av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Pellepennan
tors, 2013-11-21 - 08:37

Hej Santorini
Och naturligtvis även ni andra som skrivit här i tråden. Läste lite i din tråd, bara några veckor tillbaka.
Det är precis vad som behövs som start på dagen. Lite klokhet, motivation. Får ett smil på läpparna när jag ser hur ni dansar där ute, och går jag gladare in i den här dagen.

Tack för det!

Pellepennan
fre, 2013-11-22 - 12:57

Och då menar jag inte hans förra fru, har även tidigare tjänat som förebild för mig. Det var under min första resa här på forumet när jag sniffade på nykterheten ett kort tag. Jag citerade till och med slutklämmen i hans sommarprogram, och tyckte det kändes bra. PH hade inte trillat dit, genom att tro att han har koll på begäret. Har idag inte en susning om han är "uppe eller nere" just nu, för jag läser inte skvallertidningar så flitigt, och det är ju oftast där han figurerat.

Jag kan faktiskt fortfarande tänka mig att fortfarande se honom som en positiv förebild ändå. Även om livet vacklat så tycker jag att han visat en massa beslutsamhet och han har verkligen förmågan att skapa bra saker. Om det är för att han gillar offentlighet eller inte har jag ingen aning om men han har ju vågat tala om sitt missbruk. Till det positiva kan väl läggas att han lyckats resa sig, skapa både ett meningsfullt liv, bygga en förmögenhet, hitta en - som jag tycker - bra ny partner i PH (den andra).

Jag vet inte vad som är sant - annat än det jag läst på löpen, men i samband med tidningslanseringen, onykterheten, otrohetsaffären - mindre lyckat om man säger så - så blev han ju i folks ögon av med hjältestatusen ganska fort och gick väl från status nationens "gullegris" till "svin" på en knapp vecka. Kanske fick han hjälp på den resan av den gamla polaren A?

Men något säger mig att om han inte redan gjort det, så tror jag han reser sig igen.

Så hans resa är säkerligen inte illa att ha som referens i framtiden. Det går att komma upp, det går att falla tillbaka.

Tack Santorini för påminnelsen, den gjorde gott!

m-m
lör, 2013-11-23 - 18:38

om hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster trots intentioner om att inte göra så.
Lätt att glömma hur stort problemet var och varför man ville göra ngt åt det...

santorini
fre, 2013-11-29 - 14:01

Ta och lyssna på den, texten passar utmärkt för det vi kämpar, eller kämpat för!

Dreaming, hoping, for another try
I've been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I'll find another road
Cause I can make a change on my own

I'm moving on
And I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I'm moving on

Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I'll be fine

I'm moving on
And I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I'm moving on

(I am moving) To a brighter dawn
(I am moving) Gotta take the fight
(I am moving) I can make it right
(I can make it right)

I'm moving on
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I'm moving on
(I am moving)
Yes I'm moving on
(I am moving)
I'm moving on

santorini
lör, 2013-11-30 - 19:26

Ibland känner jag att jag behöver skriva ner mina tankar och reflektioner över tiden som gått. Ett och ett halvt år nu, faktiskt den längsta tid jag varit nykter. Men detta är inget rekord på det viset utan min nya livsstil. Jag räknar egentligen inte dagar längre. En sak jag lite undrar över är om det kommer att bli helt naturligt så småningom? Slutar jag tänka på att jag är nykter menar jag? Det är absolut inget problem, jag vill inte dricka och jag trivs utmärkt med livet nu. Men ni förstår säkert hur jag menar, det är ännu en process på nåt vis. Bara det att man går in på detta forum betyder ju att det pågår nåt i hjärnan. Utvecklingen kanske. Bearbetning. Det gör mej ingenting om det fortsätter i åratal heller, det är ändå alldeles självklart att jag inte dricker alkohol. Men jag röker inte heller och inte tänker jag nånsin på det, hur skönt det är att inte behöva röka. Konstiga tankar:).

