Hej på er!

Som någon i alla fall läste och kommenterade så jag har inom kort varit helt vit i snart 6 månader.

Jag söp ganska hårt i ca 7 år, och innan dess var jag som vilken Svensson som helst, förutom att jag tränade löpning på elitnivå. Jag anser mig inte vara alkoholist, men p g a vissa omständigheter i livet, så kunde jag verkligen inte hantera alkohol alls, vilket också berodde på andra omständigheter i min mijö, men jag ska inte skylla på en enda person, då jag är ansvarig för det jag gjort.

Jag resonerar så här:

OM jag kan supa i 7 år, så kan jag också vara nykter i 7 år. Tycker ni att detta är ett bra sätt att resonera, eller ska jag vara utan alkohol överhuvudtaget?

I mitt fall, så drack jag endast för att jag gillade öl, så jag drack aldrig för effektens skull, men jag kanske med det påståendet lurar mig själv? Men problemet var DE SISTA 3 åren, att jag aldrig hade någon spärr, och därmed däckade jag som gott alltid. Likaså drack jag inte med vänner, utan jag drack själv, därför att jag tycker det är så jobbigt att vistas på krogen och ute, eftersom det är sådant liv och stök.

Finns det någon som förstår mig, och kan ge mig råd? Vore ytterst tacksam för goda och framförallt seriösa svar!

Om man kan supa i 7 år kan man vara nykter i 7 år är ju ett vettigt sätt att resonera. Så mitt råd är att du är nykter i 7år när dom åren är till ända så kan du ju överväga om du skall börja dricka igen. Skulle tro att det tar emot att börja hälla i sig ett dödligt gift efter alla positiva effekter du upplevt under nykterheten. Vore oerhört intressant att få ta del av den dagen, vilket beslut du tar o varför!
Du skrev att du inte drack för effekten det måste vara den största lögnen mot dig själv att någon dricker en öl eller ett glas vin för det är gott kan jag köpa men allt annat drickande är enbart för effekten. Kan bara gå till mig själv trodde i många år att jag drack för att det var gott, men kan nu i efterhand se att det var bara lögner som jag förmedlade till min hjärna o den gick på den lögnen varje gång.
Samma med mig jag började också supa i min ensamhet, lungnare så. Inbillade mig också att det var stökigt ute. Ännu ett försök att manipulera hjärnan. Är man ensam o super behöver man inte skämmas om man blir för full ramlar omkull eller somnar och man gör inte bort sig om man bara ger fan i datorn o mobilen. Super man ensam är det ingen som ser att man är alkis heller.
Så mitt råd är att du slutar att lura din hjärna med att det är gott att dricka alkohol och att du håller upp i 7 år.
Ha en bra dag/Higgins

Du har hållit upp i sex månader, grattis, mycket bra gjort. Du upplever alla fördelarna man får av ett nyktert liv. Så varför undrar du nu om du kan dricka igen om sju år? Det är sex och ett halvt år dit, du kan ta den frågan då den dan kommer. Jag håller helt med allt i Higgins resonemang, för övrigt. Framför allt undrar jag varför du skulle dricka alkohol igen om sju år om du varit utan så länge. Jag tror du ska vara på din vakt mot dessa tankar nu.

Jag har varit nykter i drygt ett år nu och har inga tankar alls på att nånsin dricka alkohol igen. Tack och lov för det! Jag trivs så bra med min identitet som en som valt att inte dricka alkohol därför att den inte passar in i min livsstil. Så känns det nu, som att det är den verkliga orsaken fast jag nog vet att jag inte har nåt annat val heller. Jag har nu vågat pröva att köpa hem alkoholfritt vin. Det väcker inget sug alls men är ändå nåt jag kan ta till just vid festliga tillfällen då jag vill ha nåt annat än kolsyrat vatten. Jag hittade ett riktigt gott rödvin, Torres Natureo 0,5%. Det gav en aha-upplevelse när jag tog det till maten. Ett glas var gott och så var det bra med det, eftersom det inte ger nån annan effekt eller väcker sug efter mer. Så fungerar det väl för "normala" människor tänkte jag! Dom som kan ta just ett glas och nöja sej med det. Så blir jag aldrig. Jag har också druckit en god engelsk cider. Jag känner att jag funnit min väg och jag är stolt över det.

