Hej ! Jag är helt ny här. Fick tips från en sköterska på företagshäsovården dit jag går och får Antabus om det här forumet. Jag har läst några inlägg och konstaterar att vi är många som har funderingar och som behöver råd och tips från andra i samma situation. Vem är jag då ? En kvinna i 50-årsåldern som är alkoholist. Hur började det ? Ja, jag har ju aldrig spottat i glaset, har alltid tycket om att dricka alkohol. Gått hem sist från fester, tagit återställare dagen efter. Men ändå klarat av familj och jobb. Sedan gjorde jag en gastric by-pass operation. Gick ner 45 kilo. Men ersatte maten med alkohol istället.... Sedan så är det så att som gastric by-pass opererad så tål man MYCKET lite alkohol. Vilket gjorde att jag efter bara ett glas vin tappade omdömet, drack så jag blev knall-full och slocknade precis där jag befann mig. När jag sedan efter ett par timmar vakande till fortsatte jag bara där jag slutade. Drack tills nästa black-out. Och så vidare.... Drack gjorde jag på helgerna då man var ledig från jobbet. Vid längre ledigheter så kunde jag hålla på så där i en vecka. När jag sedan tog mitt förnuft till fånga och nyktrade till mådde jag skit, hade ångest, abstinens, dåligt samvete m.m Och nattsömnen ska vi inte tala om ! HerreGUD ! Skakade, svettades, hjärtklappning m.m. Det kunde ta en vecka innan kroppen var någotsånär normal och jag fick hyfsad nattsömn.
Jag blev riktigt snygg då jag gått ner i vikt (om jag får säga det själv... ;) ), fick en nyckelposition på jobbet, mer i lön. Allt flöt på, tyckte jag. Alkoholproblematiken - ja den kunde jag hantera.... Sen blev min pappa allvarligt sjuk, helt plötsligt. Från den ena dagen till den andra. Det var så allvarligt så överläkaren spådde att han hade högst tre veckor kvar... Då brast allt totalt. Alkoholen blev en tröst mitt i allt elände. Tiden gick, min pappa repade sig faktiskt mot alla odds. Men det var en resa som blev väldigt skumpig, och min alkoholkonsumtion eskalerade. Jag hade mycket sjukfrånvaro på jobbet, vilket inte var bra med min position som jag hade där. Den krävde att jag var där mycket, och att jag var fullkomligt alert i huvudknoppen. Inte lätt när man är kraftigt bakis....
Hur som helst, när jag hade haft upprepad sjukfrånvaro en längre tid reagerade min chef förstås och frågade hur det var fatt egentligen.... Allt var bara bra ljög jag. Hade haft otur med upprepade förkylningar bara.....Men så en dag efter att ha kommit tillbaka till jobbet efter att varit "sjuk" bröt jag ihop och berättade att söp. Jag fick börja gå på företagshälsovården och lämna prover. Medicin ville jag inte ha, jag skulle klara detta själv.... Tyckte jag. Det gick bra i 2 månader, sedan kunde jag inte hålla emot längre. Tog ett återfall, vilket syntes i proverna förstås. Började med Campral och fick gå på en Beroendemottagning och prata med alkoholterapeut. ALkoholterapin var bra, men bara 4 gånger, och Campralen funkade inte på mig. Tydligen funkar den inte på alla fick jag höra av läkaren på Beroendemottagningen.... Meningen med Campral är att den ska dämpa alkoholsuget, men jag hade lika gärna kunnat ta sockerpiller. Jag tog flera återfall trots Campral. Visserligen lyckades jag hålla mig nykter i ett par veckor, men sedan trillade jag dit igen. Och igen. Sist var under semestern. Vi var i Grekland, och jag drack. Varje dag. Inte så mycket så jag fick black-outs, men ändå. Sedan när vi kom hem var det precis som om jag tänkte att "Jaha, det gick ju bra när vi var i Grekland, men nu är vi ju på hemmaplan, så då är det bara att kröka på".... Fy fan, det gick så långt så jag inte kände igen min egna barn....Efter det återfallet bestämde jag mig: NU blir det Antabus och AA. Sedan hoppa av nyckelpositionen på jobbet.
Där är jag idag. Har varit helt nykter i nio veckor. Tar Antabus 3 ggr/vecka och går på AA-möten 1 gång/vecka. Och mår skitbra ! Jag tränar flera ggr/vecka, simmar 2 ggr. Läser mycket, löser korsord, lyssnar på musik. Gör sånt jag tycker om att göra. Och sover som en bebis på nätterna. Har fått kommentarer på jobbet om att jag ser så pigg ut. Det var en som sa att jag såg så ljusfylld ut ( ! ).
Det jag slås av när jag läser många inlägg härinne är att många tänker att de ska klara av sina alkoholproblem själva. Jag som har hållit på fram och tillbaka i ett års tid nu kan bara säga: det är MYCKET svårt att klara det utan hjälp ! Tro mig ! Det FINNS bra hjälp att få ! Och AA funkar ! Det är ingen som dömer någon där, och de är som sitt namn: Anonyma Alkoholister. Det finns alkisar som varit nyktra i 30 års tid och de som kommer nya som varit nyktra i 2 dagar och som fortfarande är bakfulla när de kommer till ett möta. Nu pratar jag om "min" grupp som jag går i.Jag var skitnervös när jag skulle gå dit första gången, och blev så väl mottagen så jag trodde jag skulle ramla av stolen... Och - en sak jag råder de som lovar sig själv att ta tag i sina alkoholproblem - ta en dag i taget ! Gå och lägg dig nykter ikväll och vakna nykter i morgon.
Oj vilket långt inlägg detta blev ! Tack om du orkat läsa ända hit !
Kram Hulda