigt mycket och ofta på de andra forumdelarna och det hjälper mig att förstå hur andra tycker/tänker och ger så mycket insikt!
Nu blev det mycket om lite, hur som jag skickar dig ett fång med färgglada tulpaner. En stor! Bukett, till Trollet i dig smyger jag in lite långa kottar oxå.
Kramar morsan och snubbla inte på svansen din nu när du bara har en arm att ta emot dig med!
Kram/A

markatta

Väl medveten om att du inte skriver här längre men jag bara tänkte att om du någon gång skulle titta in så har jag saknat dig här, tänkt på dig och hoppas du har det så fint i ditt liv som möjligt. På kort tid tog jag dig till mitt hjärta och där finns du kvar även om du inte syns eller hörs.

Kram från markatta

vill.sluta

som saknar dig.
Hoppas allt är ok, nyfiken på hur det nya forumet kommer se ut.
Hoppas armen läker bra!
/A