Som så många andra har jag läst en hel del här inne och gråtit och skrattat, känt igen mig med så otroligt många!
Tänk att jag inte är ensam! Fantastiskt att det finns ett sånt här forum :)
Detta blir mitt första ’offentliga’ erkännande inför någon annan än mig själv!
Flaskan har varit min vän och följeslagare så länge, genom ett turbulent äktenskap, genom skillsmässa och därefter ensamhet..
men så kom HAN med stort H in i mitt liv och nu är jag sambo :) Äntligen, nu skulle mitt tomrum fyllas med något annat,
glädje, kärlek och familjeliv och ja, så blev det! Det sista året har jag inte druckit lika mycket, dvs det har kunnat gå flera
dagar emellan och mina tankar har varit uppfyllda med annat vilket är en härlig känsla, dock har abstinensen funnits där
och lurat..
.. MEN jag har nog inte insett och förberett mig på vilket enormt grepp alkoholen faktiskt har haft och har på mig, jag
har verkligen underskattat dess supe(a)r krafter.. sista veckorna har det börjat gå utför igen.. – jaha, hjärtat ska jobba över
till sent, då kan jag ju unna mig.. – jaha, hjärtat ska på badminton ikväll, då kan jag passa på.. dessutom har jag
börjat som så många andra jag läst om att smussla, en extra flaska i tvättstugan så jag kan dricka lite extra som han
lnte märker när han går ut i vedboden, osv.. Det är bara en tidsfråga innan han ’kommer på’ mig, han anar nog redan,
lukten om inte annat är ju svår att dölja.. jag dricker inte för njutning utan för berusning.
Alko-hål-i-huvudet är en kort sammanfattning på mitt beteende.
Jag är less nu, jag vill bli stark, pigg och fri! ..men jag är rädd.. rädd för abstinensen och ångesten som river i bröstkorgen på
natten, den förlamande tröttheten, irritationen och känslan av meningslöshet, att ständigt behöva spjärna emot mina egna
tankar när alkohol-djävulen kallar, livrädd för vilka skador jag kan ha åsamkat mig själv – är jag stark nog att säga att nu räcker det?
Jag vill leva varje dag! Inte bara genomleva..
Orkade du läsa ända hit så tack :)Peace out. /Fru Shiraz