Hej
Helt ny från och med idag här på forumet. Orsaken till det är väl att jag först nu insett / velat inse att jag dricker för mycket.
Är en 40årig gift 2 barnsfar. Räknar mig själv kanske närmast som en "helgalkis". Har ett sådant jobb att jag ganska ofta har längre ledigheter på ca en vecka men jag klarar mig relativt bra utan alkohol i veckorna. Sköter mitt jobb väl osv. Familjen tror jag inte heller nämnvärt lidigt. Ev pga humörsvängningar etc.
Jobbar ofta hemma med egna projekt och när helgen kommer har det tyvärr blivit korkat redan på fre eftermiddag och därefter varit smålullig hela veckoslutet. Har aldrig haft problem att bryta när måndagen kommer men känner att jag inte mår psykiskt bra av allt krökande. En sju helvetes ångest brukar vara slutresultatet trots att jag väldigt sällan ställt till med några värre grejer. På senare tid har jag dock ibland sagt saker som borde ha fått vara osagt.
Min fru konsumerar inte alkohol i någon större mån förutom något enstaka glas till helgen. Hon har endast ett fåtal gånger påpekat något om min konsumtion. Jag har väl dolt det väldigt väl. Inte så att jag inte dricker när hon ser utan mer i den stilen att jag tex i samband med att jag grejat ute på tomten druckit 6-10 öl vilket inte märks nämnvärt på mitt beteende, sedan fortsatt på kvällen inne. Har sett det som en "belöning" för att man gjort något "vettigt" vilket frugan också kanske tyckt / unnat mig lite avslappning efter jobbet. Det här har pågått i många år tyvärr och ungefär 2-3 helger i månaden. På fester odyl har jag varit ganska rak redan från start. Har väl kunnat bete mig ganska bra i alla fall men ibland känt på senare tid att det ibland "slintat" lite...
Tror att mina alkoproblem helt enkelt är inrotade dåliga vanor som sakta nästan omärkbart har ökat. Känner att jag nu snart kan tappa kontrollen om jag inte ändrar på nåt. Tillfällen då jag dricker har inte ökat men mängden och berusningstillståndet är annat nu. Har inte heller tidigare just haft någon värre ångest efter krökandet men det har också tilltagit rejält.
Vet inte riktigt hur jag skall gå tillväga. Sluta helt eller försöka minska rejält. Är lite rädd för att om jag endast minskar så super jag mig dyngrak när jag väl tillåter mig dricka överhuvudtaget.
Har läst hela dagen om andras problem och visst känner man igen sig. Känns ganska bra också att få skriva av sig efter en ångest/kvalfylld måndag. Känns också bra att man erkänner för sig själv att problem finns och att man måste göra nåt nu före allt går åt fanders. Vill inte senare råka ut för det att man skall ångra sig att man gått smålullig på helgerna istället för att njuta av familjelivet till fullo.
Nåväl, här är mina tankar för tillfället...