av mnbv098

Hej!

Nu har jag hittat hit. Inte lärt mig hur forumet fungerar riktigt än men jag gör ett försök att posta här. Idag är jag nykter och jag hoppas att jag så ska förbli.

Jag har fått lära mig att jag är en av de som aldrig kommer kunna dricka måttligt. Det är konstaterat och jag är nu tömd på bortförklaringar, ursäkter och hopp. Så ser verkligheten ut. Så håll i hatten, det här är mitt första stapplande steg mot ett nyktert liv!

Pellepennan
ons, 2014-01-01 - 16:07

Förstår hur du tänker och det är toppen du har hittat hit. Tanken att vara fri är härlig, men kanske är omvägen genom en förändring en bra väg?
Du har säkert mycket mer att berätta, och säkert är inget fel i att du hittat hit.

Lycka till nu!

//PP

mnbv098
ons, 2014-01-01 - 16:28

Hej Pellepennan!

Tack! Det är inte första gången jag kommit till denna slutsats. Skillnaden nu är väl att jag verkligen känner mig "färdig" med alkohol. Jag behöver inte nå ner till allra mörkaste botten för att få det bekräftat. Tidigare försök att hantera alkohol med måttlighet har bara lett till en sakta upptrappning istället. Min kropp börjar på allvar säga ifrån, och jag är ung! Det är bedrövligt. Vill inte slösa bort mer tid. Även om jag också haft många fina stunder med min käraste vän så är det inte värt det längre.

Mvh

Pellepennan
ons, 2014-01-01 - 21:46

Förstår, då har du ju kommit fram till ett definitivt svar när det gäller vad du vill uppnå.
Jag önskar dig stort lycka till!

//PP

m-m
ons, 2014-01-01 - 23:44

Att komma fram till att man inte klarar att hantera alkohol, och att man behöver avstå kan vara ett av de viktigaste och mest insiktsfulla beslut man tar. Bra att komma så långt. Häng i nu och ta det en dag i taget. Lycka till!
/m

mnbv098
tors, 2014-01-02 - 13:52

Hej m-m!

Tack!

Vilken skön känsla att vakna utan den där sunkiga baksmällan. Gick och la mig tidigt igår och och har sen sovit nästan 14 timmar. Underbart.

Jag är rädd att jag ska "glömma" varför jag tagit detta beslut. Alkoholism kan nästan kännas som en sinnessjukdom, där tankarna blir det största hotet. Men vad tankarna än försöker locka med så kan man konstatera att man ångrar ju aldrig att man INTE druckit. :)

Det här "en dag i taget", fungerar det? Jag tar beslutet att vara nykter idag också.

m-m
tors, 2014-01-02 - 14:08

Ja, det är lätt att glömma. Försök hitta dina sätt att påminna dig om varför, på samma sätt som du gör en målbild om hur du vill att det ska bli så ha en motbild om vad som gjorde att du ville ändra. Spela hela filmen klart. För min del hade jag en "frestelse" vid jul, när jag var utomlands med familjen. Var så sugen på ett glas vin till middagarna, men för mig hjälper det att spela hela filmen klart - det hade inte räckt med ett glas. Hade jag bestämt mig för att det skulle vara ok att dricka vin på resan hade jag börjat förhandla med mig själv om det då inte hade varit ok att dricka ett glas vin kvällen före - det är ju så mysigt, och om det är ok på kvällen med ett glas vin måste det ju vara ok med en öl på em? Osv. Så funkar jag och jag vet om mina fallgropar och frestelser.
Försök planera in något att göra när du vet att suget kommer att vara svårt, tex fredag em/kväll. Jag bokade in träningspass, det funkade för mig. Hitta din grej och håll dig till det under den jobbiga början.
Och det viktigaste, prata om det, med dig själv eller någon annan eller skriv på forumet så du upprepar för dig själv varför! Ett bra sätt att minnas och har du det skriftligt här är det lätt att gå tillbaka och läsa när du sviktar. För min del kan det räcka med att läsa inledningen på min tråd när jag tvekar om nyttan med det här projektet.
En dag i taget fungerar definitivt. Jag utökade nästan från början till en vecka, eftersom jag ville vara klar över att det inte skulle bli något till helgen, och kunna planera in andra alkoholfria aktiviteter.

