Hej,

Detta är ngt helt nytt för mig. Men jag känner att jag vill få ut det jag har inom mig.
Insåg igår att jag nog är en alkoholist.
Min fru har länge sagt år mig att jag inte ska festa och dricka för jag klarar inte av det. Spårade ut igen i helgen. Vi hade fest med våra nära och kära. Festen gick jättebra men när vi skulle gå hem brast det igen.
Dyngrak som jag nästa alltid blir ramlade jag ute och slog ansiktet i en sten. Min fru är den jag blir förbannad på. skäller och kallar henne massor av elaka saker. Och jag är egentligen en kärleksfull och snäll person.
Men det är så det blir. Min fina fru får ta all skit när jag blir full. Det är inte så att det händer varje månad men kanske 5-6 ggr om året.
Och nu är det som värst, hon vill inte ha med mig att göra och hon stannar hos mig pga av våra tre barn. Jag har sårat henne så och nu skäms jag livet ur mig.
Har även på senare tid, insåg jag också igår, börjat dricka på vardagar. Hittar enkla anledningar till att dricka öl. gjort åt två flak på 2 veckor. inte så att jag blivit full, men 4-5 öl varje dag typ. Tycker att jag belönar mig själv, jag mår bra under tiden framför tv:n med en öl i handen. Ska jag ut och snickra, byta däck, klippa gräs, ja då är det nästan alltid en öl med.

Det som jag är mest rädd för nu är att jag ska mista min familj. Och förbannad på mig själv att jag inte lyssnat på min fru som fakiskt bett mig sluta dricka på fester.
Jag har försört så många fester och trevliga tillställningar för min fru. Ballade ur tom på min svärmors bröllop. då var det nära att jag blev ensam då med. Men jag har alltid tänkt att jag minsann inte har problem, jag kan hantera allt. Men NEJ, det kan jag inte.

Jag vill ha hjälp. Ska gå på ett AA-möte idag å se vad det kan ge mig.

Ledsen och förvivlad pappa/make

vill.sluta

Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar.
Du fixar detta, jag vet det.
/A

att det går över. Det blir bättre, skammen sjunker undan för undan. Man går vidare. Nu har du din chans att bygga nåt nytt, bättre. MITT sätt att förlåta mej själv och förlikas med det som varit är att vara nykter. Bara genom mitt nya bättre liv, mitt nya JAG, så kan jag försonas med alla tillfällen jag slösat bort med alkoholen. Därför känns det som om nykterheten är närmast religiös. Jag har fått ett nytt liv. Men nu är det upp till dej. Nu har du chansen att ändra dej. En dag kan du i så fall vara glad över detta tråkiga tillfälle. Det blev din BOTTEN, din kraft att sluta. Jag vet att det går.

konstnären

Klart hon är besviken på dig. Men det tror jag du kan bygga upp genom att
visa att du kan vara nykter.Det tar sin lilla tid att komma i balas,det
gäller att ha tålamod. Själv tar jag bara en dag i taget annars funkar
det inte för mig. Förut tänkte jag, jag får aldrig mer dricka men nu
tänker jag IDAG SKA JAG INTE DRICKA VAD SOM ÄN HÄNDER.
Jag tror det fixar sig för er.
Konstnären

bergkamp

Tack för era stärkande ord. Det senaste hände i lördags så det är ju rätt aktuellt ff.
det jobbigaste just nu är skammen min fru får bära. Säger att hon inte kan prata med sina vänner pga det sms jag skickade. Försöker prata med henne och förklara hur jag känner. Jag vill verkligen inte förlora mon familj. Kan bara hoppas att hennes ilska mot mig försvinner. Och att hon kan prata med sina vänner.
Detta är första gg jag själv inser att jag har problem. Innan har jag bara skakat bort allting och tänkt att jag har kontroll på spriten.

bergkamp

Att såra den man älskar är det värsta som finns. Vad fasen är ett gäng öl mot en underbar familj??
En familj som jag just nu håller splittrad. En social vänkrets som jag har ändrat för oss. För alltid? Kommer tiden ställa allt till rätta?? Kommer hon vara arg på mig för evigt? Många frågor som tyvärr inte har några svar på lång tid.

