Hade min alkoholdebut för ganska exakt 20 år sedan, (hembränt och flädersaft kommer jag ihåg).
Kommer aldrig glömma känslan av ruset som spreds sig i kroppen. Dagen efter var jag så glad över vad jag hade upplevt, funderade redan på när nästa fest skulle bli.
Nykter är jag ganska tystlåten, lite hämmad och osocial. Onykter tar jag igen allt med råge, inga hämningar alls. Varje gång jag blir full festar jag fullt ut och skiter i allt och alla. Vill inte göra det, men efter några öl så blir det lätt så. Det är sjukt jobbigt att ha att göra med två så olika personligheter, lite som Jim Carey i mina jag och Irene faktiskt.
Blir lätt full men pigg, oftast glad och kan dricka mycket, så jag hinner hitta på mycket dumheter på fyllan. Får lätt minnesluckor och blir rejält bakis, mår dåligt flera dagar efter en fylla. Hatar att ligga bakis och försöka lista ut vad jag gjort under kvällen, vem jag kan ha träffat, var jag varit mm.
Har länge funderat över mitt drickande och varför jag dricker mig så full. Varför kan jag inte vara nöjd med en bra salongsberusning, nä har jag väl blivit berusad så är det någon annan som tänker åt mig.
Efter en period med mycket dricka förra året höll jag upp 3 månader. Mådde jättebra och provade att dricka lite igen. Någon gång går det bra, men oftast om det finns möjlighet så blir jag rejält packad. Jag dricker nästan aldrig i veckorna, men det är megafyllorna på helgerna som är mitt problem, de kan jag inte kontrollera.
Ni är många starka personer här inne som vill ta tag i ta tag i era problem, nu är jag en av er :-)
Har även anmält mig till "e change" här på alkoholhjälpen, någon som provat det?