Det som känns bra är att ju längre tiden går, ju mer "bra" tid jag får bakom mej, desto mer sällan kommer tankarna på det som var. Skammen eller skulden mot mej själv för att jag slösat bort så mycket tid på alkoholen. Gjort är gjort och jag tror att glädjen och tillfredsställelsen över tillvaron idag är större just på grund av att det varit sämre. Man uppskattar inte alltid det som är självklart. Tänk att jag har inga problem med att vara utan vin så här på lördan t.ex. Jag är fullt nöjd med att bara sitta här i lugn och ro. Veta att jag mår bra imorron, kan sova i natt utan att vakna med torr mun och ångest på morrontimmarna. Kan åka till simhallen kl 10 när den öppnar.

En sak som jag känner var det allra viktigaste för mej för att livet som nykter skulle bli självklart var att lära mej leva med alkoholen. Alltså, jag kan inte styra vad andra gör, valet är mitt och det är jag som måste ändra mej. Jag kände så starkt att jag nått botten att jag kan säga att det inte var nåt problem för mej att andra drack. Man kanske inte går på en stökig fest för man orkar inte med folk som blir på fyllan. Jag har svårt att tåla min man när han dricker för mycket men det är inte att jag blir sugen på det han dricker, tvärtom. Jag har varit på olika tillställningar där en del dricker, andra kör bil hem. Jag har druckit alkoholfritt vin nån gång för omväxlings skull men inte för att kamouflera att jag är nykter utan för att vatten blir lite trist. Skulle jag bli sugen för att andra dricker så är inte lösningen att alla måste vara alkoholfria för att jag är med. Nej, då måste jag jobba hårdare med mej. Men nu är det lyckligtvis inte så.

Lite tankar som jag skriver ner. Postar dom, kanske kan det ge också nån annan nåt att fundera på.

mulletant
sön, 2013-12-01 - 05:34

dina tankar santorini. Det där reflekterandet och tillbakablickarna har viktiga i min process. Ofta har jag börjat utan att veta vad jag ska skriva men så kommer tankarna... tankar som jag ser är viktiga för mig själv. Och jag tror att vi som gjort en så lång resa har något att dela med oss av...något man sällan får ta del av på en fikapaus:) / mt

FylleFia
sön, 2013-12-01 - 07:21

Hej Santorini! Jag tycker också om att få dela dina tankar. Faktum är att jag läste igenom ditt inlägg på damtoan på restaurang igår kväll (tycks ha hittat ett nytt missbruk; Alkoholhjälpens forum) men hann inte svara och dessutom börjar jag se dåligt, och är för fåfäng för att bära läsglasögon offentligt så de fick stanna hemma. Jag kan se utan dem, om jag håller mobilen en meter ifrån ansiktet, men jag kan inte skriva då. (Många bekännelser här) Vem sa att ålderdom skulle bli lätt? Men din text hjälpte mig och delvis fick den mig att ta steget och närma mig mannen igen. Jag log från öra till öra när jag kom ut från toan. Glad i hela ansiktet (MB).

Så nu vill jag bekräfta att din text hjälpte åtminstone ytterligare en -förutom dig själv - människa på jorden och det kanske inte är så lite? Önskar dig en fin morgon i simhallen för det är du värd! (du?)

Fia

konstnären
sön, 2013-12-01 - 08:16

God morgon, kan bara hålla med mulletant och Fyllefia om dina reflektioner.
Jag är likadan, håller på att bearbeta allt mentalt känner att jag måste.
Jag var helt körd nere ibotten när jag började mitt trevande nya liv. Nej
vi kan inte ändra på alla människor som dricker alkohol jag har stått
framför spegeln och sagt till mig själv i kväll ska du vara glad och inte sur
för att andra dricker. Du har gjort ditt val och det är bra för dig. Du
kan inte dricka mer. Bara att slippa denna plågsamma ångest är guld värt för
mig.
Jag önskar dig en fin 1a advent och tack för dina ord, hjälper mig
Kram
Konstnären

santorini
sön, 2013-12-01 - 09:57

När man skriver ur hjärtat om sina egna erfarenheter då brukar det också vara till hjälp för andra. Jag är så tacksam för dom förebilder som träder fram och berättar, t.ex My Skarsgård, och dom som vågat skriva böcker om sina erfarenheter. Även Holknekt som jag brukar återkomma till, han har förstärkt min övertygelse att det inte går att börja dricka "normalt" igen när man är en missbrukspersonlighet. Han höll upp närmare 10 år när han trodde att det skulle gå att dricka igen. Nu hade han visst problem med att hålla byxorna uppe också men det hänger säkert ihop:). Där spriten går in osv...