LillPer

Kära Bergkamp,
Jag har varit i typ samma läge för många år sedan, men jag har min fru och barn kvar. Vi älskar varandra väldigt mycket. Men det har varit så jävla nära många gånger att hon flyttat med förtvivlade barn som sett hela historien rullas upp. Jag har lovat och kämpat. Hon har stannat. Jag har fallit. Hon har hotat. Jag har slutat. Fallit igen. Reser mig, kämpar vidare.

Jag har också flera gånger känt mig precis som du gör nu. Så förtvivlad, så meningslöst. Man vill att tiden ska passera jäkligt fort, men det gör den inte vid såna här tillfällen.

Jag har också förklarat att jag är alkis och inte klarar av detta med alkohol. Men det har inte riktigt bitit på henne. Hon har trott som din fru att jag bara är jävligt glad i att bli full, och där har hon ju rätt på många sätt. Men det ligger djupare än så.

Nu har jag på de senaste åren lyckats ta mig i kragen och varit vit längre perioder typ 2 - 4 månader åt gången. När jag fallit i diket igen har jag gjort det på mina många långa utlandsresor i jobbet. Inte bra, men betydligt bättre än det var förut. Så nu är jag mycket försiktig med drickat hemma, och det är enbart skönt för mig och familjen.
Nu finns det sedan länge ett förtroende mellan oss, och hon vet att jag inte är nykter på heltid. Men jag har faktiskt insett att jag inte klarar av att hantera det och allt här hemma har blivit minst 95% bättre än det var förut.

Mitt mål är att klara av att avstå helt i alla lägen. Men "aldrig mer" är för mig allt för svårt att hantera.
Vad som krävs av dig nu är att du verkligen genom handling visar vad du vill. Oavsett hur jobbigt tids perspektivet är.

Jag bokade in mig hos kommunens beroende enhet och fick givande samtal där. Allt med min frus och barns vetskap.
Det var glädjande och närande.
Jag har fått ett annat beteende, men missbrukar ibland. Fester är svårt för mig. Wow, jag går igång alltså.

Det du nu måste göra är att ta tag i saken och göra det som måste göras. Du vet att du vill ha din familj kvar hos dig. Då vet du även vad som krävs. Inga genvägar som i mitt fall. Jag är en mycket lycklig man så länge jag inte dricker, har haft sagolik tur och flyt. Det kommer jag aldrig undan med igen.

Jag har också skickat ut märkliga, idiotiska mail och sms i fyllan som gjort så ont dan efter. ÅNGEST!
Även där har jag lärt mig behärska lusten att skicka några väl valda rader på småtimmarna.

Jag tror på dig! Otroligt tungt just nu, men du klarar det!

Kram LillPer

bergkamp

Tack så mycket Lillper.
var på ett AA-möte igår. Men gud vad jag kände mig på fel plats. Visst har jag problem men det där är en helt annan nivå.
Ska få hjälp från jobbet att komma till psykolog. Hade ett samtal med min chef. Nu när jag lugnat mig en aning inser jag att det ligger så mycket i mig som triggar den elaka personen när jag dricker. Men det är definitivt slutfestat för mig. Just nu vill inte min hjärna hänga på men slutar jag inte kommer jag bli ensam. Så pass stora är problemen när jag festar. Tur är att jag sällan festar så lockelsen är inte runt nästa helg iaf. Man kan ha ett så stort och roligt liv utan sprit.
Tack för alla era ord.

Du ska veta att många blir nyktra helt på egen hand. De allra flesta läste jag nånstans. Det var en stor lättnad för mej när jag förstod det för AA passar inte mej. Med all respekt för dom som gillar det, vi är olika. Men jag vill inte bli beroende av möten istället. Läs böcker, läs och skriv här, psykolog blir perfekt. Du kan sluta om du vill. Väg in vad du har att förlora, kostnaden, mot "obehaget" att inte få dricka. Det finns så mycket vinster i nykterheten som man inte tror förrän man prövat. Visst känner jag ibland ett litet hugg vid tanken på att aldrig få ett glas igen. Men väldigt sällan och väldigt snabbt går det om. Den som är allergisk mot jordgubbar vet också att det inte går att äta det.

