Har suttit och läst runt lite här och det är intressant.
Jag är glad för alla som vill dela med sig.

Det jag inte förstår är HUR jag gör det? Hur kan jag sluta dricka och ändå känna avslappning och glädje?
Jag lever själv med min son på snart 3 år och känner att tiden inte finns för att exempelvis träna, meditera, läsa böcker eller annat som kan få mig att gå ner i varv.
Jag har sett att det bl.a. finns andra mammor här som verkar ha det likadant?

När jag tar det första glas vinet undertiden jag lagar maten med en gnällig son i hasorna, säkert hungrig, så blir det som att jag får en aning distans. Jag blir mer i fokus, det gnälliga når mig inte. Under middagen blir det ett glas till och då kan vi till och med skoja, busa skratta han och jag. Ibland blir det 2 glas under middagen.

Vid avplockning, disk mm så blir det lätt ett till och sedan ett i soffan för att "det är gott och håller humöret uppe, jag är en mamma på topp".

När grabben väl somnat sätter jag mig i soffan då är det dags för egentid. Resulterar oftast endast i mer vin och allt som oftast mer ätande.
På morgnarna mår jag illa och har oftast glömt de senaste timmarna av kvällen innan. väldigt ofta på senaste tiden har jag börjat göra bort mig i att jag ringer vänner, bekanta babblar och säger (ev och troligen) en massa konstiga saker - säkert hör de att jag är full.

Jag vill inte ha det såhär!
Jag vill ha skratten, busen och glädjen tillsammans med avspänning och distans men UTAN alkoholen.
Jag vet inte hur det kan gå till?
Jag började dricka för snart 2 år sedan just för att jag behövde det som jag nämnt ovan och inte hittade det på annat vis.
Nu har alkoholen blivit min kompis och min förgörare.

Någon som har tips eller idéer? Det är varmt välkommet.
Vill önska alla en bra helg och en fortsatt fin sommar!

vill.sluta

Ja vad skall man säga, du har trillat dit.
Med all säkerhet så kommer du sakta öka din konsumtion och dina skämsiga saker bli fler och fler.
Om du inte sätter ned foten och säger STOPP!

Ta ett uppehåll på en månad till att börja med så kommer du se fördelarna med att avstå alkoholen.

Allt blir bättre, enklare. Inte problemfritt, men så mycket enklare utan alkohol.

Ja just det, välkommen hit!
/A

Läs runt härinne så kommer du se och förstå att du passar in I mallen alkolist.
Vi är många här inne,
Inte så att alla alkolister sitter på bänken I centrum, nä den vanligaste alkoholisten är proper, har ett bra arbete, familj, skötsam men älskar alkoholen. Det den hör I varje fall

Mammy Blue

jag håller med vill.sluta.
Men lägger till att det här forumet är utmärkt på det sättet att man kan skriva ner sina tankar om alkoholen och dess verkningar. Det blir annars lätt att man när man försöker sluta får någon slags rosenrött skimmer runt alkoholen, typ som när gubbar berättar om när dom gjorde lumpen, de kommer bara ihåg det som var roligt, det andra som var jobbigt, tråkigt, ledsamt, det berättar de aldrig.

Skriver man ner sina negativa känslor för alkoholen här och vad det leder till är det inte så lätt att romantisera det.

Välkommen!

Mvh MB

Eken

Välkommen hit!
Ville bara ställa en fråga om det faktiskt är din lilla son som är enda orsaken till att du inte anser dig ha tid till att träna, läsa meditera osv? Eller kan det vara just drickandet som är största boven? :)
Egentiden efter att han somnat kan du ju utnyttja till sådant då du inte dricker. Säkert kan du ta med sonen i vagnen på joggingtur eller på cykeltur i barnsadeln?
Kanske göra som vill.sluta skriver och börja med att försöka ta en vit månad! Och nej det är inte bara enkelt, men du klarar det!

Fula ankungen

vill.sluta och MB, för era råd och kommentarer.

Det är nog lätt så; att det romantiseras runt alkoholen, att allt det tokiga och illa glöms bort. Själv märker jag att jag är gladare, mycket mer kreativ och har mer ork med alkohol i kroppen.
Det känns svårt att släppa de bitarna. Det som jag gärna vill bli av med är allt det som går just fel; alla dumheter, bakfyllor, alkoholandedräkt, minnesluckor mm.
Och jag vet att jag inte kan äta kakan och ha den kvar.

