Har suttit och läst runt lite här och det är intressant.
Jag är glad för alla som vill dela med sig.

Det jag inte förstår är HUR jag gör det? Hur kan jag sluta dricka och ändå känna avslappning och glädje?
Jag lever själv med min son på snart 3 år och känner att tiden inte finns för att exempelvis träna, meditera, läsa böcker eller annat som kan få mig att gå ner i varv.
Jag har sett att det bl.a. finns andra mammor här som verkar ha det likadant?

När jag tar det första glas vinet undertiden jag lagar maten med en gnällig son i hasorna, säkert hungrig, så blir det som att jag får en aning distans. Jag blir mer i fokus, det gnälliga når mig inte. Under middagen blir det ett glas till och då kan vi till och med skoja, busa skratta han och jag. Ibland blir det 2 glas under middagen.

Vid avplockning, disk mm så blir det lätt ett till och sedan ett i soffan för att "det är gott och håller humöret uppe, jag är en mamma på topp".

När grabben väl somnat sätter jag mig i soffan då är det dags för egentid. Resulterar oftast endast i mer vin och allt som oftast mer ätande.
På morgnarna mår jag illa och har oftast glömt de senaste timmarna av kvällen innan. väldigt ofta på senaste tiden har jag börjat göra bort mig i att jag ringer vänner, bekanta babblar och säger (ev och troligen) en massa konstiga saker - säkert hör de att jag är full.

Jag vill inte ha det såhär!
Jag vill ha skratten, busen och glädjen tillsammans med avspänning och distans men UTAN alkoholen.
Jag vet inte hur det kan gå till?
Jag började dricka för snart 2 år sedan just för att jag behövde det som jag nämnt ovan och inte hittade det på annat vis.
Nu har alkoholen blivit min kompis och min förgörare.

Någon som har tips eller idéer? Det är varmt välkommet.
Vill önska alla en bra helg och en fortsatt fin sommar!

Fula ankungen

Ja, ni har rätt. Nya tag och förhoppningsvis klokare.

Har fokuserat på att försöka förlåta mig själv, komma i balans. Börjar sjunka in.
Även lägga om kosten vilket jag märkt har givit en positiv effekt. Att inte låta det gå så långt att blodsockret hamnar under fotsulorna vilket i alla fall för mig bäddar för irritation (vilken jag vet att jag vill bota med alkohol) eller akut hunger, (vilken jag också vill bota med alkohol).

I går var jag inne på att ställa om kosten helt, snöa in på någonting för att "göra allt bättre" för kropp och knopp samt ha någonting att byta ut alkoholfokuset med.
I dag vet jag inte riktigt. Kanske dumt att göra en massa omvälvande och nytt på en gång, bättre att ta ett steg i taget?
Någon som har erfarenhet?

2 dagar idag...

Önskar er alla en trevlig onsdagskväll och bra torsdagsmorgon.
/F

för mej att börja med LCHF kostomläggning då jag slutade dricka. Kändes bra att ta tag i helheten. Om du orkar kan du läsa lite i min tråd.

Mammy Blue

också med LCHF i samma veva som jag slutade dricka. Funkade bra. Dessutom - det är ingen höjdare med alkohol ihop med LCHF, och med vårt dryckesmönster är det definitivt ingen "hit". Jag mådde bättre tämligen omgående av att skippa kolhydraterna, andra kan må dåligt en vecka eller två - abstinensbesvär av socker...
Värt ett försök?

Kram!
/MB- Minus 15 kg.

Jag hade heller inga problem i början. Det kändes perfekt att ta itu med allt på en gång istället för att ersätta vinet med godis och bli tjockare. Det blir man inte gladare av. Men var och en gör som det fungerar bäst. Läste nån teori om att den här kosten minskar alkoholsug och det kan nog stämma,om man är motiverad naturligtvis. Jag har gått ner 20 kg på ett år, 10 de första 10 veckorna och sen resten i sakta mak. Jag fuskar lite i sommar med glass och choklad fast det känns fel för då hålls sockersuget vid liv. Inte sugen på alkohol i alla fall. Och jag håller vikten ändå. Men sockret ska också bort snart

Fula ankungen

Har inte varit inloggad på en, för mig, lång tid.
Har varit nykter sedan sista inlogg vilket gav 2 mån.
Under tiden har det hänt så mycket och i kväll, helt utan anledning så trillade jag dit.
Jag vet inte hur jag ska tänka.
Till saken hör att jag blev i milda omskrivningar "överfallen" på krogen i mitten av augusti. Jag har sökt och fått hjälp. Nu är jag mitt emellan utskrivning och remittering.
Mitt liv, har (förutom i detta, varit väldigt bra. Jag har fått hyfsat med ensam tid (mer än vad en ensamstående utan någon form av nätverk kan räkna med), har sänkt kraven på mig själv, börjat träna för att bygga upp och förhindra depression... ändå....
Så kommer detta som ur en klarblå himmel och jag förstår inte varför?
Varför väljer jag att dricka en flaska vin? Varför känner jag mig inte full? Varför tar jag inte mig själv, min son, min träning och resten av mitt liv på allvar?
Någon so har gått vägen och har goda tankar eller någon som har andra kreativa användbara tankar som jag kan använda för att komma vidare, förstå mig själv?
Stor lycka till er alla där ute! Kämpa! de små ljusglimtarna gör så mycket.
Någon gång kommer lågan vara stabil och lysa för oss alla
//F

Mammy Blue

ska man säga? Att vår kidnappade hjärna är lömsk som tusan? Det räcker att slappa lite i vaksamheten så sitter man där, i fyllediket, igen. Men jag tror att du lyckas bena upp vad det var som hände, varför det blev som det blev, och då gör du inte om det misstaget. Jag höll på i flera månader att leta upp alla grynnor och förrädiska undervattensstenar på mitt nykterhetens hav, tog ett tag innan jag kunde navigera utan att köra på grund. Trägen vinner!
/MB

Pontus

Ta det lugnt ett par dagar till att fundera och Låt ångest stormen pasera tills du börjar känna dig mer sammlad.
Jag är på samma elände. 4d nykter. Skriv upp tankar, bra dåligt så kanske du lättare kan se brister och vägar. Så försöker jag göra. Lättare sagt än gjort men man tänker inte klart när det är som värst.
Att du inte blir full, lite som jag senaste år. Något har nog börjat om programmera i oss. Vi kan nog inte njuta av alk nått mer!? Vilket är positivt i de dåliga.
2mån är jätte bra kämpat, nya tag nu. Vi ska hitta ro o glädje. Kram!