Kära alla här på forumet.
Jag har inte skrivit på länge men har i vilket fall som helst varit vit och fri sedan 12 januari i år. Det går riktigt bra och jag känner mig stark, oftast.
Jag har tidigare varit igenom ett flertal nyktra perioder på ca 2-3 månader i sträck de sista åren och börjar nu närma mig den tiden igen. Vad som då hänt är att jag börjar ljuga för mig själv att nu har jag fixat det och inbillar mig själv hur kanon det vore med en riktigt häftig festhelg med massor av gott dricka osv. Vad som sedan slår ner som en slägga mot ett städ är ju Söndag morgon. Då har jag givetvis varit fylld av ånger men ändå köpt hela misslyckandet och varit lite glad över att vara som en människa igen och kunna supa till det med affärsbekanta och kompisar. Samt lite fredagsmys i soffan.

Skillnaden nu denna gång är att min insikt om att jag är alkis och aldrig mer kan dricka är ett faktum som tidigare inte riktigt funnits i mitt medvetande. Jag ser på mig själv med förundran och inte så lite avsky när jag går igenom mina sista 15 år. Var gick det snett, hur fan kunde jag göra så? Smygandet och gömställen i garaget. Hur fan tänkte jag? Jag blir så sjukt sorgsen och besviken på mig själv och det gör just nu så himla ont i mig. Jag tänker på mina barn som genom tiden sett förändringen, men inte fattat riktigt vad som skett med mig. Nu har jag sedan minst ett år tillbaka talat om hur det ligger till, för fru och barn. Men inte att jag fullt ut är alkoholberonde till den milda grad att det inte går att dricka igen. Bara att pappa mår dåligt av alkohol och får ångest av det. De vet att det är slut med drickat nu och är lugna över det allesammans, framför allt jag själv.

Just nu är jag som sagt inne i en fas där jag föraktar mitt tidgare beteende och kan inte förstå varför jag var tvungen att bedöva mig. Jag kunde vara rejält berusad på de mest meningslösa tillfällen och platser utan att någon faktiskt märkte det. Sant. Jag vill inte älta skiten för det går inte att få det ogjort, lika bra att öppna flaskan och fortsätta som förut.....aldrig.

Innerst inne vet jag nog varför jag bedövat mig. Rastlös, stora krav på mig själv, hög prestaionströskel och prestations ångest, aldrig riktigt tillfreds eller nöjd, allt kan göras lite bättre, fast jag är nöjdare nu sedan en tid tillbaka. Om jag tänker rätt mår jag bra. Det är tanken som skapar oss och vad vi är. Goda tankar gör oss till goda individer. All förändring börjar hos mig själv, inte hos någon annan. Det går att förändra sina tankar, men det är jobbigt och kräver träning.

Som jag läst i andra trådar här i Forumet så börjar en del av oss grubbla stort och mycket efter en tids nykterhet. Samma här. Det är mycket runt de "stora" frågorna som äktenskap, arbete, framtid och drömmar som man inte tagit tag i för fyllan varit ivägen. Nu finns det så mycket energi till att ifrågasätta, det har jag i och för sig alltid gjort mycket och ofta, men en annan typ av ifrågasättande som är sundare, mer öppen, ärlig och mer skrämmande.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Jag är kanske lite rädd att falla ner igen även om min insikt är betydligt starkare än den någonsin varit förut. Har en önskan att jag kommit längre fram i min nykterhet, känner mig inte helt trygg. Jag är lite sorgsen ikväll, men jag mår bra och tänker fortsätta min resa mot frihet och harmoni.

Ta hand om er.
Tar tacksamt emot tankar och funderingar från andra.

LP

m-m

Nej, det är nog inte ointresse som gör att man skriver inlägg eller inte. Precis som Fia skriver är det ofta lite tidspressat när man är härinne. Jag läser allt men skriver inte kommentarer överallt.

Men jag kan förstå vad du menar, när vi härinne "outar" oss och skriver, ofta från hjärtat, så vill man gärna ha bekräftelse på att någon läser och ser. För många av oss är ju också detta det enda ställe där vi kan få uppmuntran. Jag får stöttning från min man, men jag tror verkligen inte att han har fattat vilket arbete och energi jag lagt ner på att hålla mig borta från vinet de första två veckorna (är uppe i fyra nu och är jättestolt :)). Skulle gärna vilja hojta lite på jobbet men det funkar ju inte så... Så visst är bekräftelsen och responsen här inne viktig.