Jag sätter mej också ner som du Mulletant och vet inte vad det ska bli. Har en tanke som jag vill utveckla och sen blir det nästan som en spökskrivare. Måste skriva på min dator så inte stavningsförslagen ställer till det. Det är jättebra för processen att skriva ner sina tankar. Det kan jag rekommendera. Sen läser jag aldrig tillbaka i min egen tråd.

Det som jag känner är det viktiga att arbeta på och som hänger ihop med att låta andra göra sitt, det är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Det är dit vi måste komma och det går. Kanske inte automatiskt men om man inte jobbar på det, då blir det vita knogarnas nykterhet. Då har man svårt att se andra dricka, man blir frestad. Men när man kommit så långt att man ser nykterheten som en förmån då bryr man sej inte längre om vad andra dricker eller gör. Och dit når man om man dagligen tänker på alla vinster man får av nykterheten. Det biter bättre än att tänka på nackdelarna men för all del, visst behöver man minnas dom också.

Jag kan ärligt säga till mej själv nu att jag vill inte dricka alkohol. OM jag skulle kunna dricka "normalt" så skulle jag nu ändå välja nykterheten. Varför måste livet innehålla alkohol för att vara ett bra liv? Absolut inte! Jag äter bra och tar hand om mej på bästa sätt och min kropp behöver inte ta hand om alkoholen längre. Det gör också att jag kan hålla vikten utan problem. Ännu en fördel. Och folk i min omgivning har till fullo accepterat att jag är så här. Man ser fördelen med att jag alltid kan köra bil!

Fia jag ska svara i din tråd, intressanta likheter som sagt!

Ha det bra!

m-m
sön, 2013-12-01 - 11:12

Ja, dina reflektioner är definitivt en hjälp framåt! Ofta hakar vi upp oss på svårigheterna, och vill identifiera oss med dem som har det lika svårt som en själv, men i det här läget tror jag att det bra att lyfta hakan och blicken lite och försöka se hur livet kan se ut i framtiden, ha en målbild som jag kan översätta till mitt eget liv. Mig hjälper det mycket att läsa tankar och reflektioner från er som har kommit längre än jag, plocka lite här och där och lägga till mina egna nya erfarenheter för att på det sättet komma vidare. Tack!

/m

Lexi
sön, 2013-12-01 - 16:05

Nu har jag läst igenom nästan hela din tråd och den har också gett mig framtidstro. Sitter på mitt hotellrum nere på Kanarieöarna, solen lyser med sin frånvaro men det gör inte alkoholen. Med min stora övervikt är det inte kul att visa sig vid poolen, så jag sitter på balkongen och läser här på forumet samtidigt som jag har någon alkohol i glaset. När man är ensam på en sån här resa så kan man ju göra precis som vill och det har jag också gjort.
Nu var jag rädd för hur det ska gå att vara nykter när jag kommer hem, men för varje framgång som jag läser här på forumet, så känns det bättre. Så skönt att ni som har lyckats fortsätter att skriva om hur bra ni mår, det peppar oss som har det framför oss.

santorini
sön, 2013-12-01 - 17:33

Tack för din kommentar! Bra att du tar dej "ställtid", man kan behöva sätta upp en tidpunkt då man ska sluta. Bara man inte skjuter upp den sen. Har du läst min tråd så ser du att jag samtidigt började med LCHF, lågkolhydratkosten. Det gav mej nåt annat att tänka på samtidigt som jag tror att det faktiskt hjälper mot sug. Men det fina med den kosten var att jag gick så snabbt ner i vikt! Det ger självförtroendet en sån skjuts framåt och man känner att man inte vill förstöra mer för sej. Jag hade drygt 20 kg övervikt så jag vet precis vad du menar med att sitta på balkongen. Jag ville inte åka på semester ens. På 10 veckor gick jag ner 10 kg och det blev stor skillnad. Sen gick jag ner resterande 10 på ett halvår kanske. Nu har jag några envisa kilon kvar men det gör inget. Jag är "normal" för min ålder dvs har lite extra kring magen. Det beror på att jag frossar på godis ibland. Men det ska ha bort det också.

