jag sa att han skynda på flytten ,jag orkar inte gå under samma tak längre.
Kände mig så elak men jag måste för min skull.
han packade ihop lite saker tog en tältsäng och drog till sitt lilla råtthål han skaffat.
han ville vänta tills hans bäddsoffa kommit, men jag pallar inte det.
Jag var helt förkrossad o livrädd när han åkte fast jag vet att jag gjort rätt.
han inser fortfarande ingenting.
Tycker bara jag överdriver o klagar o kastar skit på honom hur värdelös han är hela tiden.
Jag är ingen som bråkar o skriker utan uttalar min oro återigen, vill ju inte att han skall gå under.Jag bryr mig faktisk för hur det går för honom också efter alla våra år.
han tycker jag jämför honom med nån djävla knarkare.
Ja vad säger man.
Jag släpade mig iväg på tjejkalas rödgråten o utan lust.
men jag hade faktiskt trevligt o skrattade som vanligt.
Så härliga tjejer att umgås med.Några nya bekantskaper men några kända ansikten.
Jag berättade för alla att jag ska bo själv nu, vilket jag aldrig gjort i hela mitt snart 45.åriga liv.
jag hade en stor klump i magen när jag gick hem,hunden var ialla fall hemma.
MEN det gick bra,ingen oro i magen så himla skönt men samtidigt konstigt.
Borde jag inte sakna min man.Nej inte just nu ialla fall.
JAG ska fixa det här, många tårar kommer falla det vet jag,men det är skönt att värsta steget att han fick flytta är taget.
Jag kan inte leva med någon som får mig att å så dåligt mestadels av min vakna tid i sin närvaro eller frånvaro........