Tråkigt för dig med jobbet. Ännu viktigare då att du hittar något som kan fungera som ersättning för alkoholen när du är iväg. Behöver du vara måttlig i din träning? Lägg din energi på den ett tag, och känn efter vart det tar dig. Ibland behöver bara tiden få gå, och nya saker dyka upp. Kan du hitta något annat att lägga fokus på?

/m

Anli

Dina inlägg är verkligen inte ointressanta! Jag läser alla dina inlägg (och andras) och skulle, precis som Fia skrev, kunna tillbringa dygnet runt här men tiden räcker inte till. Jag skriver överhuvudtaget inte alls så många inlägg som jag skulle vilja men jag är så ofattbart tacksam att få ta del av dina och andras tankar och kamp här! Så tack för att du delar med dig!

/Anli

LillPer

Hahaha, vad jag kommer ihåg så rymde jag inte med någon, men jag planerade att dra flera gånger!

Tack för bekräftelse, i vilket fall som helst. Det var lite så jag tänkte. Jag vet att det inte är det mest intressanta, men inte heller det mest ytliga.

Kul med den där förälskelsen Fia! Det kunde kanske varit jag?

Hur som helst så läser jag runt mycket och har ett fritt jobb där jag ofta styr tiden själv. Så vissa perioder när jag behöver kollar jag ganska ofta.
Ibland inte alls.
Förstår helt att tid är en bristvara för många av oss.

Idag var jag ute på läng skogslöpning, visst var det hala rötter och knotiga stubbar i vägen. Men så skön gubbe jag blir efter träning!

Före lunch är jag som på nålar och kan inte riktigt motivera mig eller slappna av alls. Jag har försökt lära mig att aldrig fatta beslut för tidigt på förmiddagen. Det blir ofta tvärs emot vad jag tycker senare på kvällen!
Jobbigt, och jag försöker hålla mig till den tesen, fast det lyckas definitivt inte alltid.

Då skickar iväg några svar på mailen som är alldeles för vassa eller som lätt kan missuppfattas.
Så nu gäller motion om möjligt före lunch, jobba och var kreativ efter det, gärna fram på kvällen.
Inte för att jag inte är kreativ på morgonen. Men min hjärna och kropp behöver få tillflöde av något ämne som verkar försvinna under natten.

Jobbet jag missade har jag nästan släppt nu. Känner faktiskt tacksamhet att få finna nåt annat eller starta eget.
Det är dags nu tror jag.

Lägger glatt mina 4 dagar i potten!

Kram Fia, allt gott till dig!

Lp

LillPer

Grattis till dina alla dagar!
Jobbet är lugnt, det kommer nya chanser.
Jag menade ointressant med mina inlägg, men det var mest ett rop till er därute att just SEEEE MIIG!
Det vet jag att ni gör! Behövde pepp helt enkelt, och det funkade ju.

Rätt, tiden måste bara få gå ibland. Jag tränar mycket och det är min medicin och tyvärr mitt enda verktyg just nu.
Om jag ska vara dräglig att vara med så gäller detta faktum för mig.
Då får jag sinnesro och blir kreativ o nöjd.

Jag har ganska mycket projekt på gång hela tiden och här kanske en del av problemet med mig ligger?
Hjärnan går väldigt mycket på helvarv hela tiden.
Meditation tänker jag mycket på men får inte ro att göra det!

Hur som helst mår jag just nu mycket bra, men något i mig gnager och äter mig konstant.

Kram och kämpa på!

LP

FylleFia

God Morgon LillPer! Vågar mig på det trots att det är före lunch. Den tiden som du kanske skulle kunna skicka iväg ett giftigt svar till mig på ;-). Men jag är bra trygg med att det inte kommer att ske.