Lycka till!

mnbv098
tors, 2014-01-02 - 15:24

Ja, att se klart hela filmen är ju ett jättebra sätt. Om det hade stannat vid ett oskyldigt litet glas så hade man inte haft problem...men det har man ju. Såklart man klarar att ta ett glas en dag, men då kommer man ta ett annat en annan dag och sen är man snart tillbaka där man var.Och det är ju något jag fått lära mig gång på gång. Nu tycker jag att alkoholen har spelat ut sin roll i mitt liv. Jag har inte direkt njutit av den på sistone. Den korta tillfredsställese det ger är inte tillräckligt för att överväga allt det andra. Skammen, smygandet, baksmällan. Jag har ju byggt en livsstil kring det där drickandet utan att ens förstå det. Nu har hemmet, jobbet och hälsan fått ta stryk. Och då har jag ju ännu inte nått min botten. Visst ska man väl inte behöva nå den för att ta sig upp?

Jag ska försöka titta in här varje dag och läsa och lämna nån rad för att påminna mig.

Adde
tors, 2014-01-02 - 17:44

som är "rolig" alt "nyttig" att läsa är denna : http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Jag fläskade inte ända ner i botten innan jag bestämde mig för att förändra mitt liv men jag var nära....2 från botten :-((

Idag är jag överst på tillfrisknandekurvan och jag är livrädd för att halka ner igen. Jag startade längst ner på högra kurvan och jag bad ärligt om hjälp, och fick det. Jag ligger inte konstant på översta platsen för livet har ju sina svackor men idag har jag verktyg att handskas med det som krånglar till det.

mnbv098
fre, 2014-01-03 - 06:37

Hej Adde! Intressant, tack för din länk. Lite osäker på var jag befinner mig men det är nog längre ner än jag velat erkänna.

mnbv098
fre, 2014-01-03 - 06:49

Jag läser runt på forumet och blir rörd över alla starka, kloka varma människor som skriver här. Jag känner igen mig i mycket. Den här motsägelsefulla självinsikten och sunda förnuft, hur kan man trots det bli så lurad att göra om samma misstag om och om igen.

Jag har gjort det och kommer säkert göra det igen. Hur många gånger måste man bevisa för dig själv innan man tar till sig faktumet...? Så mycket bortslösad tid..

Jaja hjälper inte att sparka på sig själv. Idag är det min tredje dag och jag ser fram emot så många fler.

konstnären
fre, 2014-01-03 - 08:44

Sparka inte på dig själv. Jag tog mig ett 10-tal återfall innan jag insåg.
Var allra längst ner på skalan då jag fattade att nu är det slut. Ju mer
jag drack ju mer ångest fick jag i slutet. Allt det där med ångest är borta
och det är underbart. Kroppen tog mycket stryk som jag amorterar av på ännu.
Visst har slösat bort mycket tid men jag tänker inte så längre gjort är gjort
Ha det bra
Konstnären

