...jag ska klara det! Det får bli en dag i taget och jag får vara nöjd för varje kväll jag inte dricker vin. jag har nog druckit vin nästan varje kväll i nästan 10 år!!!!! Allt från ett glas till fyra-fem glas...Usch! Min vändning kom förra veckan då jag och min man druckit vin på kvällen och morgonen där efter tar jag bilen till jobbet! Stoppad i vanlig nykterhetskontroll och när jag såg polisen tänkte jag bara nej nej nej!!! klart det gav utslag av mitt regelbundna drickande. 0,17 milliliter per liter i utandningen - fick följa med till polisstationen och blåsa igen och då kom promillehalten fram 0,34! Nu jävlar får det vara slut! Skäms som en hund och mår illa och har till råga på allt gått ner två kilo på en vecka (vilket jag inte behöver eftersom jag är rätt liten ändå...) HATAR detta med mitt vindrickande! varför måste man vänta tills något händer?? Kram på er alla kämpar här - jag ska verkligen försöka hitta tillbaka till mitt riktiga jag nu!

smultronet

Jag är en mamma som hittade till detta forumet igår...och jag blev både ledsen och lättad över hur väl jag känner igen mig i mångas berättelser. Lättad över att se att man inte är ensam i skammen att inte kunna vara som en normal människa som klarar att dricka lagom....ledsen över att så många uppenbarligen mår som jag...skammen över att inte räcka till som mamma är nog värst. Att somna i soffan när man vet att man borde läsa läxor med sonen...fy fan självföraktet är gigantiskt...nu har min äldste son och bror satt ner foten så i början på veckan börjar jag med antabus...kan man sjunka lägre?? På sätt och vis är det ändå skönt att botten är nådd...skammen är som värst nu kan det bara bli bättre...önskar dig all lycka till till dig! Kram