Jag tror att det är en del av sjukdomsbilden. Att alkoholister gärna blir lite giftiga. Känner igen det hos mig själv, men liksom du så har jag åtminstone börjat med att försöka kontrollera det. Går så där ibland. I morse möttes jag av ett inlägg i en annan tråd som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Var tvungen att logga ut för att inte skicka iväg vad jag tyckte och tänkte. Det var ärligt talat riktigt svårt eftersom jag är för yttrandefrihet. Nåja, lugn nu.

Eller lugnare. Sitter och väntar på att det j...a regnet ska avta. Så att jag får min promenad och kan bli en skön tant. Det där om inga dåliga väder, bara dåliga kläder är struntprat.

Jag tror att ikväll så kommer du ha 5 dagar i potten utan några problem. Och att du ropade till oss när du kände dig lite förbisedd var så starkt. Hur ska man kunna få vad man vill ha om man inte törs fråga?

Sist av allt! Vad skönt att du bekräftade att du inte var "min" LillEPer. Annars hade jag fortsatt grubbla, trots att jag faktiskt nästan hade uteslutit det. Glad att JAG vågade fråga. Tror dock vissst att jag lika bra hade kunnat bli förälskad i dig! Jag gillar män som tänker. Ja, kvinnor som tänker med, men där har jag hitills lyckats hålla förälskelsen på stången. Kanske för att det finns så många kloka kvinnor, till skillnad från män? Haha

Kram på dig! Fia

LillPer

Jag skrev i någon tråd att jag "aldrig" dricker annat än för att förhöja mitt goda sinnesmod ytterligare.
Det stämmer inte alls.
Jag är en Person som bär på mycket frustration och ser så mycket amatörmässigt på min arbetsplats, på TV, på jorden.
Vaknar på nätterna och ältar saker till förbannelse.
Hjärnan på högvarv både natt och dag.
Små saker som blir stora under natten.

Jag vet att sinnesro är mitt mål. Jag jobbar på det.
Mitt mod att förändra där jag kan blir kanske lite för stort och övermäktigt för mig.
Jag ger mig inte i första taget.
Bra egenskap ibland, men jobbigt för mig. Väldigt ofta.

De stora och små tingen jag inte kan förändra försöker jag helt enkelt släppa numera.

I vilket fall som helst så är min frustration och maktlöshet en trigger till att fly in i det som kortvarigt ger mig avslappning.
Bra att veta, eller hur?

Det där med meditation är nog ett rätt bra verktyg för mig.
Inte bara springa sig trött i skogen.
Jag måste få vila ibland också.

LillPer

konstnären

God morgon
Tänkte bara säga till dig att jag mediterar 9 minuter varje dag.
Har lärt mig det på nätet. Hjärnan får vila och man känner ett inre
lugn.
Sätter mig på en stol handflatorna på låren, blundar och tänker att
jag sitter i en solstol i ett varmt land, blundar ser för mitt inre
en stor solnedgång, ser hur den sakta går ner. Låter solstrålarna smeka
ansikte först, över-underarmar, bröstkorgen, magen, låren, vader fötter.
Upprepar detta sakta och tänker på att andas lugnt. När solen gått ner
över horisonten är jag klar att ta itu med vardagen.
Du kan ju prova om du känner för det
Ha det bra
Konstnären

LillPer

Tack för tipset kära Konstnär.

Jag har vid de få stunder jag mediterat tänkt mig ett litet orange värmeklot i skallen som jag ska "tänka ner" till centrum för obehaget.
Oftast mitt i magen.
Där nere växer sig klotet större och varmare, samtidigt som det sakta snurrar och dess strålar smeker mitt inre.
Lugn, lugn härliga lugn.

Vi hörs!

LP

LillPer

Dag 7 nu.
Inga problem med alkoholen, men det är många tankar runt drickandet och en del undermedvetet planerande.
Så märklig jag är.

Vaknade i morse 6:30. Så enormt trött i hela systemet. Kom inte upp.
Jag somnade om och vaknar 09.00 fortfarande sjukt seg och svårstartad.
En kamp att komma upp och jag upplever den här känslan jag beskrivit förut att det saknas näring i hjärnan.

Efter lång grötfrukost känner jag en viss förbättring i mitt mentala tillstånd och den kemiska balansen börjar förbättras.
Jag upplever uppgivenhet och svårmod. Flackar hit och dit i mina tankar och åsikter.