I går efter att jag läst runt lite här inne, vilket var väldigt skönt att göra, så kastade jag allt det jag hade kvar hemma. Kanske är det just därför jag redan nu är sugen på att ta "ett" glas?
För att inte sätta Isac i barnvagnen och gå till bolaget har jag ägnat förmiddagen åt att städa, tvätta, damma.
Han har inte varit glad åt det men det har gått, jag överlevde gnäll och gråt.

Huvudet känns lite konstigt, jag är även sugen på att stoppa någonting i munnen precis hela tiden, gärna någonting sött. Kan det bli en effekt av att inte ha alkohol i kroppen? Å andra sidan är jag inte sugen (på sött) på vardagarna under dagtid då jag inte dricker.

Just nu är min största rädslas hur jag ska klara av alla sociala sammanhang där det serveras vin. Allt ifrån eftermiddagsbesöket hos en vän, en lunch på stan eller en middag/grillning. För på något vis känns det som att alkoholdrickandet ökar hos gemeneman under sommaren.
Jag är även rädd för att jag kommer att förlora mina vänner om jag sitter där och inte deltar. De vet ju inte att jag inte deltar med samma insats som dem.
Om jag väljer att stanna hemma, tacka nej, då blir jag helt isolerad.
Att prata öppet om det är jag inte redo för - än. Måste komma en bit på vägen först i sinom tid är det det klokaste kan jag tro.

Jag önskar att jag kunde tycka lika illa om vin som om andra droger!
Och ja, jag önskar att jag inte hade försatt mig i den här situationen så att jag i kommande vecka hade kunnat delta i att ta ett glas med mina vänner, det bara är så.

Mammy Blue

det som du skriver upplevde jag också fram till nåt år innan jag kom till sans och slutade dricka, det där med att man känner sej piggare, gladare, fick mer gjort etc.
Det gick över om man säger, sista året hade jag inte så mycket annat i huvudet än att få i mej alkoholen så fort som möjligt. Kan gratulera dej till att du vaknat upp lite tidigare.

Vad det gäller omgivningen, så är det lätt, det är bara att hänvisa till sonen, de flesta har förståelse för att man inte vill dricka när barnen ser, har de inte det är de inget att mista.
När man har vårt problem måste man vara egoist, man kan inte ta ett glas för att inte såra värdinnan. Vissa vänner kanske försvinner, det har det gjort för mej, men då kan man kanske tänka att har man inget annat än drickandet gemensamt så är det värt det

Solsken till dej!
/MB.

Fula ankungen

... MB för ditt inlägg. Det stöttar.
Du har säkert rätt. Mitt problem är att jag går flera varv i min hjärna dvs jag har druckit tidigare i sällskap av min son så skulle de köpa det argumentet?
Jag vet att jag skulle göra det men jag vet inte om det är för att jag är jag och lever med mitt alkoholproblem.

Fula ankungen

... jag skickar ett sms till min särbo där jag skriver att jag vill prata.
Vid frågan om vad svarar att jag vill prata om att jag känner att jag dricker för mycket
Svaret jag får är: jag orkar inte med negativa saker just nu...

Jag är så såra, det gör så förbannat ont. Jag kan inte andas, vet inte vad jag ska ta vägen!
Finns det någon där?

Mammy Blue

ingen tröst jag kan komma med, jag är tyvärr inte en sådan person, är alldeles för rationell för det.

Vad jag däremot vet med stor sannolikhet är att man måste sluta dricka själv, det är ett enmansföretag. Nu vet din särbo. Men sluta måste du göra själv. Om man försöker hänga upp sin nykterhet på omgivningen får man alldeles för många möjligheter att skylla ifrån sej och hitta anledningar att dricka. Läs lite i anhörigdelen, då kommer du förstå vad jag menar.

Hoppas att det känns lättare nu TROTS mitt lite hårdhänta inlägg, och att du kunnat sova.

Kram till dej!
/MB
PS Det där med att damma och städa och puttenutta är inte min starka sida heller, så du behöver inte känna dej ensam. Jag ansågs dessutom ganska intelligent i skolan, men jag har ett likadant jobb som du, så varför ser du ner på dej själv? Upp med hakan!
DS

vill.sluta

Och låt för fan ingen annan göra det heller!
Du är just vad du heter, en liten ankunge som är på väg att bli en helt underbar SVAN.
Du har trillat dit, so what?
Detta fixar du endå ska du se.
Men du fixar det själv utan hjälp från särbon.

Ville han inte hjälpa dig när du räckte upp handen för att slippa drukna så låt särbon vara just särbo.

Man kan leda en häst till vatten, men aldrig tvinga den att dricka...........