Tänk på Holknekt, han höll upp ganska många år tror jag och sen tänkte han att han kunde dricka igen. Jag tycker att du ska njuta av och vara stolt över dina sex månader och inte fundera på alkohol i framtiden. Återkom till det den dagen.

Jajamänsan

Tack så mycket! Ja, jag är så oerhört tacksam mot mig själv, men det är jobbigt med alla påtryckningar av mina polare som dricker i princip HELA tiden. De säger: Fy fan, vad tråkig du är, osv osv, men jag tror att de innerst inne är avundsjuka eller så på mig. Jag vet inte, men det sorgliga med detta, är att jag kanske måste gå bort från dem helt och hållet, eftersom de riskerar att dra mig tillbaka, trots att jag egentligen kan säga nej. Det kan jag, och jag har gjort det många gånger tidigare, men varje gång blir det värsta snackisen om saken. Hela tiden blir det: Hallå, nu har du varit nykter i t ex 8 veckor, nu är du värd en öl.

Så jag är ju enligt mig själv ingen hel-alkis, men det kanske är som du säger Higgins, att jag ändå trots att det känns vemodigt att säga, att jag är alkis, eller finns det något mellanplan.

Men som sagt, det är 6,5 år till 7 år, men jag tror att jag kör på min plan. För mig känns det som värsta utmaningen, men redan under denna tiden som har varit, så har jag fått en helt annan syn på tillvaron runt mig och av min historia, och alkohol känns bara som bortkastad tid och framförallt vett och pengar.

Jajamänsan

Det som är tragiskt och skrämmande i det hela är återigen mina vänner. När jag ser dem, så ser jag lite i mig själv. Och än så länge, så är ju vi relativt unga, vissa har inte ens fyllt 30 år än. Och redan innan jag gjorde det här, så insåg jag att "fan, jag har problem" och likaså dom, även om det låter dömande, man ska kanske inte anklaga andra. Men om man är i princip full, eller åtminstone dricker 6-8 öl varenda kväll och det är "en lugn" kväll framför en film, så är det enligt mig en stor varningsklocka.

Hur gör man för att rädda en person från det, eller tjänar det någonting till?

av dej att stå emot trycket, verkligen bra gjort . Att du klarat det visar att du verkligen vill sluta och inser att du har problem med alkoholen. Jag tror dina polare kommer att acceptera snart att du inte dricker och sluta bry sej. Den person du nämner är absolut i riskzonen men hur man ska få nån annan att sluta, det vet jag inte riktigt. Man kan vara en bra förebild som du och påpeka fördelarna men man måste själv vara redo för att kunna sluta. Man måste ha nått sin botten. Lycka till!

Jajamänsan

Hej Santorini och tack för berömmet, och stort cred till dig själv, vad du nu är här för.

Jo, jag vill ju sluta, och nu har det gått 6 månader sedan sista glaset. 30 november intalade jag mig högt: Ok, ikväll blir det absolut sista kvällen på ett år! Sen gick det en månad, och jag var riktigt deppig, ordentligt deppig så jag fick t o m ta antidepressiva mediciner mot det, vilket i dag typ var tredje Svensson tar. Och när det hade gått 3 månader, så kände jag "nej, varför ska jag bara ta ett år för?". Och nu är det helt underbart att vakna så här varje dag. Jag får bättre än någonsin, det känns som om jag får en ny kropp med ny hjärna, jag ser fräschare ut, jag har tappat vikt och allt känns bättre.

Jag har många gånger försökt att hjälpa dem eller vara en förebild, men varje gång blir det sopat under mattan eller bortskrattat. Känns så hemskt, att han men även dem inte se vad de själva gör mot sig själva.