Jag vill för mycket och tänker för mycket. Släpp LillPer, släpp.
Försöker lära om, men det är svårt.
Berra skrev vid nåt tillfälle om hur han var tvungen att förändra hela sitt sätt att agera och handla. Bryta gamla mönster och rutiner. Hitta nya vägar och nya infallsvinklar, t.o.m när det gäller att prova nya brödsorter! Tvinga sig själv att gå utanför sin egen lilla box.

Det tror jag är bra.
Någonting har satts igång i min läkande process.
Den har varit lång och krokig. Hoppas jag är på rätt stig nu?

LP

FylleFia

Godmorgon LillPer! Det är din vän raketforskaren som undrar hur du har det? Nu när en ny helg har passerat? Gick det bra? Gick det mindre bra? Jag tror att en av anledningarna till att en del av oss har gått ner i missbruket så djupt har just med det där ständiga tänkandet att göra. Att dricka blir ett sätt att stänga av processerna för en stund. När tanken inte "behöver" utvecklas mer än till nästa glas så kan det kännas lättare för stunden. Jag kan ha helt fel, men jag misstänker att jag inte har det. För jag har ju tänkt mycket på detta! Haha.

Kram på dig och välkommen till en ny vecka!

Fia

LillPer

Kära Fia,
Tack för din omtanke och din analys. Det är nog huvudet på spiken när det gäller tänkandet.
Jag har haft en bra helg och varit kreativ. Men samtidigt en skithelg. Har druckit i tre dagar och i dag är jag så låg som bara jag kan bli.
Förtvivlad och förundrad varför jag hela tiden förstör för mig själv.

Jag vet att jag kommer bli nykter och det är mitt största mål i livet just nu.
Varför, varför, varför, varför kan jag inte tänka rätt?

Åh, vad det är tungt att vara LillPer just nu.

Jag frågar mig igen, varför?

Det här med tänkandet ska man väl klara utan att behöva bedöva sig?
Åh, jag vill bara dö just nu.

Ny dag och nytt beslut om att vara nykter.
Jag är patetisk. Jag är sjuk. Jag vill inte mer nu. Jag vill vara frisk. Jag vill inte mer nu.

LP

FylleFia

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Pellepennan

Hej

Läst igenom dina tankar du haft under dom tre kvartal som gått sedan du började skriva om din resa och kampen mot ett nyktert liv. Känner igen mycket LillPer och vill bara skicka dig uppmuntran för jag tycker det är starkt att du fortsatt skriva, även när du åkt av vägen. Själv har jag valt att logga ut för att inte logga in igen, och månader har blivit till år. Kanske på grund av skammen mot mig själv, att vara så svag? Men även att det har känts skamligt mot de som tidigare skickade positiv energi till mig här på forumet. Vet att det kan gå, försöker tänka på citatet från din dotter. Vi är åtminstone här, och du har vågat skriva om det, sätta ord på det. Det borde ju vara början. Vi är ute ur förnekelsen åtminstone och funderar inte längre på OM vi har ett problem. Det finns nog en och annan som läst din tråd som fortfarande funderar på det, och i den bemärkelsen har du ju gjort skillnad genom att dela med dig här. För dig själv. För andra.

Även jag har under den första veckan varit inne och läst ganska mycket. Känns bra, och rent tidsmässigt som ett mycket vettigt alternativ att använda tiden till när man inte mår skit på morgonen ;-)

Det är bara för oss att hålla den positiva energin uppe, och köra på!
Lycka till!

LillPer

Mycket förundrad över mig själv gång på gång. När jag läser i min tråd så är jag så övertygad om den rätta vägen för mig.
Aldrig mer, nu klarar jag det, min högsta önskan, osv, osv.

Jag är sjuk och kan inte hantera mig själv.
Jag är väldigt rädd just nu.
Svag i sinne och tanke.
Jag har ingen som helst kontroll över alkoholen längre, ingen alls.
Det som borde vara enkelt blir hur stort som helst.
Återigen vet jag att det för mig måste bli ett slut idag.
NU, precis här och nu.

Då har jag återigen börjat om på dag 1 och just nu vill jag inget annat än att bli fri igen.
Jag måste vara väldigt unikt dum i huvudet som hela tiden klantar mig och kör i diket?
Hur många försök ska man göra innan man ger upp?
Det är ju nästan komiskt, ge upp? Ja det är väl det man måste göra för att lyckas?