När din fru ser att du verkligen menar allvar så tror jag att hon kommer att förlåta dej. Om inte så har det gått alldeles för långt. Jag vet själv hur jävla förbannad jag varit på min man ibland, då har han inte haft det lätt. Även nu om han dricker för mycket men nu ids jag inte prata med honom för han blir så fånig att det är meningslöst. Sen går jag och lägger mej i gästrummet. Han blir ensam i sin fylla istället för att umgås med mej. Jag känner mej bortvald, trots att jag själv haft alkoholproblem och borde ha förståelse. Det är förbannat komplicerat det här.
För varje dag du visar din fru att nu har du fattat, nu menar du allvar med en förändring, så kommer du närmare en bra lösning. Det är upp till dej främst, hur hon gör kan inte du styra nu på annat sätt än genom att hoppas att dina handlingar och ditt sätt ska visa vad du tycker. Lycka till.

Jag reagerar på en mening du skriver "Jag har också förklarat att jag är alkis och inte klarar av detta med alkohol. Men det har inte riktigt bitit på henne.". Förlåt mej, jag kan tolka fel, men för mej ser det ut som om du använt det som en ursäkt? Jag menar, att du är alkis ursäktar inte att du dricker för mycket. Tvärtom, om du inser att du inte klarar av alkohol så måste du göra nåt åt det. Vilket jag ser att du gjort och gör.

I all välmening och med önskan om god fortsättning:)

Shiraz

Måste väl ändå vara en alkoholists starkaste egenskaper..? Oavsett så kan man inte göra en förändring för någon annan så länge den inte verkligen är förankrad i sig själv. Viljan måste komma inifrån en själv och inte för att blidka eller göra någon annan till viljes, något annat har nog dåliga framtidsutsikter...? Självklart kan utomstående ha en otrolig positiv påverkan! :)

Förändringen måste komma inifrån en själv annars lyckas det nog inte. Men man kan inte förvänta sej eller begära att ens partner gång på gång ska förlåta en för att man är "alkoholist". "Hoppsan, nu blev jag för full igen men jag är ju alkoholist". Då används det som en ursäkt för att inte göra nåt åt det. OBS! Nu säger jag inte att nån i denna tråd gör det utan det här är bara allmänna reflektioner jag gör.

Och visst är det dåliga framtidsutsikter att försöka bli nykter för att blidka eller göra någon annan till viljes men hur ser framtidsutsikterna ut om man inget gör? Då partnern får nog?

Shiraz

Klampade in i din tråd utan att säga välkommen eller presentera mig! *skäms* VÄLKOMMEN! Jag är inte jätteaktiv här men läser ofta.

Om du/jag/den/Det om och om igen behöver göra ursäkter så kanske din/min/hans/hennes självinsikt sviktat lite ;) Och återigen, framtidsutsikterna tillhör väl den som gör något åt dem? Gör du något åt ditt eget liv kommer det avspegla sig på alla dina relationer på olika sätt?
Jag förespråkar inte egoism men fokusera först på ditt eget välmående sen får andra följa, tänkter lite på säkerhetsinstruktionerna när man sitter på ett flyg.. sätt först syrgasmasken på dig sjäv sedan på andra.

Alla här är mer eller mindre i samma båt, häng kvar här ;)

LillPer

Jag vill bara kommentera din kommentar.
Nej, jag har nog aldrig upplevt det som att jag använder det som en ursäkt att dricka vidare. Har aldrig tänkt på det viset.
Men jag förstår hur du menar. Det får jag reflektera över lite.

Jag kan göra mer åt mitt missbruk och det jobbar jag på varje dag.
Ganska bra jobbat emellanåt.

Ha det gott Santorini, och förlåt Bergkamp att jag "snodde" plats i din tråd.

Mvh
LillPer