Hur är det möjligt? Att fast man vet precis vad som händer, precis hur mycket det förstör...så kan man ändå inte stoppa sig själv..?!! Blir så j-vla trött. Vet inte om det är fler än jag som redan tidigt på dagen..och ibland t.o.m dan innan känner/vet att det är på gång...vad som kommer hända..men inte har minsta chans att stoppa det. Jag får inte ihop det!Jag vill verkligen inte dricka. När min hjärna är frisk, känns det så självklart enkelt. Men sen kommer den alltid..dagen då det inte spelar någon som helst roll..Någon tar helt över min hjärna känns det som..I det ögonblicket spelar jag högt..sätter precis allt på spel..Har en underbar fru som gjort precis allt, stått ut med precis allt..som hoppas och vill lita på mig..Men hur ska hon kunna det? När jag inte kan lita på mig själv? Tror faktiskt ingen (förutom någon här kanske) kan förstå hur det känns. Allt man kämpar för och bygger upp..raseras på en sekund. Står inte ut!!! Vill bara skrika..
Jag har inte tagit hjälp av någon..för jag har alltid tyckt att Jag fixar det själv! Men vet ni..det är inte så. Det kan gå bra flera veckor..ibland månader...men det slutar alltid likadant.
Kanske är detta ett rop på hjälp..att bara få skriva och kanske själv förstå hur sjuk man är...
Har någon något bra råd på hur man kommer ur detta så...skriv gärna.
Ramlar...