På samma sätt är det med att sluta dricka, man kan bara göra det själv.

Med allt du gör som ensamstående

mamma klandrar I vart fall INTE jag för att
du föll.

På samma sätt så vet jag att Svanen fixar att sluta!

Häng här, skriv när det är motigt, skriv när
det går åkt rätt håll, du hjälper de som
kommer efter med din berättelse

Och det behövs, DU ÄR INTE ENSAM!
Så otroligt hur pass vanligt det är med oss vardagsalkolister............
Du fixar detta Svanis!
/A

Fula ankungen

För ert stöd.
Vet att jag måste fixa det på egen hand, att ingen kan göra det åt mig.
Idag ska ta mig sjutton bli min dag 1.
Tror det måste bli en omvärdering och omprogrammering av en hel del men börjar med det viktigaste: alkoholen.
Allt annat får komma sen, och vissa saker kommer säkert som bonus på ett nyktert leverne. Verkar så när jag läst runt lite.
Trösterikt att många här inne delar med sig och att så många gått före och visar att det faktiskt går, det gör mig glad och ger mig lite extra styrka.

Ha en fin dag allesammans!
/F

Fula ankungen

Gårdagen, gårkvällen och natten blev en utan alkohol!
Känns egentligen fel att räkna det som dag 1 när jag vet att jag vaknade upp med alkohol i kroppen på morgonen.
Nu vet jag att det går och ska få detta till MIN dag 1.
YES!!!!

Hoppas solen skiner på er alla!
/F

Morla

Hej på dig och varmt välkommen! Jag vet inte om du läst min tråd? Jag känner igen mig så mycket i det där suget efter vin vid matlagning. Orosmomenten hamnar på avstånd. Skojar och busar med barnen/barnet. Pysslar, städar och fixar. Allt känns bra. Problemet är när det inte räcker med det där enda glaset vin. När man vaknar på småtimmarna med ångest. Oj då, halva BIB en är slut. Vem ringde jag? Vad sa jag? Skrev jag något pinsamt på FB? Herregud vad törstig jag är, osv. med det här ville jag bara säga att jag vet hur du känner och du är ABSOLUT ingen dålig människa för det. Du kämpar emot och jag stöttar dig. Grattis till din nyktra dag :)

Spes

Jag känner också igen mig. Det var så det började, efter skilsmässan.
Nu är det inte roligt längre och jag letar också mig en väg ur detta.
Lycka till med Dag 1.
Sådana har jag haft många och även Dag 2 och till och med Dag 6 men
sedan brister allt. Letar just nu motivation och den hittar jag ju här
bland alla som vill och kan, förr eller senare så lyckas vi......
det gäller att bara att komma dit, att verkligen vilja och förmå sig.
Jag gör dock inte något tok på fyllan, sitter i min bubbla, flinar blir trött
och sedan sover....kul liv...nej inte alls!

Fula ankungen

tack så mycket för era inlägg, även om era liv ser olika ut.
Hittills har jag klarat av att vara nykter, har svårt att stå emot men tänker att valet är mitt.
Har ikväll efter mycket bråk med min respektive som jag är särbo men gift med (ej Isacs far) valt att lämna honom, eller kanske han som valt att lämna mig. Svårt att säga även fast jag är nykter, starka känslor.
Just nu är jag så rädd... ska börja studera till hösten, en 3 årig utbildning och CSN (samt igen barnvakt i form av far-morföräldar) finns att tillgå.
Just nu längtar jag efter min bib/en flaska vin.
År så glad för att jag loggade in och läste era meddelanden.
Förlåt att jag inte kommenterar dessa mer nu men orkar inte.

Allt gott!
/F

Mammy Blue

Hur har du det? Jag hoppas att du inte ledsnar för att forumet är lite lugnt just nu, jag tror att vädret är för vackert för att sitta vid datorn, hihi!

Kram!MB

Fula ankungen

...har jag märkt att det är.
Men kan börja med att svara MB: nej, jag har inte ledsnat. Även jag har delvis passat på att försöka njuta av det fina vädret.
Med att låta bli alkoholen också. Det gick så otroligt bra men var svårt. Gick för precis så var det. I förrgår föll jag och det riktigt ordentligt. Även det är tungt. Att lyckas - och att misslyckas. Båda lika svårt fast på olika vis. I går vad det "recovery" och idag nya tag.

Det jag kan klappa mig själv på axeln för var att jag klarade att låta bli så pass "länge" för att vara jag.
Jag klarade även att låta bli i sällskap med andra som drack.
När jag föll var det i min ensamhet. Dock är jag inte förvånad att det blev som det blev.