mnbv098
sön, 2014-01-05 - 17:15

Vad jag inte kommer sakna är att vakna bakis. Jag saknar inte tankarna på föregående kväll och att nu får det vara bra, fast jag vet redan då att att det kommer det inte vara. Lagom till eftermiddag har man handlat mer nervgift.
Jag kommer inte sakna att aldrig ha riktigt med ork eller motivation att göra något annat än det som absolut måste göras.
Jag kommer inte sakna att oroa mig över en poliskontroll tidig morgon.
Jag kommer inte sakna den där känslan av att vara lite luddig och avtrubbad dagen efter. Att inte vara riktigt skärpt eller klar i huvudet.
Det är så skönt att inte behöva tänka på vad och var jag ska handla, hur mycket och för hur mycket.Och känsla av skam när jag handlar.
Jag kommer inte sakna mitt dåliga samvete för att jag försummar nära och kära.
Jag kommer inte sakna smygandet och fifflandet.
Vad jag ser fram emot är att vakna på morgonen pigg fräsch och utvilad. Jag ser fram emot att kunna gå rakryggad och se folk i ögonen. Jag ser fram emot att få tillbaka energi, motivation och kreativitet. Hitta tillbaka till mina tidigare intressen. Jag ser fram emot att börja ta hand om min kropp och att vara närvarande. Jag ser fram emot att få en fräschare kropp och friskt sinne. Jag ser fram emot att ta nya vägar, upptäcka nya saker. Jag ser fram emot att inte längre vara en slav under drickat..

mnbv098
fre, 2014-01-03 - 17:42

Hej Konstnären! Tack! Du har så rätt.

Jag blir förvånad över hur lätt det känns. Som en av och på knapp. När jag inte "kan" dricka finns knappast något sug eller tanke på att dricka alls. Jag har läst från många att de första dagarna är värst, så är det inte för mig. Mina svårigheter börjar nog långt senare. När det går så lätt och så bra, för då kan jag ju inte ha några problem? Jomenvisst. Den ska jag inte gå på den här gången.

Fredag eftermiddag och vid den här tiden ligger oftast öl på kylning. Tänka sig att det har varit det som jag sett fram emot och lagt mest fokus på i så många år. Man är inte närvarande med alkohol i kroppen, man tror det men så är det ju inte. Fokus hamnar på alkoholen, det är den allt kretsar kring. Några timmars "förhöjd" känsla som är konstgjord och som kostar så mycket mer ään man har råd att betala.
Redan efter ett par dagar känner jag lättare,renare och mer närvarande. Inte avtrubbad och tillgjord.

Vad ser de som inte dricker fram emot? Vad använder de som "belöning"?

Jag känner mig helt nöjd med att bara få tid att läsa och dricka te. Låter det deprimerande för en alkis? Ja, för mig har det gjort det men inte idag. Jag hoppas kunna fylla på listan med belöning. För visst är det så att en helt ny värd öppnas när det inte längre kretsar kring alkohol?

Glad Fredag alla!

Nossan
fre, 2014-01-03 - 22:31

Känner igen mig. Den största fallgropen för mig just nu är att inte ha något bra belöningsmetod när vinet är borta. Slutade dessutom med nikotin den 1 november förra året så nu känns allt så tomt.Håller liksom du att prova ut nya metoder som ersättning för alkohol. Ikväll testade jag tex att äta en hel Toffifee ask själv. Inget jag rekommenderar :-)

mnbv098
lör, 2014-01-04 - 21:00

Vad starkt av dig att klara av att sluta med nikotin! Jag har försökt flera gånger men inte lyckats. Ska göra ett nytt försök nån gång i framtiden har jag tänkt. Just nu känns det viktigast att förbli nykter.

Godis är lätt att ta till men som tur är så är jag inte så glad i socker. :)

Dag 4 idag och jag är förvånad över hur bra jag mår och jag verkligen njuter. Tar mig för saker som jag inte skulle ha gjort annars och känner mig hoppfull. Men vet med mig att det kommer komma bakslag såklart. Så var det sist också. Men något känns ändå annorlunda den här gången. När jag ser framåt mot våren/sommaren så känns det inte jobbigt att tänka mig dagar i solen utan alkohol eller fester nykter. Jag kan helt enkelt tänka mig en så mycket ljusare framtid utan alkohol. Men som sagt är bara på dag fyra och trevar.