Drick du ditt vin nu under semestern och ställ in dej på ditt nya liv när du kommer hem. Du kan om du vill. Det är såå värt att kämpa lite och jag tycker inte ens att jag kämpat. Med LCHF får man äta sej mätt på god mat, det viktiga är att inte äta för mycket kolhydrater. Bara alkoholen i sej gör det omöjligt att gå ner i vikt så när man lämnar bort den är mycket vunnet. Se fram emot ditt nya liv! Jag ser fram emot att följa din väg dit.

santorini
ons, 2013-12-18 - 18:52

När jag går till jobbet, vilket tar ca en halvtimme, hinner jag tänka ganska mycket. Jag går hem också. Och så simmar jag några gånger i veckan. Då är jag också ensam med med själv. Man blir tvungen att bli vän med sej själv då. Tankar kommer,ibland jobbiga om det som varit. Man kan inte bestämma vilka tankar som dyker upp men man kan bestämma sej för att slå bort dom tråkiga. Aktivt tänka på nåt annat, nåt positivt. Det som slog mej idag är just det att utan alkoholen som slipade kanterna så är jag tvungen att leva med mej själv och alla känslor avskalade. DET var grejen med att dricka på det sätt jag gjorde, som vi missbrukare dricker på. Vi dricker ju inte för att det är gott med vin till maten. Nej det var just känslan av att få gå in i dimman, att slippa ifrån en stund. Sen kom verkligheten neddimpande med ångest och skam. Men t.o.m. det kunde dämpas ett tag med mera vin. Nu har jag ingen sån tillflyktsort. Nu är jag tvungen att ta itu med alla tankar, på gott och ont. Det var Sommar12 som beskrev att hon saknar sin bästa vän som aldrig svek eller dömde, nåt sånt. Det kan jag inte hålla med om men jag förstår precis vad hon menar.

Jag saknar absolut inte vinet, har ingen längtan att gå tillbaka, det är inte det. Men ibland när det är jäktigt, rörigt, jobbigt, då minns jag känslan, tanken på att korka upp när jag kommer hem. Koppla bort en stund. Eller för all del när det är trevligt, för att förstärka känslan.

Det tar sin tid att lära sej leva avskalad utan skydd, utan skal, när man varit van att dämpa och linda in med alkohol. Men det är en fantastisk möjlighet till utveckling. Det som sopats under mattan måste fram nu. Mattan är borta. Därför ställs också förhållandet till partnern på sin spets. Han har inte ändrat nåt. Det är jag som förändrats. Vågar se verkligheten som jag kanske inte är så nöjd med. Vågar börja ställa andra krav. Medan jag drack kände jag mej inte värdig att kräva nåt. Jag var bara glad att kunna dricka ostört, gå in i mej själv. Skämmas sen men fortsätta ändå. Krav på nån annan kunde jag inte ställa när mitt självförtroende var noll. När jag kände mej värdelös.

Här på forumet insåg jag att jag är bland en massa smarta, underbara människor men med samma problem som jag. Det var en stor lättnad och hjälpte mej att bli nykter.

Jag kan säga att maken också är glad åt min förändring trots att jag ställer andra krav nu. Han jobbar på att ändra på sej också för att passa. Det är alla gånger värt mödan. Jag gillar att leva utan skyddsnät nu men jag mins känslan och jag vet varför jag drack. Nu lever jag med alla sinnen, på gott och ont. Mest gott, faktiskt! Jag tänker aldrig mer dricka alkohol, det är mitt fasta beslut. No matter what.

Pellepennan
sön, 2013-12-29 - 21:24

Ta det lite piano med att avregistrera dig är du snäll. Vi är nog många som tycker det vore trist och en förlust för Forumet!
Så ta och sov på saken!

/PP

vill.sluta
mån, 2013-12-30 - 06:44

Du gör skillnad och du har så mycket att ge och lära alla gamla och alla nya på forumet.

Det har inte jag, jag är inte ens i närheten av dig.

Och lite så är det, kan vara därför att jag känner att jag inte passar in här.
Men jag behöver läsa om dina erfarenheter och tankar och idéer.

Och läs, det är MÅNGA fler som bryr sig om att du skall stanna än det är som som har åsikter om mig.
Och är det några som tycker något om mig så brukar det vara att jag är besvärlig.

Men så är det, lite så skall det vara, det för forumet framåt.