Nu ger jag upp igen och försöker denna gång vara ärlig mot mig själv och mina kära.
Det går åt helvete om jag inte tar steget nu.
Det är så det faktiskt känns och hur svårt kan det vara att välja livet istället för flaskan?

Nej, vill inte mer nu. Slutvelat och död åt alkoholdjävulen!

Fy vad dåligt jag mår.
Önskar ibland att jag skulle omkomma i en olycka så är problemet ur världen.
Men innerst inne vet jag att det är en riktigt dålig lösning.
Ge mig ett par dagar så kommer mina positiva tankar och livslusten tillbaka.

Det ska nog kunna bli en god vit jul trots allt.

LP

konstnären

God morgon
Hoppas du mår lite bättre. Du skriver hur många gånger ska man trilla,
innan polletten trillar ner. Ja du för mig var det ett 10-tal ggr. innan
jag fattade att det här går inte. Var ju så illa däran, allt var svart
oroade mig för allt, och ångesten som jag tror alla känner till här inne.
Jag är bara så evigt tacksam att jag finns till, så nära var det att jag
skulle egentligen inte vara här. Men det är ett stort arbete att tänka om
så fort tankarna kommer in på alkohol, man måste tänka om ta fram en positiv
bild försök hålla den kvar. Håll på så det hjälpte mig.
För min del har jag lagt mig på rygg inför alkoholen, som en hund, tror det
är det enda för den ska inte få förstöra för mig en gång till.
Angående alkohol så blir vi ju fullproppade av hur mysigt det är med alkohol
kolla bara på TV4 God morgon. Där minglas var och varannan morgon. Reklamen
på TV Whisey, vin och gud vet allt.
Visst kommer dina positiva tankar om ett par dagar
Må så bra du kan, försök med ett ögonblick i sänder
Konstnären

FylleFia

Hej LillePer! Din vän raketforskaren här! Försök att inte se allt så svart och vitt. Som en vän skrev till mig så finns det en stor gråskala därimellan. Du jobbar ju på att sluta straffa dig själv. För det som vi stundtals ser som belöning är ju i själva verket ett straff. Det är lätt att ge upp och tillåta sig själv att falla. Men erkänn att fallen blir mindre och med längre uppehåll. Jag hoppas verkligen att du kan repa mod och plocka upp dig även denna gång. Det är trist ibland att vara nykter. Att aldrig få stänga ner. Men det är även värt det. Att inte behöva bry sig ifall man hinner till Systembolaget. Att slippa passa på och köpa "billigt" på taxfree. Att slippa undra hur man luktar nästa morgon. Att slippa känna skam och ångest. Att kunna gå rak i ryggen och se folk i ögonen. Även du är värd det.

Kramar Fia

m-m

Hej LillPer! Låter som att du har det jobbigt. Du skriver att du önskar att du skulle råka ut för en olycka, och det låter ju inget vidare... Du skriver vid ett par tillfällen om att söka hjälp. Har du provat det? Någon att prata med eller en läkarkontakt? Bara en undran.
/m

LillPer

Efter 4 dagar utan A så mår jag bra och vill inte längre vara med om någon olycka. Fast det är en skrämmande tanke. Jag flyger långt och ofta och ibland önskar jag planet störtar, men då skulle så många oskyldiga dö också.
Så vad är det jag är skyldig till egentligen?
Att vara beroende av alkohol och förstöra för mig själv och ibland andra?
Det paradoxala är att jag mellan dessa djupa dalar älskar livet så högt.

Det är mitt ständiga dilemma detta höga och låga. Dricker jag blir det oerhört högt tills jag vaknar nästa dag 6 feet under, minst!
Jag mår inte alltid bra utan alkohol heller. Är ju en ganska energisk och livlig person som behöver komma ner i varv. Har svårt för det.
Jag har sökt hjälp flera gånger och gått i terapi. Det lindrar och hjälper lite i min resa mot lugnare tillvaro och harmoni utan hysterisk träning eller alkohol till hjälp.
Åh, det är jobbigt att vara LillPer ibland.
Tack för stödet.

LP