Jag har börjat fundera på nya hobbys och saker jag vill göra, men jag tänker ta det i lugn takt. Kroppen måste först få återhämta sig. Lugna tag blir det framöver.

mnbv098
sön, 2014-01-05 - 17:09

Dag 5 och jag väntar fortfarande på att det ska komma sug eller bakslag, men inget sånt. Jag kan inte hitta det minsta sug efter alkohol. Det borde ju vara bra. Eller? Tänker mig att alko-rösten förstår att jag menar allvar denna gång och bara väntar på att dyka upp i något svagt ögonblick då jag minst anar det. När man är som mest sårbar. Eller så är jag helt enkelt klar med alkohol.

Jag noterar alla små ändringar, alla saker som jag vunnit. Dag för dag. Inser vilken stor stoppkloss alkoholen varit, och att det också kan ha varit just det jag varit rädd för att släppa på. Om jag släpper alkohol har jag inte längre något att skylla på eller gömma mig bakom. Nu finns ingen ursäkt att ta fullt ansvar för mitt liv och använda min fulla kapacitet. Som ensamstående har det varit otänkbart att ingå i en relation till exempel, det skulle ju inte gå att dölja mina problem då. Och jag behöver inte fundera på att göra karriär eller skaffa nya hobbys eller hålla kroppen i form. Jag kan alltid gömma mig bakom flaskan. Missbruket har gjort att jag kommit efter med det mesta. Och när jag har jämfört mig med andra så har jag känt mig ännu sämre och haft ännu större skäl att dyka ner i flaskan.

Så jag inser hur tryggt det har varit att stanna i missbruket och att det är därför jag inte velat bli fri tidigare, även när jag trott att jag velat. Mina tidigare försök har jag haft kvar öppningen där som en trygg flyktväg om det blir jobbigt. Titta på mig, så misslyckad jag är, lilla alkot. Jag klarar ändå inget, alla andra är så lyckade, jag passar inte in..Lilla stackars mig, och skål.

Det är ett år sedan mitt sista försök och längre uppehåll. När jag föll för "bara ett glas, det har jag förtjänat" så höll jag det måttligt ett tag. Sen ramlade jag tillbaka på samma ställe. Och fast jag tänkte då att jag gav upp och efter så tror jag att under hela den tid som gått tills nu har jag varit inne i en process. Kanske var det en lång förberedelse och därför jag inte känner någon sorg eller saknad efter alkoholen?

Jag har sovit bra. Svårt att somna in men när jag väl gör det sover jag så gott. Men trött är jag trots sömn. Lugn i hela kroppen, för jag vet att kroppen behöver det här. Den ska få tid att reparera sig, det är ingen brådska.

*(En viss återupprepning här och var, men jag behöver få in det)

m-m
sön, 2014-01-05 - 18:04

Skönt att det går bra! Och jag tror också på att det är någon process som man startar igång, som du beskriver. Jag startade upp här förra hösten, kom av mig och tillbaka ett år senare så känns det helt annorlunda. Jag visste att jag var tvungen att göra något "på riktigt" den här gången. Och jag behövde nog också min startsträcka.
/m

mnbv098
mån, 2014-01-06 - 01:18

Javisst. Man behövde kanske verkligen bevisa för sig att det inte fanns någon hopp eller utväg på fortsatt väg? Jag gav verkligen efter då när jag misslyckades för ett ett år sen. Jag sjönk nog till och med lite djupare då. Och nu sista tiden har jag blivit skrämd då jag lade märke till hur både min mentala och fysiska hälsa kraftigt försämrades. Och från att alltid varit mån om hygien och hur jag ser ut till att slarva mer och mer.Och samma med hemmet och relationer. Att det inte syns mer än vad det gör är för mig en gåta. Men det syns, det gör det. Har inte vågat titta efter ordentligt för det är inte roligt. Missbruk är inget man kan smyga med i längden, om inte handling avslöjar dig så gör din kropp det. Ett annat bra sätt att dölja är ju genom dra sig undan och isolera sig mer och mer, för att inte bli avslöjad.