Men jag känner att jag inte passar in just nu, men det gör ju du.
Och du gör skillnad, strunta i att jag omnämnde dina kommentarer i min och Fias trådar.

Men låt inte 2013 få ett tråkigt avslut.

Nä, det är bättre att gå rakryggad och stolt, för det är du och det med all rätt, in i ett underbart spännande 2014.

Du är så oerhört viktig för forumet!

Du är en av de härliga frontfigurerna jag har nämnt både här och där.

Du gör skillnad!
/A

Mammy Blue
mån, 2013-12-30 - 06:53

det var som skrev att man aldrig skulle posta något på forumet i affekt utan vänta en stund och läsa igen. Nu har jag lugnat mej, tagit bort det jag först skrev och skriver bara helt enkelt

Snälla Santorini, stanna!!
/MB

FylleFia
mån, 2013-12-30 - 13:21

Kära Santorini! Har man inget gott att tillföra så sägs det ju att man ska vara tyst. En bra devis som jag nu medvetet kommer att skita i eftersom jag vill att du ska veta att även andra ser det du ser. Och om det bara kan få vågskålen att tippa det minsta lilla mot att stanna så är det värt det. För vi är många här som uppslattar och behöver dig. Jag vill inte mista en bra vän bara för att låta ett stort barn ta plats.

== inlägget redigerat /magnus ==

Stanna på kalaset Santorini! Jag uppskattar vuxensällskapet!

Kramar Fia

santorini
mån, 2013-12-30 - 20:15

Det känns lite patetiskt att gå in här på forum när jag sagt att jag ska avregistrera mej men jag tänkte förklara mej lite och samtidigt tacka för ert engagemang. Förresten är det inte så enkelt att avregistrera sej men man behöver ju inte logga in. Det patetiska är att jag sagt tidigare att jag ska sluta på forum och ändå skriver jag igen. Men jag är inte den enda som gör så :)

Jag är glad om mina inlägg kunnat hjälpa nån, dom är skrivna direkt från hjärtat och baserade på mina personliga erfarenheter. Men jag har ärligt talat på sistone känt att jag inte riktigt orkar engagera mej. Det känns ibland så hopplöst att läsa om alla kvinnor som far illa i förhållanden och där har jag, tack och lov, ingen erfarenhet att ge råd från.

Sen är det ju naturligt också att jag som nu känner mej trygg i min nykterhet börjar leva mitt liv utan skuggan av alkoholen. Alltså, jag är trött på allt vad alkohol heter. Vill inte tänka på att jag inte dricker ens. Orkar inte riktigt med dom som slutar och börjar om, gång på gång. Been there, done that. Jag vill starta 2014 helt alkoholFRI :). Dags att gå vidare. Jag är klar att släppa taget.

Kära Fia skulle jag vilja hålla kontakt med men jag är inte orolig alls för dej, Fia, jag är absolut säker på att det går bra för dej. Har du FB och vill så kan du söka på Santo Blond så hittar du säkert mej på min hemliga ”alkoFB”. Gäller för övrigt även andra som önskar.

Till sist är det väl ingen hemlighet nu att jag inte klarar av vill.sluta men det är mitt problem och därför ska jag stiga tillbaka. Jag har försökt ignorera och det har gått bra i perioder men under hela detta år har det varit så mycket bråk till och från, så mycket hallå kring denna A. Så mycket förolämpningar och ursäkter. Så mycket fokus och energi har gått åt kring detta istället för det viktiga detta forum handlar om – att förändra sitt drickande, vilket i de flestas fall handlar om att sluta dricka. Nu känner jag att det börjar om igen och nu får det räcka för mej. Vardagen innehåller tillräckligt med tillfällen till konflikter och stress så jag behöver inte söka det på internet också. Ibland när jag loggat in här har jag blivit så frustrerad så det är rent ohälsosamt. Fia, din beskrivning av känslan är exakt.

För övrigt läste jag en definition på en klubb för inbördes beundran: ”när några människor sitter och bröstar upp sig och berättar hur förträffliga just de är. Ofta på andras bekostnad.” Tror inte det är vad vi sysslar med, inte heller på AA. Faktiskt.

Jag önskar er alla ett bra år 2014, att ni ska nå era mål. Allt gott till er och tack för alla era vänliga ord.