Jag hade tagit ett par dagars ledighet, letat fram en barnvakt och hört med en gammal vän ifall vi inte kunde ge oss ut i skärgården. Det blev bestämt. Tillsammans med oss skulle ytterligare en båt ut med ett par vi båda känner. Att få komma ut på öppet vatten igen, känna doften från havet, vara utan barn. Längtan till stillhet.
Blev precis raka motsatsen.

Redan innan vi gick ombord på båtarna så hade de övriga hunnit få i sig några öl. Själv har jag en otrolig respekt (vilket kanske är svårt att tro) när det kommer till alkohol och vatten (eller bilar...) vilket gjorde att det var lätt att avstå för jag förstod att det här skulle bli "mitt ansvar".
Idag undrar jag varför jag helt sonika inte vände där på bryggan...nå väl.

Efter några timmar la vi till och kom fram till att vi hade olika önskemål och bestämde oss för att mötas upp kommande dag.
På kvällen efter vi hade lagt till, ätit mm blev min kompis dyngrak. Sedan höll han sig så i princip hela vistelsen.
Alla blir vi olika när vi passerar en viss gräns men här spottades den ena elaka kommentaren om- och till mig ut efter den andra. Detta fortsatte tills vi var åter "hemma i land".
I det tackar jag min lyckliga stjärna för att jag var nykter, vem vet annars hur det hade slutat.

När jag kom hem så var jag helt färdigt både fysiskt och psykiskt. Har inte varit så trött i hela mitt liv. (jo det har jag men...)
På kvällen lossnade all sorg, skräck och ilska som byggts upp under dagarna som gått och jag föll.

Jag tänker se det här som ett "lyckande i lärande".
*Jag klarade av att hålla mig nykter när jag var bland andra som drack.
*Jag vill tro att saker och ting hade kunnat gå mycket värre om jag inte varit nykter.
*Jag ska försöka att ta mer hand om mig själv; ex inte sätta mig i situationer utan våga backa när jag märker att det redan från början är på väg att gå utför. Inte känna att jag gör andra ledsna eller besvikna i det.
Har läst här på endel trådar att man ska vara liten av en "egoist" - vad är bra för mig? Något som jag är usel på.
*Jag har sagt upp, inte vänskapen, men kontakten med personen i fråga. Han förstod inte varför och det var ingen idé att förklara. Jag sa bara att "jag förstår att du inte förstår och det är helt okej".
Det var svårt men det känns bra.
Jag vill tro att det är steg i rätt riktning.
Jag måste börja lära om, lära nytt, välja/våga välja och i de valen våga välja mig.

Så nu går jag och lägger mig som nykter dag1 omgång 2 och önskar alla en riktigt fin sommarkväll!

/F

Fula ankungen

...namn på min tråd. Känner att jag egentligen vet hur man gör, ja i stort, det är att låta bli och ingenting annat. Redskapen får jag finna ut på vägen liksom visdomar, insikter, fallgropar (vilket jag hoppas blir få)
Stötte på tråden "att ha en vän" när jag satt och letade runt. Handlar om ifall någon har kommenterat ens drickande. Ingen har kommenterat mitt (förutom jag själv) men minns den gången jag som 12åring konfronterade min mor med hennes när vi stod i tvättstugan. Efter det blev saker och ting bara värre. Det är inte en bisak i sig men en bisak i det jag vill komma till: Jag har fått ytterligare en del i mitt pussel och även om ingen konfronterat mig så sitter jag har nykter dag 2 omgång 2 och är så tacksam för det.

/F

Mammy Blue

är bra. Förhoppningsvis kommer du fram till vad det var du försökte lösa med hjälp av alkohol, och kan i samma tanke bara konstatera att "quickfix a la al alkohol" inte funkar.

Du verkar lägga en del tid på att fundera, och det är bra. Jag tror att en av anledningarna till att jag har klarat mej är funderingar. Try, error och utvärdering. Vad gick fel? Varför? Hur kommer jag ifrån det problemet?

Nya dagar, nya tankar.

Kram!
/MB

Fula ankungen

MB för ditt inlägg. Kanske är det " fånigt" men bara vetskapen att det finns någon där ute som har kämpar/kämpar för samma mål som jag värmer och hjälper.
Önskar dig (och alla andra) allt gott!
/F

Fula ankungen

Idag är en bra dag, och jag ska fortsätta hålla det i åtanke.

Önskar alla er där ute det samma .
/F