Jag har fått problem med närminne, koncentration, logiskt tänkande. Med mera, med mera.Dum och förslappad med andra ord.Såklart det måste sätta spår. När man är bakfull är man ju i så dålig form att man inte ens bör köra bil eller utföra arbete. Och om man nu är det var och varannan dag år ut och år in utan återhämtning, ja hur blir det?

Tror att jag påbörjat en ny process i och med att jag börjat se mer ärligt på mig och min historia. Inser ju nu att jag haft det här missbruket i över 15 år. Har varit helgalkis mer eller mindre sen jag först upptäckte alkoholen i tonåren. Har alltid älskat alkohol.

Ikväll fick jag för första gången ett väldigt sug, fast först var det inte efter alkohol, det var te jag ville ha. Men sen en stund senare bytte det form till att snudda vid bilden av hur gott och mysigt det vore med ett glas. Bara en gammal vana som dök upp och presenterade sig. Ibland vet man inte ens vad suget är efter, kunde ju varit hunger eller trötthet? Eller närhet? Alkoholen har fått stå för mycket.

Fick mig att fundera mer över det här med sug, vad det är och varför man känner sig tvungen att ge efter? Om man bara sitter med det och låter det passera precis som det är så finns det inget hotfullt där? Som repet man förväxlar med en orm. Jag vet inte. Det är iallafall något värt att titta närmare på för min del.

Jag kommer inte få mycket sova inatt. Ska gå upp och jobba om några timmar men känner att kroppen är alldeles för uppvarvad för sömn. Men som andra påpekat här i forumet, det klarar man så länge man håller sig nykter och slipper baksmälla och ångest.

Håller på att läsa igenom så många trådar som möjligt här och det är i sig nästan beroendeframkallande. En tråd är som en bok i sig. Och så mycket man kan känna igen sig och insikter och kloka råd man kan ta till sig. Väntar med att kommentera i andras tråd, så mycket jag vill läsa igenom först. Förstår hur viktigt det här forumet är och att det är för mig vad ett AA möte är för en annan. Man måste programmera om sig själv gång på gång för att inte trilla tillbaka i det gamla mönstret. Inte glömma varför man är här. Tack alla som delar med sig här. Även om jag inte kommenterar och tackar direkt er din tråd så ska ni veta att jag har hjälp av er och uppskattar allt ni delar med er av.

Godnatt, och tack för ännu en nykter dag.

mnbv098
mån, 2014-01-06 - 19:17

En lustig sak jag lagt märke till är hur mitt smygande fortsatt, men nu med detta forum. Ingen får se att jag är inne på denna sida och förstå att jag är alkoholist. Rensa historik, stänga ner internetsida snabbt. Dölja alla spår. Inte dela med sig av något som kan avslöja vem det är som skriver.

Önskar jag vore modig nog att erkänna för min omgivning hur det låg till. Men det är jag inte redo till än, uppenbarligen. Men de kanske redan har förstått, de närmaste.

mnbv098
mån, 2014-01-06 - 23:36

Jag såg en dokumentär häromdagen om en kille som är långt gången i sin alkoholism och tänkte jag skulle länka till den här. Jag tänker vilken maktlöshet man måste känna som anhörig, att bara se på och inget kunna göra. Hemskt berörande och obehaglig.
http://www.youtube.com/watch?v=_dJ97Vwoup4

När jag är igång och länkar kan jag tipsa om Per Holknekts sommarprogram i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/126321?programid=2071 där han pratar en del om sitt missbruk, och Katerina Janouchs sommarprogram http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/80460?programid=2071 där hon bland annat pratar om hur det är att leva ihop med en missbrukare.

Dessa länkar cirkulerar säkert redan här men jag postar iallafall. Jag märker när jag läser runt att det mesta jag skriver och tänker kring min egen process har någon redan skrivit här på forumet. Skönt att veta att man inte är ensam. :)

Dag 6 snart slut och även den har varit nykter.