Ja, hej på er alla.
Första gången jag är här på sidan och hade nog inte tänkt att jag skulle vara här och inte heller skriva något här men jag känner att jag måste skriva av mig lite grann.
Nu handlar det om mina barns pappa. Jag vart i lag me han i början på 2000 och vi fick barna (tvillingar) 2002. Han hade problem redan då men jag tänkte inte så mycke på de då för jag har varit tillsammans med andra som har/hade alkoholproblem.
Men då i början så förklarade han sina problem med att han och hans föredetta hade förlorat ett barn i plötslig spädbarnsdöd. Det var ett sätt för honom att hantera sina problem. Och även hennes....
När vi väl fått våra barn så trodde jag att de skulle gå lite bättre än innan, dum och blåögd, jag tror inte att jag någonsin kommer att lära mig :)
De som blev "bättre" var att han "bara" drack lillördagen och på helgerna. Satt vid datorn och spelade poker hela natten, med vinglas eller öl, jag låg i sängen och väntade på att han skulle komma och lägga sig han me, men så blev de aldrig, han kunde ligga i soffan och sova men sällan i sängen. Eller så såg han på tv, med vin och öl, och även somnade där.
När han väl låg i sängen samtidigt med mig så "dög" jag aldrig. I början på vårt förhållande så var jag den bästa någonsin, och han var helt underbar, men bara när han var nykter. Var han drucken så var det bara en pina att vara där, han trodde han var en sexmaskin, han var bäst och trodde inte att det bara var jobbigt att vara i samma säng som han.
Fick sällan hjälp me barna, han hade alltid så mycke annat för sig som var viktigare, men vad kan vara viktigare i ens liv än ens familj? Vi gifte oss -08 och allt verkade bli bättre men ack vad jag bedrog mig själv. Jobbade nästan varenda helg, sa han iaf, vad vet jag vad han gjorde? Jag litade på han och har gjort de hela tiden fram till barna skulle fira sin 7-årsdag.
Jag var ensam me alla barna som var där, han var ju tvungen att "jobba". Fram till ett av barna sa att hennes mamma och min dotters pappa hade pussats. Min dotter ifråga satte de och jag sa att men de gjorde dom när dom var små, dom har ju växt upp med varandra, så de är inte konstigt, sa jag....men jag kunde inte släppa de riktigt så jag tog henne avsides och frågade när de här hände och då svarar tösungen att de hände förra helgen.....gissa om jag vart förbannad. Det här hände på en helg och helgen efter så hade jag flyttat.
Jag hittade en lägenhet och skilde mig och har inte varit ensam efter det, har haft ett förhållande på 1 år men de höll inte. Så nu har jag fått hjälp av familjeenheten och mina barn får hjälp och äntligen har de börjat ge resultat, vi har pratat med dom i snart 1 år nu och jag vill inte sluta, men allting gott har ett slut, och en ny början börjar nu för oss. Barnens pappa har äntligen fått komma in på ett behandlingshem och han har insett att han har ett problem, men inte hans nuvarande sambo. Hon flyttar från han , fastän hon oxå skulle behöva hjälp, hon är lite för glad i vin så anser hon att hon kan hantera sitt "problem" som inte existerar för henne, så han har de verkligen lite jobbigt just nu. Dels att ta itu med allt och inse att han inte har kvar någon här hemma när han kommer hem igen.
Jag fick även för ca 3 veckor reda på att mina barn har inte velat åka och bo hos dom, vi har delad vårdnad om dom, för att dottern har hela tiden ont i magen och har inte förstått att dom är rädda för att bo där. För att dom drack när dom var där....de trodde inte jag. Dom har ju haft ansvar för dom och så har dom gjort så här mot dom. Men nu så tror jag och hoppas att allt kommer att bli bra för han, vi tror på han att han ska klara det här. Vi vill ha hem en "ny" pappa.....